Själv/Ensam - eller Jag vill hitta någon att dricka öl med

Jag har precis varit och kollat på Ulf Lundell på en storbildsskärm som syntes utan att man behövde betala in sig på Yran. Själv. Nu sitter jag på en madrass i mitt vardagsrum med en filt över benen, te och ostbågar på bordet och kommisarie Morse på teve. Själv. Jag har det jättebra.

Ensamhet kan man ju känna lite när som helst och det är ju inte alltid det har med yttre omständigheter att göra. Sedan jag flyttade hit till Östersund har jag, trots att jag inte kände mer än en person, aldrig känt mig ensam. I Göteborg har jag många gånger känt mig ensam. Man vet att de finns där, de som man skulle kunna vara med just nu och det blir svårare att sitta ensam hemma och slappna av en kväll eller två. Här vet jag att ingen* finns som jag skulle kunna vara med, och självheten blir en rening och en lektion i avslappning.

Det finns många saker man kan göra själv - eller med andra, om de finns - och man kan lära sig fler. Man är olika men man kan lära sig fler. En del tänker nog inte på att man faktiskt kan vara själv. Jag minns en vän jag hade, vi pratade om att åka tåg och hon utbrast något om att man ju såklart absolut inte kan lämna sin väska utom synhåll på tåget. "Nej inte sin handväska nej" sa jag, "men sitt stora bagage får man ju helt enkelt lov att lämna obevakat. Hur gör du t ex om du går på toaletten?" "Ja då håller min kompis koll på det." svarade hon.

Jag är ju uppmärksamhetsapa och i ständigt behov att kommunicera och är ingen eremit. Men nästan allt kan jag göra själv: Gå på bio, åka skridskor, åka tåg, åka på semester, kolla på teve, promenera, springa, cykla, bada, shoppa, titta på Ulf Lundell på storskärm. Det finns dock en sak, en viktig sak, som jag inte gör själv. Och därför kommer det att bli ohållbart att bli kvar här, när nu den enda som jag kunde ringa för detta ändamål, har flyttat. Jag går inte ut och dricker öl själv. Det handlar såklart inte om öl. Vill jag dricka öl kan jag köpa godare och billigare öl på Systembolaget. Det är tillfället då man kan gå ut bland folk man inte känner men ändå kanske prata. Eller inte prata men bara låtsas att man för en liten stund är en del av en större gemenskap. Och för att få nyckeln till denna gemenskap, behöver man en ölkompis. Annars är man det ensamma freaket i baren och då blir man inte del av något större och är definitivt inte själv, då är man ensam.

*=en