Chhatrapati Shivaji Terminus

Tidigare har jag i mina filmklipp från Indien visat klipp från utanför CST-stationen, före detta Victoria Terminus, i Mumbai. Filmen togs strax innan bilderna ovan. Jag hittade ett youtube-klipp på en nyligen genomförd dans-flashmob på samma station, så jag bestämde mig för att lägga ut lite bilder jag tog när vi turistade där inne. Vi skulle ingenstans. Kolla in flashmob-klippet, det är längst ner i denna post.

Andra bloggar om flashmob, Indien, Chhatrapati Shivaji Terminus, Victoria Terminus, Mumbai, Bombay, dans

Sounds of India, part 2 : Train stations

Here's the incoming train that was taking us to Cancona in Goa. We went general:

At Hubli junction someone tried out the pressure washer. We were annoyed by the unnecessity of it:

In Mumbai we went to see the famous Chhatrapati Shivaji Terminus. This is right outside:

14.9.11 night time; Namaste yoga farm, Kutle beach, Gokarna

The no 1 most definite most useful item I've packed that I'd never thought of myself: flashlight (at the moment, writing, I wish it was a head lamp). From around 7:30 pm it's pitch black outside and here in Kutle beach there is practically no "street" lights and on top of that electricity is on/off. Right now it is off for the 6th and longest time tonight (Oliver, the German manager at this place told us they (whoever produces the electricity here in seaside Karnataka) sell the electricity to Goa because they will pay better).

I'll wait showering until tomorrow morning when sun's up.

I will soon go to bed but first some writing and my night cocktail (Resorb) on the porch. It's windy and almost chilly but not quite. Humid and gentle is what it is.

---

22:20 pm
We're getting up at 7 am tomorrow, going for breakfast at 7:30 at the beach, our favourite and sort of nearest restaurant Namaste Rock Café. We had planned to stay here in Gokarna until Friday but decided to go to Palolem in south Goa for one night before heading for heading towards Hampi.

We're trying to catch the 10:30 train from Gokarna to Palolem, or Cancona which is the nearest train station. Actually the train station where someone almost fooled us into getting off last night when we were on the train here!

The thing was we were supposed to arrive here at 4 am but the train conductor informed us at 3:30 am we were one hour late so I went back to sleep (I had only slept for like one hour before that also). But then, at 4 am some other man, god knows who, with a paper that said "Gokarna Rd 28,29,30" (our seat numbers) rushed to Bobo and told him to get of in a hurry 'cause it was time. Bobo woke us both up, we all tried grabbing our bags, Jenny hadn't gotten her shoes on. I took two bags, ran and got stuck in a door. Bobo had gotten off and as the train started rolling again the conductor, who was also on the platform told him (I suppose quite surprised) to GET ON AGAIN, as it was 40 min 'til our stop.

Well, that was in Cancona. We will give it another try.

13.9.11 1:12 on a train towards Gokarna

One thing that strikes me is the absence of western culture and the absolute presence of Indian such. This is my first time outside of Europe so I hope that my instant naive findings will be excused. About Europe, having travelled around a bit has shown me different places and what at first glance could be accused of being astonishingly great differences in culture. Really, they're just facets of western culture and are all climbing the same ladder.

I don't know what I expected but one thing that has surprised me (n.b. "surprised" as opposed to "disappoint") the most so far (26h since arrival) is the renounce of western aspirations. Most women wear saris or other indian type of clothing and all of the musical ring tones we have heard on the train (and they were many!) has been Indian music.

Children's school uniforms though; shirt and tie, neat and all but not similar to what the parents who were holding their hands through Mumbai traffic were wearing.

13.9.11 00:55 On a train (south of Vijayadurg)

Oh my god so something fell out of my pocket and down the Indian toilet, at full speed. Luckily it was a pack of handkerchiefs. I've got plenty, snoring as I am.

SJ slår ett slag för trovärdigheten

GP scoopar med att SJ uppvisar realistiska tidtabeller till sina passagerare innan köp av biljetter. EEH. Jag är mycket tacksam om tidtabellen är anpassad efter troliga förseningar så att jag får en rimlig uppfattning om jag kommer hinna till mötet/bussen/flyget/träffen/whatever.

JAG HAR LÄNGE önskat att också Västtrafik skulle anpassa sina tidtabeller efter verkligheten och inte efter en spårvagnsresa utan passagerare, stopp eller övrig trafik. Jag vill inte få noll (0) minuters marginal till mitt tågbyte istället för fem (5) som jag hade trott efter att ha tittat på tabellen.

Andra bloggar om SJ, Västtrafik, kollektivtrafik, tåg, tidtabeller, Göteborgsposten, GP

åhvadjaghatar buss.

18/7 20.40, (1½h in på resan)
Jag åker buss till Berlin. Prisvärt, reser över natten, helt OK komfort. Det är verkligen helt OK att åka buss men det går inte ens att jämföra med tåg. Här finns inget mervärde i form av romantiska drömmar eller inskrivandet av mig själv i ett filmmanus. Att åka buss är helt OK men acceptabelt är inte nog för dryga halvdygnet resa.

Tåg ger mig distraktion, inspiration, takt och ton [slumpmässigt rim!], bussen minner om bilsemesterns åksjukepotential och harvande längs breda vägar med viltstängsel som bästa blickpunkt.

Människan framför mig har fällt sitt säte vansinnigt långt bak. Jag sitter framför en man med långa ben.

Klockan är nio på kvällen. Jag tar på mig glasögonen för att trots allt njuta lite av den hallänskånska utsikten innan solen går ner.

----

Vi stannar mitt på parkeringen vid McDonalds utanför Ängelholm. Tio minuters rast för "rökning eller toalett" har nu blivit många fler. Fin upplevelse: Många av resenärerna, som ej verkar känna varandra sedan tidigare, knyter band. Några över de rester av pommes frites som chauffören bjuder ut.

En tant, vars "rullande skor" jag redan smsat en vän om, säger när hon ska upp i bussen igen: "Hjälp, här finns inget handtag och jag har runda skor på mig!"

----

Epilog:
23.00 byte i Köpenhamn, eller inte, hamnade åter på samma buss.
02:00 påstigning färjan i Rödby.
02:45 påstigning bussen i Puttgarden.
04:40 byte till faktisk annan buss i Hamburg.
05:30 denna buss avgår.
06:00 somnar för första gången.
08:22 vaknar, av solen, på väg in i Berlin.
08:45 anländer och möts av pigg syster med skateboard.

Max på Arlanda, nej inte riktigt.

Flygplatspriser är så provocerande höga att jag får någon slags hjärnblödning varje gång jag ser dem. Något annat än snabbmat var därför uteslutet.

Jag hade kollat på MAX hemsida att de hade en restaurang på Arlanda, WIN! Jag lallade runt lite och väntade på lunchtid, när det var dags och jag genomgått en procedur med mitt bagage då inga bagagevagnar fick åka i hissen upp, visade det sig att man måste vara incheckad och säkerhetskontrollerad på Terminal 4 – inrikes för att komma in i restaurangen! BUT WHY???

McBean på McDonalds, okej, jag är glad att det hade, har varit med om att hamburgerrestauranger på off ställen – Scandinavium – inte för vegetariskt. Men varför snålar de med dressingen och varför är den så torr? Och varför får alla tillgång till McDonalds medan bara de som slösar och flyger inrikes (när man kan åka tåg!) får äta på Max?

2009 änna

Dags för årsskifte, decennieskifte, det kändes inte alls bra. Tänka tillbaks på tidigare år gav mig ångest, tänka framåt ger mig press. Kanske skulle titta på bilder från 2009 göra det bättre?

Första dagen i januari 2009 kollade jag isen på Ingarö med Lunnevadvänner. Den sista kollade jag jamtska vattenfall med Åsa och Olle.

I februari åkte jag långfärdsskridskor på Storsjön. Och skaffade ny frisyr.

Jag åkte tåg till Stockholm i mars, och i Östersund fick jag en ny tillfällig kompis.

I april gjorde jag en egen header till bloggen, förlorade en nära och fick fint tjeckiskt paket.

Sista maj träffade vi älgkalvar på Åsas möhippa och samma månad var jag till frisören igen.

I juni gav jag mig ut på tågluff men innan det hann jag dricka sav.

I juli kom jag hem och passade på att bada naken på Stora Gistaholmen.

Vi var på utomhusopera på Frösön i augusti och jag läste en artikel om Maria Sveland.

Jag gjorde hasselbackspotatis i september, och gick bonanza på Göran Hägglund.

Äntligen! I oktober läste jag Buddenbrooks. Jag gjorde även slut med Östersunds indiska matscen.

När Emmili kom och hälsade på i november besökte vi Ronjas Glupafall. Sedan åkte jag till Göteborg och fick tillbaks min jacka.

I december flöt min kökstapet ihop med den grå verkligheten. Strax före jul lyssnade jag dygnet runt på Musikhjälpen.

Skyll på banverket

Uppföljning på tåghistorien. SJ ska ha props för att de använder sociala medier som man ska. Läs i ordning enligt numreringen.

Jomen just ja en liten grej om tåget:

Tåget var i tid och tågresan gick ju rätt bra. Jag kom fram till Sundsvall, klev på perrongen och mötte mamma som sa "Oj vilket långt tåg jag har aldrig sett ett så långt". Det var alltså nattåget till Malmö jag åkte med. Jag trodde henne inte, alla nattåg är så här långa, hävdade jag. Men tåget var långt. Så långt att det sträckte sig längre än övergången in till stationsbyggnaden och parkeringen. Vi orkade inte pulsa bakom så vi bestämde oss för att vänta tills tåget kört iväg. Perrongen är nu nästan tom på folk, alla har gått på.

Om inte ... Genom mellanrummet under tåget ser jag ben och väskor, ska de med tåget? Ja det var människor som inte hade hunnit förbi innan bommarna slog ner och nu stod ju tåget i vägen. De kom pulsande i snön bakom tåget, springande så gott de kunde med väskor och allt. Tågvärden som hade klivit av i Sundsvall säger skynda er på!

Jag fryser och vill att tåget ska köra iväg så att vi kan åka hem men då ser jag fler ben på andra sidan tåget. Korta små barnben. Ånäj, tänker jag. Då kommer min pappa springande bakom tåget från andra sidan, bärande en stor resväska och en mindre ryggsäck. De tillhör en kvinna med barn på andra sidan tåget som inte hunnit över. När hon sedan kommer kämpande har hon ett litet barn i handen och ett ännu mindre i famnen. "Jag ska till vagn 64!" Vi står vid vagn 80. Jag tar resväskan och ryggsäcken, pappa bär det äldre barnet och hon det yngre. Och vi springer och springer, vagn 64 är längst fram. Dörren går inte att öppna så jag rycker och rycker. Då kommer en tågvärd som efter desperat kämpande faktiskt lyckas få upp dörren och så kan mamman och barnet komma iväg till sitt julfirande.

Fy fan att missa tåget till Linköping för att lokföraren körde in på fel spår och var för lång. Men så skönt att det gick bra!

Ja god jul som sagt, dags för julmorgonssysslor.

becherovka vill vara enslig dryck

Är jag snabb till tusen hinner jag skriva det här. Sitter på gammalt intercity från Östersund där eluttag saknas. Om en halvtimme är det tänkt att vi ska vara framme. Jag är så trött att jag är rosig om kinderna, eller är det hettan från elementet som spökar?

Vill hinna med ett varningens ord bara: Du som sökte på "glögg becherovka", nej, jag rekommenderar inte att du blandar eller för den delen gör glögg på becherovkan om det var så din hjärna funkade. Däremot, om du dricker dem med lite mellanrum i tiden, då kan båda vara lyckosamt goda. I söndags insåg jag att man kan beställa Becherovka på Systemet, så efter jul blir det nog en svulstig knödelmiddag med passande dryck.

Jag är alltså så trött att jag känner mig full. Jag lämnar in. God uppetwittrarkväll på er.

Resultat efter första dagen med tidigt tåg

Jag hade svårt att somna igår kväll, det var så mycket jag kom på måste göras. Låsa dörren, dricka vatten, ställa klockan, tänka på döden.

Men kliva upp var inte svårt, och duscha gick bättre än vanligt. Annars brukar det vara plågsamt. Jag välter ner alla flaskor, bränner mig på vattnet, står obekvämt. Men av detta kände jag intet.

I övrigt var allt som vanligt, förutom att jag fick anstränga min hjärna flera gånger för att bestämma mig för när exakt jag måste gå. Förr var det i grevens tid när kulturnyheterna tog slut och väderleksrapporten tog vid. Äsch, jag får ju ändå alltid springa och även idag.

Det allra bästa var den milda snöstorm som hade börjat inatt och som sedan fortsatte på morgonen och hela dagen, fortfarande.

Eftersom fikat, då jag intar min andra frukost (den första: en tallrik gröt hemma), alltjämt är klockan 9, var jag lite orolig att jag skulle bli vansinnigt hungrig innan dess men konstigt nog inte! Allt kändes som vanligt. Jag åt en grov stor tysk smörgås och en hårdbrödmacka. Som vanligt. Sen jobbade jag på med gott humör och fick anstränga mig för att ge mig av till lunchätande, inte förrän tjugo i två kom jag till skott.

Överhuvudtaget har jag känt mig klar och skarp idag, inte ens hemresan kändes mosig, febrig, skakig. Kanske berodde det på snön men jag vet inte, jag. Det kan nog bli bra, detta.

Imorgon vänder det

"En sak som håller mig hyfsat mentalt stabil är att mitt tåg till jobbet går 8.03, fatta att jag kan sova till kvart över sju! När jag jobbade i Askim i Göteborg gick vagnen 06.54, det var DET som gjorde att man varje kväll hade lite ångest över jobbet." skrev jag någon gång i våras. Och jag har varit explicit nöjd med min arbetstidsituation. "Tänk vad bra jag har det!" har jag ofta utropat (det är sant!).

Imorgon börjar den nya tågtidtabellen att gälla. Ny tid för tåget mot Trondheim är 07.21. Jag är på riktigt rädd att min liv ska förlora mycket av sin mening. Alternativet till detta tidiga tåg är en buss som går 07.30. Men buss är svettigt och jobbigt och tar 35 minuter. Tåget tar 13.

Fy fan.

anteckningar från ett tåg

Jag älskade min semester i år. Ofta får jag pirrkänslor och längtar tillbaks (ett slags bakåtsträvande om man vill vara rolig), jag är så sjukt jävla nöjd! Men alla tågresor var inte lika sunt meditativa som den mellan Bukarest och Mangalia, när jag skulle tillbaks till Budapest höll jag på att gå i bitar:

Tåg Braşov-Budapest 29/6-09

Jag hade ju börjat ångra den här tågresan redan innan jag klivit på tåget. Jag hade tagit så många nattåg hittills, att jag tyckt jag inte sett landskapet tillräckligt. Nattåg är lite som att åka métro, man tappar kollen. Så istället för att säkerställa ännu en dag i trevliga Braşov (med trevliga hostel-kompanjoner) och slippa betala för boende en natt i Budapest skulle nu alltså kliva upp tidigt för att sätta mig på ett 11 h-tåg.

Det första som händer är såklart att jag somnar – jag har verkligen blivit en mästersovare! – och vaknar 4 h senare med sned rygg. Sedan börjar det bli obehagligt varmt, paralyserande varmt och alla i kupén flåsar som hundar. Några gånger försöker konduktören fixa AC:n men den verkar sluta fungera med jämna mellanrum. Det är sedan inte förrän vi har en timme kvar (fast vi enligt tidtabellen redan borde ha varit framme) som den ungerska konduktören säger åt oss (gissade jag) att det är svalare i nästa vagn.

Till matsäck hade jag Bake Rolls, chips, solrosfrän och en Lion. Plus en liter vatten. Jag vet inte hur jag hade tänkt att det skulle gå. 11 timmar sa jag ju här ovan. Någon gång på eftermiddagen prövade jag min lycka i restaurangvagnen (som enligt min guidebok mest är till för att sälja öl) där jag till min stora lycka fann att de hade ostmacka för 4.10 RON. Tur att jag inte köpte cigaretter till Eva för precis alla pengar (6 paket blev det)! Restaurangvärden var tvungen att gå och göra ostmackan för alla som låg framme var med skinka. Sen ville han ha 6 RON för den men av någon anledning blev jag sur, envis och stod på mig. Till slut gav han mig i alla fall växel på 4.50. Good enough men nu har jag en hel del RON-mynt kvar, så är det någon som ska till Rumänien, bara hojta!

Vi skulle byta tidszon också och på något sätt hade jag fått för mig att det skulle vara till min fördel men det var nog vätske- och sömnbristens logik. När vi hade två timmar kvar förvandlades det nämligen plötsligt till tre timmar. Vid det laget hade jag gått in i någon slags hungerdimma och kände mig inte alls som den lyckliga person, försedd med stort tålamod, som jag ville vara. Jag förstod inte hur jag skulle stå ut!

N.B att jag även hade slut på böcker! Lonely Planet Hungary gicks därför igenom noggrant och jag märkte ut en mängd restauranger jag skulle kunna besöka när vi väl kom fram. En timme för sent.

Jag hade sinnesnärvaro nog att ta en bild ut genom fönstret:

Fint.

Moist Froist

Inte snö men frusen fukt, på eftermiddagen den 21 oktober. Krokom-Östersund på 156:ans buss. Idag är det ett år sedan jag anlände till Krokom, med nattåget från Borås.





OK, jag erkänner att det är pretty darn sagolikt här ibland alltså.

Alltså, bilder från tåget och min dagbok idag

Så här knasig dag. Hade så stort med mig kameran på tåget i morse för höstiga tågbilder. Just nu är det istället i det närmaste snöstorm. Jobbdagen börjar med ett i sig kul möte men jag är på dåligt humör och blir förnärmad när ett enligt mig konstruktivt förslag på förändring bemöts med "ja man har ju olika rutiner." Men jag har ju argument för mina!

Kollar jobbmejlen, har fått ett mejl till "Alla" från någon med ekonomiansvar. Det gäller att bluffakturor anlänt och att man inte ska betala yada yada. "Ni kan läsa mer om blufföretaget via länken nedan: [länk till "artikel" på politiskt.inkorrekt.wordpress.com]". Jag ba men va faan. Källkritik för helvete.

Lyssnar på Meny i P1, kommer in i mitten. Är på så pass dåligt humör att jag blir helt svart i ögonen och får ökad huvudvärk av att de inte nämner tahina som en av ingredienserna i hummus. Jag menar whutwhut? (Blir lite gladare när Gustav och lillmacho ger mig uppbackning på Twitter.)

Dålig dag.

Ett positivt telefonsamtal stack in emellan, återkommer kanske om det. (Har inget med föregående post att göra, haha.)

För att båda rot på min obildning, och för att göra det själv istället för att gifta mig till det, har jag bestämt mig för att börja läsa Buddenbrooks tillsammans med Bokcirkeln i P1. Jag började lite sent, så jag har mycket att läsa ikapp nu. Först gick det trögt men igår kväll hade jag faktiskt svårt att lägga ifrån mig boken. Läste såklart på lunchen också men glömde såklart sedan boken på kontoret.

Har ju bråttom, som sagt, så när jag kom hem till Östersund gick jag in på bibblan här men någon annan hade ju förstås lånat den. Då skrotar jag runt och kollar lite i katalogen, kollar lite tidskrifter, hittar ett par vantar på golvet som jag lämnar in i disken. Kollar lite mer, bestämmer mig för att gå hem. Hittar inte mina vantar. Föreställer mig den bisarra situationen att gå tillbaka till disken och fråga om också någon annan lämnat in ett par vantar, men mina. Vågar inte, går tillbaks och runt och hittar mina vantar vid katalogdator.




Morgonen som var så vacker.

När tiden står still och jag står i centrum

Så fint som Isabelle Ståhl här skriver om tåg, kommer jag aldrig att kunna.

"[N]är jag omsluts av tågets elektroniska livmoderkropp och låter hundra mil av döende natur och öststatig arkitektur dundra förbi i 290 km/h utanför så känner jag ofta ett starkt närvara; dimslöjorna glider bort från varat, allt blir så klart."

Östra Tjeckien

Stöde

Ånge

Budapest

Schweiz

ansvar

Och då, när jag sov på tåget, drömde jag att vi åkte tåg. Alla vi från det senaste, och tåget gick till Timrå station. Och där hade de byggt en konstruktion, som följde med ända från vårt resmål, det var en cirkelformad träbyggnad, med två våningar som snurrade men ändå inte. Den var tvådelad. Och vi hade fest, vissa bar wrestlingmaske, ja vilken fest! Och i nästa vagn, fast vi var framme i Timrå nu, var det byggt en jordhåla, där det var ännu en fest. I taket på jordhålan var det ett runt hål, för ljus och luft. Jag tog ett ordentligt språng för att hoppa över men landade för nära kanten och rasade, tillsammans med marken, i famnen på en massa okända människor. I innertaket hade funnits lakansväv, som nu täckte hela bunten folk. En tjej flydde ut och jag var nära att göra detsamma men motstod och började slita lakansväven av den begravda gruppen. De var arga på mig, eller om det var mitt eget dåliga samvete, för att min första impuls hade varit att fly.

tåg till Mangalia 24 juni

Mannen som jobbar i restaurangvagnen går genom vagnarna och erbjuder kaffe. Men han går så otroligt fort att när man hunnit uppfatta hans mumlande - cafea - är han redan vid dörren. Fast jag egentligen är sugen på mer kaffe så ar jag nöjd med att inte ha hunnit stoppa honom, 3 RON för en plastmugg, sån man brukar dricka vatten ur på toaletten, fylld med microvågsugnsvarmt ljummet kaffe. Det är faktiskt lite provocerande. Men tåget och utsikten är fin och jag har kanske sett en blåkråka.

Innan jag kom till sans, sov jag i två timmar i mitt säte. Det blev en sen kväll dagen innan, med cyklande och rom. Om man sitter och sover på ett tåg och drömmer att man sover på ett tåg men att ens kompisar, som i drömmen är där, väcker en och skrattar för att man snarkar så högt, hur stor är chansen att jag verkligen inte snarkade jattehögt där jag satt?

Vi stannar i Constanţa och en man går runt och tigger från borden. Han får kvarglömda (?) kakor från en tjej men jag låter honom inte ta kvinnan jag delar säte meds solglasögon och modemagasin som ligger på bordet medan hon är på toaletten. Han kommer tillbaka, nu försöker han sälja kakorna han fick. ???

Constanţa, förresten, dit vi anländer en timme efter utsatt tid. Jag menar, hela resan Bukarest-Mangalia, 268 km ska ta 5 h (med det snabbaste tåget). Hur försenar man en sådan resa? Hur mycket långsammare kan ett tåg köra, som är menat att snitta 53 km/h?