bokoman bara

Mitt 301:a inlägg! Passar väl bra att det är ett fånigt test då. Ett test som inte är så klockrent. Jag tror VERKLIGEN inte att jag läser mest i hela världen. Jag tror att jag läser MINST i hela världen. Jag tycker mest om att titta på böcker ... och ställa i dem i hyllan. Och kanske läsa dem om de är tillräckligt korta. Och helst på svenska. Och bara om jag känner för't. Helst ska man inte behöva läsa hela boken på en gång eller i ett sträck. Religionslexikonet är perfekt. Eller Guinness Rekordbok, SAOL eller såklart favoriten Kartboken.

Hokej

Jag har vart hemma i påsk. Gjort en hel del saker men en av dem var att gå på hockey, semifinal 1 mot HV 71. Jättekul. Kul också att Emma lyckats skratta på nästan varenda foto från den kvällen. Kusinerna Karolina och Gustaf följde också med. Ovan, promenad längs med Solbackavägen.

Men är 'bojovat' verkligen imperativ? Eva? Hjälp?

Vi satt görnära isen, det var fint.

Fikapaus efter första perioden, va gla hon ä va?

Men ja, så vann vi ju också. Efter hockeyn hade jag av gammal tradition planerat in te och mackor men jag hade en annan tur istället. Tomas, som hade kommit upp från Stockholm (om vilket jag var helt ovetandes) hade sett på Facebook att jag skulle på hokej så han ringde och vi hookade upp och jag fick vin istället för te. Viva Facebookstatus!

Glad Påsk!

faksimil från Dagbladet, 2004

au boulot

Idag hade jag kameran med mig på jobbet. Häng mä!

Miljöbild från mitt lilla ombyteshörn. Lappen på väggen satte jag upp i vredesmod efter att nån JÄVEL snott min påse med min morgonrock, mina tofflor och min timer i. Fortsättning följer ...

Utsikten från mitt krypin. På lappen på väggen står det: "Håll ordning!" (men den har inte jag skrivit iaf).


Till följd av påsstölden får jag lov att använda en gammal (iof snygg (en gång i tiden)) dammig morgonrock med tusen stora hål i och som ger mig nysningar. Suck. Men kolla vilket snyggt nackellack!

Gud, jag var så jävla trött, gäspade hela tiden. Och min kamera sen, den vill ju uppenbarligen inte heller vara med.


Men det var visst inte bara jag som hade en dålig dag, eller var det min negativa energi som överfördes till målningen? Men den matchar ju mycket snyggare till dramatenen nu åtminstone.

Bah men sen blev livet lättare! EVA EVA EVA! Och skitkonstigt snöande mitt i strålande solsken.

Vi kollade på snön och sådär. Sen (och innan) gick vi och gick och gick fram och tillbaka mellan Järntorget, Avenyn, Kungsportsplatsen, Järntorget, Kungsportsplatsen, Jaegerdorffsplatsen. Jag tror nästan jag fått feber.

Nu ska jag försöka vaska fram någon näring ur mitt tomma skafferi och sen packa och noja mig inför Norrlandsfärden i morgon kväll/natt, som ska ske i lastbil med en chaffis som heter Emil! GUU va jag är nervös!!!

En historia, konstig som brinnande himmel och orange moln

Jag kom över ett annat fynd också, i min dator som för tillfället agerar fotodepå

Jag skulle 1. skriva jobbansökan. 2. Leta rätt på en gammal anteckning i mina lingvistiksanteckningsböcker. Men. Jag hittade en helt helt obegriplig fransk text som jag måste ha skrivit på våren 2003 ungefär. Har jag gjort detta? Jag fattar ingenting och dålig franska lär det ju vara också, jag kan inte ens se sånt längre. Men vad hade jag för probläääääm på den tiden???

Une histoire, bizzarre comme le ciel en feu et les nuages oranges. (écrit par Jojo)

Il y a une fois quand les arbres sont vivant et ils pouvaient parler! Tu peut l'imaginer? Le soleil était grand et rouge et parfois quelque gens sont allés en vacances au grand ballon. Mais ils sont morts parce que il fait trop chaud au soleil. Naturellement tu dit, parce que maintenant tout le monde connait que le soleil a chaud. Mais penses alors que cette histoire s'agit d'un temps il y a longtemps et les gens voulaient mourir. Les gens voulaient mourir parce qu'il avaient peur des arbres parlants. Et aussi la nourriture dans notre planet n'était pas très bon. Ils mangaient seulement de la viande et johannesbrot. Le mort est meilleur que seulment ce nourriture, je te promise!

Ja va? Johannesbrot? Talande träd? Jag är helt förstummad.

ett arvords återkomst

no sheep cry today

När folk frågar vad jag kallar skräpet man brukar få i ögonen när man t ex har sovit, det som är så härligt att peta ut, brukar jag tveka lite men numera svara "sömn". Jag vet att det inte är mitt ord men det är det enda jag har haft de senaste åren. Ja förresten, är det bara jag som upplever att man får den här frågan ganska ofta (åtminstone jämfört med hur ofta den kunde förväntas)?

Igår kväll på vagnen hem från jobbet kom jag oväntat ihåg något och satt helt plötsligt så och kliade fårgråten ur ögena. Tack mormor.

Andra bloggar om språk

jag skriver om pappa på 8 mars

ur DN.se [20080308 kl. 10.23]

DN hade (dagen till ära?) en toppnyhet om s-kvinnornas kampanj för att mammor och pappor bör dela föräldraförsäkringen lika. So far all good, men VEM har konstruerat webbfrågan? Jag är så fruktansvärt naiv att det för mig är självklart att man delar föräldraförsärkringen i stort sett lika, jag kan faktiskt inte fatta hur man kan skaffa barn och sedan komma på argument för att man inte ska/ska vilja vara hemma med dem. Det är väl självklart att man ska vara hemma med sina barn???? Så enkel är frågan för mig fast den är ju så mycket viktigare och större än så och påverkar ju hela jävla samhället, barnen, jämställdheten, arbetsmarknaden etcera (och/eller tvärtom!).

Tillbaka till webbfrågan. I dagsläget får föräldrarna välja i princip själva hur de ska dela upp sin föräldraledighet. Och de gör det knappt. Det är ju ett faktum att kvinnor är hemma mycket längre med barnen. Men man kan ju inte förutsätta att de som vill att föräldrarna själva ska få bestämma är de som inte tycker det är självklart att man ska dela lika? Jag har som sagt den naiva tron att åtminstone några tycker att det är SJÄLVKLART att man delar lika men behöver för den skull inte vara för en styrd föräldraförsäkring. Så vad ska de svara?

Författaren som har skrivit den här boken har inte skrivit den eller jo det har den ju men hon sa att hon var en han och hade haft det så där svårt

Åh, jag är så tacksam över att jag inte "vill ha en bok som bygger på verkliga händelser". En skönlitterär bok alltså. Facklitteratur jag läser får gärna ha sin grund i verkligheten hhrm hrm.

Jag har en bok i min bokhylla som jag tycker mycket om; Sarah av JT LeRoy. Den köpte jag för en billig penning på Degerfors bibliotek när de sålde ut nya böcker som de av ett eller annat skäl inte hade lust att införliva i sina samlingar. Det står visst på baksidan att det är en "till stor utsträckning självbiografisk[a] bok". Lyckligtvis var det inte det som fångade mitt intresse och inte heller det som fick mig att uppskatta boken. Den var väldigt bra bara.

Nu fick jag av en halv slump reda på att boken inte är självbiografisk. JT LeRoy är ingen man som tog över sin mammas identitet som truckerhora under tonåren, utan en 40-årig kvinna (med en nog så hemsk uppväxt) vid namn Laura Albert. Ett filmbolag har stämt henne för bedrägeri och hon har blivit dömd att betala skadestånd. Det kanske inte är så konstigt, det verkar vara viktigt för många, att en skönlitterär bok ska bygga på en verklig händelse. Jag har träffat flera som verkar tillskriva boken en högre värde om den har en reell persons liv som bakgrund.

Jag bryr mig verkligen inte det minsta, boken var bra och jag tycker vi gått lite vilse om inte litteraturen kan säga något som är sant bara för att det inte hänt. Jag blir nästan mest upprörd över bildtexten "Fejkförfattare", även om jag kan fatta att det är en slags bildtextuell fyndighet.

hihihi

em blog om tjöket

Ja, nu har jag suttit och pluggat i köket igen, att jag påpekar det varje gång det händer är för att jag själv blir överraskad över att det var så länge sedan sist och att det är så jävla trevligt!

I övrigt ser köket ut som en sophög, fylld av disk - och SALT - men jag njuter ändå av solen.

Så, nu ska jag iväg och träna och sen på en tidningsrelease men Kolla här va ja ska få! Sjukt sweet.

idag och i måndags fick jag lön

Det är inte svart, det är brunt. Och ja, jag behöver träna på att måla.

och HAHA är det någon mer än jag som hört den här reklamen: "8 filmer med coola kommissarie Beck och den vilda Gunvald"? "Den vilda"??!

bara för att jag har lite böcker i bokhyllan betyder det inte att jag förstår allt

För mig som kommer från en småstad (nej jag menar ett "brukssamhälle") och ända sen jag kunde formulera önskemål varit säker på att jag skulle flytta därifrån, tycker jag att det ligger något obehagligt incestuöst över vissa göteborgares ohejdade kärlek till sin hemstad, men kanske främst oförmågan/oviljan att flytta härifrån. Jag är förstås medveten om att de enda göteborgare jag träffar naturligtvis är just de som stannat kvar, jag bor ju liksom i denna stad. Men ja, i vilket fall, det är otroligt svårt för mig att förstå hur man INTE kan vilja bort, jag har som sett det som the natural way. Det kanske är en förbannelse att födas i en stad dit folk faktiskt flyttar? Vart ska man vilja liksom?


Men det värsta: jag har blivit likadan! Jag har inte varit i Stockholm mer än 24 h på tre år, i Malmö har jag varit två gånger på kanske fem år och ja, sen har jag väl inte varit någon annastans alls. Vad ska jag till Stockholm för, när allt finns här? Det är tyvärr blodigt allvar, detox please!

men här får man ju inga svar

Alla kan ju inte vara lika kluriga som jag ...



[trocadero karameller] är för övrigt den absolut vanligaste söksträngen med vilken folk hittar hit. Fast hit.

skämspåmä

Åh jag måste också få skriva ett hatinlägg? Here it comes.


Om jag någon gång skulle kolla på Melodifestivalen, så skulle det ju inte bli ikväll. På hela veckan har man ju inte kunnat läsa Aftonbladet för de två äckligaste sång- och dansmänniskorna (bara för att jag tycker att "sång- och dansman" är ett så roligt ord) har fläkts ut på bild hela hela tiden överallt. Ja, Carola och den här jävla Andreas Johnson. Vem faan är han? Varför ser han så äcklig ut? Han har världens minsta ögon med världens mest opassande mått emellan. Han har en skitful frisyr som kanske var modern när jag gick på högstadiet. Han gör jättefåniga miner som gör att han ser korkad ut. Och han väljer att sjunga duett med Carola. Det säger ju en del. Vilken jävla skräck att kolla på eländet. Nä tack, då skriver jag hellre pubertala utseendefixerade texter att publicera till allmän beskådan.


Men det är ju inte nog. Jag vet inte om det stämmer att hon är med i kväll men det finns en till person som har figurerat mycket i Aftonbladet (eller på aftonbladet.se rättare sagt) den senaste veckan, fast på högerkanten bara. Det har i alla fall gjort mig misstänkt på att hennes uppträdande i Mello är nära förestående. Sanna Nielsen. Sanna Nielsen. GUD, hur ser hon UT?! Ända sen hon kom in i puberteten har hon sett ut som en 40-årig, piffig men omodern småstadsfru. N.B att hon fortfarande inte är mer än 23 år gammal! Sist jag kollade hade hon en platinablond, uppklippt, plattångad frisyr med lugg, sjukt ohett. Jag mår fan illa när hon äntrar en scen.

Ska man vara så här taskig får man allt bjuda på sig själv lite också

'cause I'm a R.I.P.

Det här med att missförstå ord och uttryck, något man ofta gör som barn, är ju rätt kul alltså. Fan, det händer ju fortfarande att det går upp ett ljus för mig, var ju bara något år sedan jag insåg vad delarna av substantivet modellera betydde liksom.

När jag var liten brukade jag ofta lyssna på sådana här Disney-kassettband, med tillhörande små bilderhäften och det var dags att vända blad "när du hör det här ljudet". Jag hade bl a Micke & Molle (skitsorgligt och läskigt, klarade knappt av att lyssna på det), Djungelboken 1, 2 & 3 och så En julsaga dårå. Den här Disney-varianten av en julsaga alltså, där Joakim von Anka spelar Scrooge, Långben spelar Marley, Kalle Anka Scrooges brorson och Musse Pigg spelar den stackars bokhållaren.

Vad V.I.P. betydde, hade vi barn av någon anledning lärt oss rätt snabbt, det var ju viktigt sådant där, vi höll ju på och gjorde proffstecken och allt möjligt. Proffs Proffs och V.I.P. Så, när Scrooge står på kyrkogården med den framtida julens ande och tittar på sin egen grav, prydd av en gravsten med överskriften R.I.P. inser jag ju efter lite hårt barnfunderande att det måste betyda Rich Important Person. Han var ju det Scrooge, rik. Vad kunde det annars betyda?

Fan va jobbigt det blev sen, när man såg fler filmer från U.S.A. och hela jävla kyrkogårdar var fulla av R.I.P.-stenar, är det nån slags rikemanskyrkogård det här ellerrrrr??

Det regnsnöar ute.


Andra bloggar om språk

eeh. Prag i november

Heh, ok. Förlåt för det här skräpinlägget. För det är vad det är. Skräpet av bilder från Prag i november som jag ju redan lagt upp någon annanstans. Nämligen HÄR. De flesta som läser här har väl redan sett dem, but still. Men här kommer hur som helst några andra foton dårå. Enjoy.

Jag började min resa på Kastrup. Eller ja, min flygresa alltså. Men först åt jag lunch på O'Learys! På Kastrup alltså. Fett lyxigt va?

Väl i Prag satt jag mig och väntade på Eva på kafääää. Först drack jag svařák och sen mintsorbet! Eller var det tvärtom? Trevligt som fan i alla fall.

Eva bodde ju numera på Letná typ. Liksom på toppen av den här gatan som jag ju faktiskt lärde mig namnet på men sen glömde jag det igen. Mariane something something. OK, jag kollar väl upp det då: Eeh nähä Milady Horákové var det visst. Tror ni det betyder Milady som i My lady? Jag misstänker det! Jamen, jaja den här bilden är ju från botten av gatan, ända nere vid Strossmayerovo náměstí alltså.

En dag gick jag till slottet eller jag menar Strahov-biblioteket och jag gick dit från Hradčanská (ja det är ju en bit, men den här gången hade jag ju tid och lust). Jag vet inte om jag inbillar mig men kan man säga att det här huset är liiiiite kubistisk-inspirerat? Hm I dunno men jag tycker att det är rätt fräckt.

Evas lampa. Den säger ganska mycket om hur det var inrett i lägenheten faktiskt, så ni får inte se några andra bilder därinifrån.

Žižkov, žiželižižfov. Snart är det nog superupprustat och dyrt i den här stadsdelen också. I alla fall så är det backigt och gött här.

Japp, det var det! Kanske åker jag till Prag snart igen men då kommer det vara för varmt för svařák!

bara fyra stycken

Nu är den slut i år igen, flimfesvialten. Jag har bara sett fyra stycken filmer men jag är nöjd med vad jag fick faktiskt. Bäst var Jagdhunde (Hounds) som var tysk och snygg och skön och rolig och med bl a en skruvad men otroligt fint plågsam julaftonsscen som på filmduken blev fantastiskt humoristisk och bra.


Jag såg också en fransk skön film, Avant que j'oublie (Before I Forget) om en åldrande gigolo som ännu försökte leva det goda, eller kanske bara det normala livet men det hade ju sina svårigheter.


Vidare var det kul att jag kunde få lite vatten på mitt-nyfunna-intresse-för-Turkmenistan-kvarn genom att se den finska dokumentären, Pyhän kirjan varjo (The shadow of the holy book) om en av jordens mest bisarra diktatorer. Sjukt skum.


Den här Sie, Je (Lust, Caution) såg jag också, eftersom man fick en gratisbiljett. Annars hade jag inte gjort det och jag säger väl samma sak efteråt. Den var ju spännande och bra, verkligen inte dålig men det var ju inget Wow efteråt direkt.


Jag hade velat se några fler filmer också men många av dem kommer på svensk bio så det fick va. Önskar att det hade varit fler rumänska filmer på festivalen och i och med att jag sa det nu kan jag ju lobba för länken till Hynek Pallas för jag hittade till hans blogg precis just för att han skrivit en bra artikel i Svd om "det rumänska filmundret". Alla rumänska filmer jag har sett har vart sviinbra! Till exempel Niki & Flo!


Well. That's it. Nä förresten, 2006 jobbade jag på festivalen, då såg jag ganska många filmer.

Årets plantor

Visst ser de lite tokiga ut just nu, men jag tror de repar sig snart, det tvivlar jag inte en sekund på! Den minsta ska förresten flytta någon annanstans snart

Vid tider av alldeles för mycket tok som händer är det väldigt skönt att göra något som kräver ens totala uppmärksamhet men inte så mycket hjärnverksamhet. Jag kanske skulle starta handelsträdgård. För att plantera om mina inte så många växter blev klart så väldigt snabbt.


För ett år sen, lite knappt, slogs det blidvädersgatanbloggrekord i kommentarer på det här inlägget om växtkraften hos mina sprättiväg. De är ju för roliga di här blommena. För två år sedan var de två största på den här bilden så här stora!

det blev en träningsblogg

Ville mest uppmärksamma att jag har uppdaterat mina länkar och lagt till några roliga språkbloggar t ex. Jag är väldigt glad att det finns språkbloggar. Sen är jag glad över mina nya skor som jag köpte på Ebbes Hörna i förra veckan också. Men de var ju mest en förevändning för att berätta om länkarna då alltså.

I övrigt kan jag ju säga att det mest irriterande när man skriver uppsats men inte gör det utan t ex bloggar i stället, är att man har slösar bort måltider! Nu är jag snart hungrig igen och har inte fått mycket gjort på min frukost! Bortslösad energi tycker jag!

Sen har jag börjat träna också. Alltså. Jag är faktiskt ganska tekniskt lagd. Jag brukar kunna få i gång skrivare som krånglar, programmera videor, fatta dataprogram ganska fort, och vara rätt praktisk i allmänhet faktiskt. Men fan vad jag inte fixar alla grejer man ska klara när man tränar. Det gäller att inte vara rädd att tappa ansiktet när man ska träna i grupp med någon jävla skivstång och så ska man byta vikter mellan varje övning och själkvklart får man en stång som det är nåt knas med (för det kan väl inte vara fel på mig??) så jag får stå där och kämpa med att få på allt medan alla andra bara snurrar lite lätt på dem och är färdiga för länge sen. (Nästa gång ska jag vara där i väldigt god tid!). Inte ens efter den förödmjukelsen lyckades jag med det enkla att sänka sadeln till önskad höjd på den satans träningscykeln. Jag stod och drog och vred och drog och vred och helt plötsligt sänkte den sig, men för långt och sen visste jag ändå inte vad jag hade gjort. Jag fattar inte. Finns det någon särskild logik och praktik som gäller inom träningsvärlden? Jag måste gå från tech-savvy till mer fit-savvy, helt klart, om jag ska överleva de här tre månaderna med träningskort. Pust.

och två stämplar också

Kolla vad många fina frimärken det var på kuvertet som innehöll årets kontrolluppgift från Folkuniversitetet. Lite ljus i tillvaron sådär.