Hej Bullen (eh, en kompis har skrivit det här brevet, jag bara erbjuder en kanal. Nä, skojaba.)
En gång i jobbets matsal såg jag en kille som var så sjukt snygg. Det var säkert en 8 månader sen eller så. Jag blev så överraskad av att se en så snygg kille där, och med så snygga skor! Det är ju inte så många unga i den där matsalen, så vi lade märke till varandra. Men sen skulle jag och mina kollegor gå. Samma dag på min lunchrast stötte jag på honom i entrén och han sa Hej. Vill inte tjata men han är verkligen dödssnygg, så jag hade ju redan tappat hakan men jag hade åtminstone sinnesnärvaro nog att återgälda hälsandet.
Jamen i alla fall, sen såg jag honom där i matsalen några gånger i månaden, på torsdagar. Alltid på avstånd och alltid i brytningstiden mellan att jag och mina arbetskamrater hade fikat klart och skulle gå och han kom. Allt det fanns utrymme för var en blick. En enda gång har jag sett honom utanför jobbets väggar. På ett utomhuskafé jag var på med en kompis, det var en varm majdag, jag köpte en juice, han hade solglasögon och andra kläder än han brukade ha på jobbet.
Jag har förstås inte kunnat hålla mig från att snoka rätt på lite info. Jag vet nu var i kommunen han jobbar med vad och vad han heter (därmed har jag tillgång till hans jobbmejladress ...), och hur gammal han är. ("I would only date a stalker, I need some proof of your level of information competence.")
Sedan början av sommaren hade jag inte sett honom alls, förrän i fredags. Då såg vi varann i lunchrummet, igen när jag var på väg därifrån och han precis hade kommit. Och nu börjar det ju bli lite löjligt. Vid de tillfällen då vi har setts på jobbet har det varit helt omöjligt till någon mer verbal kontakt. För många människor, för stora avstånd, för hastiga ögonblick.
Frågan är: Vad gör man? Jag stöter ju aldrig på honom på stan. Väldigt sällan på jobbet och aldrig öga mot öga (kan han inte få för sig att låna en bok?). Ändå skulle jag knappt skämmas om jag skulle bjuda ut honom, så mycket tycker jag mig tro att vi har flirtat. Men var går man härifrån? Jag har t o m övervägt att mejla honom, hur oprofessionellt det än skulle vara att använda jobbets mejlsystem på det viset. Men vad gör man??
Ett förtydligande: Han jobbar alltså inte här i samma hus, utan kommer hit ibland, det kan vara en gång per vecka.
Uppdatering: Jag har fått svar!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
*spottar aldrig i glaset*
Kan du inte lägga om din fika-tid så ni är där samtidigt istället?
ett kort ögonblick trodde jag du fått svar från Han..
mollis säger nåt där: du vet, han kanske stalkat dig också - och läst detta. moahaha.
Haha, när jag skaffade ett tjeckiska bankkonto mailade min manliga handläggare från banken mig samma kväll och frågade ut mig. Snacka om att bryta yrkesetiken! Han hade ju inte bara min mailadress utan alla mina personliga uppgifter som personnummer, arbetsplats, hemadress, kontonummer etc. Hade ju kunnat bli lite obehagligt. Så jag tror du inte behöver oroa dig så mycket över den detaljen, att bara använda hans jobbmailadress är ju ganska oskyldigt. Jag svarade aldrig på mailet ifs..
Eva
@hustrun Nja, oftast styr jag inte över det utan fikar samtidigt med mina kollegor. Men jag ska jobba på de chanser jag har :)
@Mollis och Gustav Haaahaaa men nu tar ni väl i!
@Eva WHATTTTTT fan va coolt! hahahah
Post a Comment