Mangokrisen

Jag ba "måste åka till Indien under mangosäsongen denna gången, inte som sist då man fick nöja sig med vattenmelonlassi ...". Närå vattenmelonlassi (nedan) var gudomligt gott. Men mangolassi på hemmaplan vore ju bara helt ljuvligt. Så det hade jag minnsan tänkt äta. Men så åker jag till Malmö i helgen och får höra från säker källa att mangosäsongen inte börjar förrän i tidigast april! Och min plan är ju att åka i februari, när det är som kallast och värst här! Man kan inte få allt, det är tydligt ...

Sist när vi var i Bangalore i september och åt frukost på Hans och Adrianas balkong fick vi nöja oss med några random andra frukter på gröten. Stackars, stackars.

Om ett år, Indien?

Jag har börjat drömma om Indien igen. Jag har börjat planera så smått. En gång i livet skulle jag vilja åka till ett varmt land mitt i smällkalla vintern. Och jag vill besöka Indien under mangosäsongen. Vattenmelonlassi i all ära men ...

Jag ska försöka vara lite snål med semestern i år och spara fem dagar. Tillsammans med semesterväxlingen som vi kan göra (byta semesterersättningen mot fem lediga dagar) och några dagar sparade sedan innan har jag då räknat ut att jag kan vara ledig fyra veckor nästa år och ändå ha fyra kvar. Nu funderar jag mest på om jag vill åka i februari (efter filmfestivalen) eller redan i januari.

Vad ska man göra i Indien en andra gång? Åka till norra Indien där jag inte vart eller åter åka till södra? Kanske hinna med båda?  En sak är jag säker på, resan ska avslutas med en veckas badsemester. Först tänkte jag Goa men det är jag inte så sugen på egentligen men då kom jag på att alla ju talar så gott om Kerala! Enligt Hans och Adriana finns där även Indiens godaste mat. Jag har aldrig riktigt haft en badsemester men kan inte tänka mig något bättre än att möta mars utvilad efter salta bad och hängmattor.

Satt och valde bland bilderna för att illustrera Indien-suget. Det fanns för många. Alla bilder i det här inlägget kommer från Gokarna på Karnatakas västkust, strax söder om Goa.

Klicka på INDIEN-taggen nedan så finns mer inspiration!

Ukraina Sjukraina

Buhuhu, jag skulle ju åka till Ukraina och köpa broderier men istället måste jag stanna hemma och vara sjuk.

en timme i lokaltrafiken

Så här var det:

Vid Drottningtorget klev jag på en 11:a som jag väntat på i fyra minuter. När vi kom till Grönsakstorget sa föraren att han pga tidigare förseningar skulle vända där genom att köra över Vasastan. Vi som skulle till Majorna fick ta nästa tur.

Eftersom hållplatsen vid det här laget är knökfull tänkte jag vara taktisk nog och gå tillbaka till Domkyrkan för att ta nästa 11:a. Yeey, den kommer om bara två minuter! Jag hittar en sittplats men blir lite misstänksam när den kör upp mot Vasastan vid Grönsakstorget. Då vi ser poliser genom träden, på bron på andra sidan tror vi det är därför. Vid restaurang Vasastan är fullt av piketer och fotbollshuliganer. Och vips var vi tillbaka på Grönsakstorget.

För att komma ut ur limbo hoppar jag på en 6:a, den tar mig till Järntorget.

Några minuters väntan, sedan kommer äntligen en 11:a, vi knôr oss in, det är så packat det kan bli. Vid rödljusen innan Masthuggstorgets hållplats stannar vagnen och föraren säger: "Vi har en trafikolycka* framför oss, ni kan ju gå av eller sitta kvar ..."

Alla går av. De som såg spektaklet måste ha misstänkt att något stort skulle hända på Stigbergstorget, så många som vallfärdade ditåt.

Jag traskade upp för backen och passade på att där handla lite mat.

Sedan fick jag ta en 3:a hem, den gick runt runt, Marklandsgatan-Marklandsgatan via Vagnhallen Majorna och Ekedal.

Yada yada yada en timme för sent var jag hemma. Bad och Hci-kväll it is! Men först:Tröstande och mättande korovo borödo.

Published with Blogger-droid v2.0.4

*disclaimer: Trafikolyckan var en bil som stod tvärs över ena spåret men verkade ha knockat spårvagnen på andra sidan. Ingen såg ut att ha skadat sig förutom en lyktstolpe och motorhuven.

Fördel Tjernobyl

Titta mamma, det här var väl bra?

Brödbart

Läser i en av de tre böcker om Ukraina som jag har fått hem och den står "Ukraine has long been known as the breadbasket of Europe, and bread is central to the local culture." Det bådar gott, jag har inte mycket till övers för brödlösa kulturer.

Och härmed testar jag min nya blogger-app. Ska bli spännande att se var bilden hamnar (och om den blir rutig). Fan vad jag ska köpa broderier i Kiev!

Published with Blogger-droid v2.0.3

"Would you like to buy a T-shirt 'Hard Rock Cafe, Chernobyl'?"

No?

Det största som hänt mig

Steg 1

"Det är det största som har hänt mig!" utropade jag medan jag firade biljetterna med friterad ost på Gyllene Prag. Och menar det nog. Men då måste jag nog tillägga att jag ju varken fått barn eller gift mig. Nej istället ska jag få se en gruppmatch i EM mellan mitt hemlag och mitt favoritlag - i UKRAINA. Hade matchen ägt rum i ... typ England hade jag nog inte känt riktigt samma eufori. Vad är det största som hänt dig?

Steg 2

1986 på hösten fyllde jag sex år och jag minns den tiden, och flera år efteråt, som en tid av becquerelrapporter, cesiumhalter och förbud mot att äta det mesta i naturen, till exempel maskrosblad, fastän jag precis innan hade lärt mig att de gick att äta som sallad. Älskade ju att äta allt som fanns i naturen. Lekte "gammaldags". Jag kommer från ett av de mest drabbade områdena i hela Sverige. Aprilregnet.

Jag har en starkare relation till Tjernobyl än till Olof Palme. Åker jag till Ukraina utan att besöka Tjernobyl kan jag lika gärna låta bli. Det går dagsturer till Tjernobyl från Kiev, de kostar mer än matchbiljetterna. Men man kan och borde nog boka redan nu.

Är det någon som besökt Tjernobyl och kan rekommendera det? Jag vet att Per gjort det men det var väl knappast på en turistgruppesa?

Chhatrapati Shivaji Terminus

Tidigare har jag i mina filmklipp från Indien visat klipp från utanför CST-stationen, före detta Victoria Terminus, i Mumbai. Filmen togs strax innan bilderna ovan. Jag hittade ett youtube-klipp på en nyligen genomförd dans-flashmob på samma station, så jag bestämde mig för att lägga ut lite bilder jag tog när vi turistade där inne. Vi skulle ingenstans. Kolla in flashmob-klippet, det är längst ner i denna post.

Andra bloggar om flashmob, Indien, Chhatrapati Shivaji Terminus, Victoria Terminus, Mumbai, Bombay, dans

Påfågelmorgon

Lördagkväll och jag lyssnade på Naturmorgon (betydligt behagligare än att lyssna på dess originaltid och dessutom hade jag förresten nyss vaknat från en liten middagslur). Svaret i förra veckans tävling var påfågel. Den kommer ursprungligen från Indien och Sri Lanka och jag har sett en på riktigt!

Det var bara det att jag var så fumlig med kameran att jag endast lyckades fånga dess stjärt.

Snälla Hans gick iväg för att försöka locka fram den till oss paparazzi igen men den var dessvärre för alltid försvunnen.

Krusbäret

Jag har väl sagt att jag tog över tusen bilder i Indien? Vilken mardröm att sortera och välja, ni har inte fått se någon än! Men nu kommer två.

Jag skrev i ett av mina inlägg under resan om det gigantiska krusbäret som jag fick helt gratis av en fruktförsäljare. Här är bildbeviset. Men det var som sagt hårt, typiskt omogen känsla och mycket, mycket bittert. Lite surt. Ingen jag kommer att köpa igen om jag inte får några bra tillagningsknep, förstås.

Det blev så, jag blev nog Indien-biten. Jag har massor att göra nu, sitter hemma och ska skriva och det är ju inte ovanligt att det leder till att jag skramlar runt med en massa annat onödigt men idag har jag till största delen lyssnat om och om igen på mina Indien-filmer, tittat igenom mina bilder, andras bilder, drömt mig tillbaks och bort. Jag har många gånger sagt att jag inte ångrar att vi åkte runt så mycket, fast vi bara var där i två veckor och att jag är glad att jag åkte, trots att jag bara kunde vara där i två veckor. Men det var för lite! Man ska vara less när man åker därifrån tror jag.

Men sedan är det ju också så att jag inte kan komma på ett enda ställe jag någonsin rest till, förutom Nice, som jag inte velat besöka igen. Det är lite besvärligt.

Sounds of India, part 3: In traffic

In an auto rickshaw:

In a car (bonus music and candy):

On a bike (bonus chanting):

In a jeep:

On a bus (bonus sunrise and music):

And finally, by foot:

Sounds of India, part 2 : Train stations

Here's the incoming train that was taking us to Cancona in Goa. We went general:

At Hubli junction someone tried out the pressure washer. We were annoyed by the unnecessity of it:

In Mumbai we went to see the famous Chhatrapati Shivaji Terminus. This is right outside:

Sounds of India, part 1

Made some films during our first stroll along Gokarna town, fascinated by all the sounds. Later on I will most certainly post traffic films, stay tuned!

Streets of Pondicherry

At junctions, key behavior for vehicles is to drive without slowing down while honking all the way through.

Speaking of honking, most autos have got a rubber horn that says oink oink, instead of a normal one. The sound of Pondicherry: oink oink

The street of Pondicherry are provocatively clean.

Seems you can get by speaking french here. First thing that happened when we arrived at 6.30 in the morning was that the auto driver didn't want to take us to the beach and Alliance Française where we had (rightfully) thought Dumas guest house would be situated. Instead he took us to a guest house a few blocks up and refused to leave. We showed him the map and told him to go where we wanted to. This is where the french-speaking begun and he woke up the manager of that other guest house. For some reason, I don't know which, he wanted me to talk to him. In french, the manager was angry to have been woken up and I said we wanted to go to the beach. But it is expensive at the beach, he said. "Err, well ..." I said. "We want the Dumas guest house". But that costs 2000 a night, he said. "Err, well ..." I said. After convincing them on our relative wealth, the auto driver finally took us to this nice place.




And just now, Bobo saw a kid sitting in the front of a motorcycle, staying on by holding his driving father's ears.

We spent only two days in Bangalore a bit too little and a bit too much. Will mostly remember the smell of going through polluting traffic in an open rickshaw and the loveliness of Hans and Adrianas terrace. And the fruit covered porridge breakfasts!

The Bangalore stay ended in an exhaustive adventure where the auto driver left Jenny and Adriana at the right place for going with the bus to Pondicherry but Bobo's and mine left us 1km away. This we didn't know at first and noone really understood where we were going when asking around. So the two of is ended up running back and forth, going through the same alley thrice and crossing three and four lane roads like hundreds of times. This is when we really had use for the skill to shouldering an Indian. Yada yada yada, we made it to the bus in time.

Streets of Bangalore

There are pavements here but noone walks them (experiences lead us to the conclusion it's because it smells worse along the walls).

It was in Bangalore where we learned to cross heavily trafficked roads safely by simply put your shoulder next to an Indian who is about to cross. Or, in difficult cases, stick to a crossing rickshaw.

At a fruit stand I saw this massive gooseberry, thrice as big as a Swedish one. When I asked about them he gave me one. Photo proof of it's bigness will come. Taste was bitter, sour and when I chewed it, it sounded as if a bit an apple.

18.9.11 17:12 Hampi, Shanti Guest house

This place is so nice and relaxed and we're really enjoying every bit of it, with a swing outside our door and everything (lying on it right now, relaxing, the other's on the patio) but oh my god the food here's not really good and worse, service is SO SLOW you wouldn't believe it. Lunch took us approx. 3h whereas 2,5 was waiting for the drinks, food or for them to letting us know there is no penne (but spaghetti). Because it's low season (at least I hope it'll change) there is only one cook and that's just crazy because we're quite a bunch here and that's not just us seven.

There is also this Israeli people here who today at breakfast/lunch were approached by a man trying to cast some of the (not so middle eastern looking) guys for a film setting in Chennai where they would play American soldiers (!). He came here to look for Israeli guys because they are good with weapons due to there long and recently finished military service. ... Yada yada yada, finally after some long and entertaining haggling the least reluctant guy decided not to go, it seemed a bit to weird and long of a trip. But like yeah ...

Anyway so today we wanted to leave this side of the river quite early, to be on the right.side for tonight when our train leaves and also to avoid eating here and instead at The Mango Tree in Hampi (near all the temples and such). Yesterday we had the best momos there and some incredible ginger lime lassi. Unfortunately the river rose to much so there are no "ferries" (quotation marks will be.explained by pictures as I come home/upload them) today and we will have to go the loooong way around, which is 40 km longer. We'll be going to Hospet soon, in a jeep we found on the village street here. As I said we're seven and we would probably need three autos (rickshaws) to fit us. So finding the jeep was a blessing (inshallah!).

15-16.9.11 Palolem Beach in Goa

[Hans and Adriana had been in Palolem, Goa the weekend before meeting us in Gokarna and they wanted us to see it and for us to try the fish at the beach restaurant. So we changed plans and left Gokarna already on Thursday. Palolem was really nice, we stayed in a really cool place and waves were really high but when looking at my notes from that day, I begin to wonder what Goa really does to you. The notes are short, rudimentary and hardly readable. When reading them I also remember being totally slow in the brain. Must have been the one beer I drank, an exception, as we have been very sober during this trip. Every menu is full of fresh non-alcoholic drinks, our standard is lime soda sweet AND salt which is perfect for regaining salt balances after hot day. Anyway, Goa was full of Germans/other Europeans and I bet is a bitch at high season. Here are my notes:]



15.9.11 15:45 At Dropadi bar
Waiting for lunch just want to say: pretty low odds on meeting someone we know here ...

---

15.9.11 22:56 Bhakti Kutir
This place is so nice but there are SO many mosquito, had some free time before dinner, wanted to spend it outside, on the nice clay porch but ... had to go hide under my mosquito net. Still off season, Goa feels very touristy, lots and lots of Europeans and yeah ...

Leaving for Hampi tomorrow.

14.9.11 night time; Namaste yoga farm, Kutle beach, Gokarna

The no 1 most definite most useful item I've packed that I'd never thought of myself: flashlight (at the moment, writing, I wish it was a head lamp). From around 7:30 pm it's pitch black outside and here in Kutle beach there is practically no "street" lights and on top of that electricity is on/off. Right now it is off for the 6th and longest time tonight (Oliver, the German manager at this place told us they (whoever produces the electricity here in seaside Karnataka) sell the electricity to Goa because they will pay better).

I'll wait showering until tomorrow morning when sun's up.

I will soon go to bed but first some writing and my night cocktail (Resorb) on the porch. It's windy and almost chilly but not quite. Humid and gentle is what it is.

---

22:20 pm
We're getting up at 7 am tomorrow, going for breakfast at 7:30 at the beach, our favourite and sort of nearest restaurant Namaste Rock Café. We had planned to stay here in Gokarna until Friday but decided to go to Palolem in south Goa for one night before heading for heading towards Hampi.

We're trying to catch the 10:30 train from Gokarna to Palolem, or Cancona which is the nearest train station. Actually the train station where someone almost fooled us into getting off last night when we were on the train here!

The thing was we were supposed to arrive here at 4 am but the train conductor informed us at 3:30 am we were one hour late so I went back to sleep (I had only slept for like one hour before that also). But then, at 4 am some other man, god knows who, with a paper that said "Gokarna Rd 28,29,30" (our seat numbers) rushed to Bobo and told him to get of in a hurry 'cause it was time. Bobo woke us both up, we all tried grabbing our bags, Jenny hadn't gotten her shoes on. I took two bags, ran and got stuck in a door. Bobo had gotten off and as the train started rolling again the conductor, who was also on the platform told him (I suppose quite surprised) to GET ON AGAIN, as it was 40 min 'til our stop.

Well, that was in Cancona. We will give it another try.