Jag var tvungen att gå på stan idag, för att handla lite julklappar. Jag var lite svag idag, eftersom jag drack en massa (gott) vin och glögg på en fest igår (som var dötrevlig men jag har lite ångest för att jag frös ut de två icke svensktalande islänningarna som var där, genom att ignorera deras önskan om att prata engelska eftersom de inte förstod min svenska rappa käft. Det var inte med vilje, jag lovar).
Juklappsinköpen gick som smort och fort så det blev fikatajm rätt snart. Åsa bah: "Ja, ta kaffe, de som dricker kaffe säger att det är så himla gott kaffe här!".
Jag bah: "Mhm men gud det är ju smaksatt kaffe!"
Men det var ju liksom det kaffe som fanns. "Man får ta om hur många gånger man vill" hade kafébiträdet vänligt sagt. Men det smakade så himla skumt. Kardemumma? Jag tog förstås om en gång ändå men som sagt, jag var ju redan lite svajig.
Svajigheten blev inte bättre av att
1. Åsa börjar (angående mina armar som syns på bild i inlägget nedan) berätta om tjejer som skär sig "de skär och skär och skär och deras armar är helt bubbliga, det är som ett extra lager hud" och "det finns de som skär sig i underlivet också."
2. När jag blir helt äcklad av hennes historier och inte vet var jag ska titta för jag vill att hon ska sluta prata så dras mina ögon till en av de tusen teveapparater som fanns inne på kafét. Där visas en dokumentär om SIAMESISKA TVILLINGAR. Men urk.
Det fanns en teve inne på toaletten också! Men där får man ju kräkas.
(fast det gjorde jag ju inte)
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
1 month ago