"[N]är jag omsluts av tågets elektroniska livmoderkropp och låter hundra mil av döende natur och öststatig arkitektur dundra förbi i 290 km/h utanför så känner jag ofta ett starkt närvara; dimslöjorna glider bort från varat, allt blir så klart."
Sunday, October 04, 2009
När tiden står still och jag står i centrum
Så fint som Isabelle Ståhl här skriver om tåg, kommer jag aldrig att kunna.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
jag blir så glad att någon ser och tycker om det, tack!
Post a Comment