Mannen som jobbar i restaurangvagnen går genom vagnarna och erbjuder kaffe. Men han går så otroligt fort att när man hunnit uppfatta hans mumlande - cafea - är han redan vid dörren. Fast jag egentligen är sugen på mer kaffe så ar jag nöjd med att inte ha hunnit stoppa honom, 3 RON för en plastmugg, sån man brukar dricka vatten ur på toaletten, fylld med microvågsugnsvarmt ljummet kaffe. Det är faktiskt lite provocerande. Men tåget och utsikten är fin och jag har kanske sett en blåkråka.
Innan jag kom till sans, sov jag i två timmar i mitt säte. Det blev en sen kväll dagen innan, med cyklande och rom. Om man sitter och sover på ett tåg och drömmer att man sover på ett tåg men att ens kompisar, som i drömmen är där, väcker en och skrattar för att man snarkar så högt, hur stor är chansen att jag verkligen inte snarkade jattehögt där jag satt?
Vi stannar i Constanţa och en man går runt och tigger från borden. Han får kvarglömda (?) kakor från en tjej men jag låter honom inte ta kvinnan jag delar säte meds solglasögon och modemagasin som ligger på bordet medan hon är på toaletten. Han kommer tillbaka, nu försöker han sälja kakorna han fick. ???
Constanţa, förresten, dit vi anländer en timme efter utsatt tid. Jag menar, hela resan Bukarest-Mangalia, 268 km ska ta 5 h (med det snabbaste tåget). Hur försenar man en sådan resa? Hur mycket långsammare kan ett tåg köra, som är menat att snitta 53 km/h?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ljuvliga iakttagelser! Låter som du har mindfulness som ju är hett att ha nuförtin...
Post a Comment