den ständiga post-deppen

Det brukar ju vara tydligt att jag blir helt tom när jag har varit borta en helg. Att åka till Sundsvall påverkar mig inte alls numera men har jag varit en helg i Stockholm eller Göteborg blir jag helt tyst och paralyserad efteråt.

Den här helgen har jag för första gången på länge stannat i Östersund men under gårdagen kände jag också den där känslan. Känslan av att veta vad man går miste om? Folkets bio Östersund stod värd för en intern filmfestival och framtidsdiskussioner för Folkets bio. Några tappra resenärer från resten av landet hade orkat sig hit.

Sedan åkte de hem. Till Lund och Malmö, Stockholm och Göteborg. Någon till Umeå och någon till Luleå. Men jag är liksom kvar här.

Dessutom hade jag en plågsam bakfylla igår, som började när jag kom hem klockan tre efter dagens förhandlingar. Jag känner nästan av den fortfarande och försöker hela mig själv med finfrukost: