Wednesday, August 05, 2009

Storstadsnormen (jag är såld)

Vet inte hur det var i Örebro, men jag vet definitivt hur det var i den västernorrländska kommun som jag växte upp i. Där fanns en självklar norm som gick ut på att man "skulle ta sig därifrån", en norm som inte ifrågasattes. I alla fall inte om man ville verka smart. Därför flyttade man från denna stad som man lärt in ett djupt rotat självförakt om. I dag kan jag se att det där var trams, styrt av en påhittad och föraktfull norm om småstaden som det löjliga, och storstaden som lyckan. I dag planerar jag att flytta tillbaka. Myten om storstaden var just bara det, en myt.

Ur kommentarerna* till den här artikeln om Maria Sveland. Och om Örebro. Jag kommer ju själv från en västernorrländsk kommun. Som jag ville ta mig ifrån. Det har jag bl a berört här. Som jag då också sa, är det något jag har vetat så länge jag kan minnas, att jag skulle flytta därifrån. Jag vet inte var det kommer ifrån, båda mina föräldrar är uppväxta i kommunen (och delvis närliggande), mor- och farföräldrar likaså. Men jag har aldrig ifrågasatt mitt flyende.

Här går jag och tror att jag är speciell, men Lotta Svensson har forskat på ungdomar och utflyttning från mindre orter (artikel här, OBS! pdf) och jag passar sjukt bra in i klyschan (kulturell) medelklasstjej flyttar automatiskt. Han har ju rätt kommentatorn. Jag vet inte hur profilen ser ut för ställen därifrån man flyttar om man är smart (typiskt: Timrå) och ställen där man stannar (typiskt: Göteborg). Jag ser framför mig en skala. Grad av medelklass och bra betyg finns också med på den.

Som Svensson skriver i sin artikel, småstaden går miste om det ungdomliga engagemanget, genom att förutsätta att den som är något ska flytta. Föräldrar till medelklassongar säger hoppfullt: "Ja, de ska ju inte stanna här, man vill ju att de ska se något annat, inte stanna." Sedan vill de ju gärna ha tillbaks en, när man blivit 25 (ja men typ!), välutbildad och helst bildat familj och är ute efter hus. Jag vet inte hur många inbjudningar till olika happenings, både i Timrå och t o m på plats i Göteborg, jag har fått ifrån Timrås inflyttningsservice sedan jag flyttade. Och enkäter, vad letar du efter där du ska bo? Får de som ville och stannade kvar denna uppmärksamhet? Fuck you, Timrå, du ligger 40 mil norr om Stockholm, uslast kollektivtrafik, folk skiter i allt vad kultur heter, allt sköts i allmänhet jävligt oproffsigt, jag hatar att alla känner alla, jag tycker vattnet är för osalt, klimatet för kallt och spränger ni Alnön ska jag överväga men inte annars. Jag är ett hopplöst fall men utveckla bygden med dem som bor där. De som stannade, som aldrig räknats med för de bodde i Tallnäs, men som är de som faktiskt har något att säga. Skit i mig, jag är ändå en pretto jävla fattig bibliotekarie som aldrig kommer att köpa nåt hus.


*Needless to say men: Men ååååh ni fattar ju ingenting ni som kallar henne hycklare för att hon är gift och har två barn. Det är väl extra mycket hon kan säga! Men ååååh, läs Bitterfittan först eller nåt, dumjävlar!

3 comments:

Grovt Initiativ said...

så bra. så bra.

det blir tweet detta.

Johanna said...

Tack tack

Sofia said...

bra skrivet johanna!