Björnlycka

I åtta år har vår bokbusschaufför i Krokom kört bokbuss och han har aldrig i sitt liv sett en enda vild björn. Sjukt orättvist att den här holländska mannen sett bjenn TVÅ gånger! Bokbussen stannar i Rörviken, serni. Jag åkte ju med några gånger och drömde om att få se björnen. Till slut gav jag ju upp och åkte på Bear Watch i Braşov, Rumänien.

Ser inte det här precis ut som att björnen skulle dyka upp när som helst:

ta med sig själv

Jag lärde mig en väldigt bra sak i Östersund men har haft väldigt svårt att ta med mig kunskapen hit till Göteborg. Det är av högsta vikt att jag försöker mer. Det finns en anledning till att jag slog rekord i blogginlägg förra året. Alla hemmakvällar. De var behagliga, jag njöt. Jag gjorde lite mat, bloggade. Var det helg kanske jag drack vin. Det var det här att jag visste att inget hände, jag kände ingen annan som gjorde något roligare. Själv var bästa dräng. Ensam kände jag mig inte, ingen fanns att lämna mig ensam.

Den inledande euforin över att bo i samma stad som en massa av ens vänner och bekanta, att aldrig vara hemma, alltid på språng, det har inte gått över. Jag skyllde först på just den inledande euforin, sedan på att jag inte ville hem till katten men nu har det gått över tre månader, jag har flyttat till egen lägenhet och jag kan inte riktigt låta bli att smsa någon på vägen hem från jobbet, vad ska vi hitta på? Jag kan absolut inte med att neka någon som önskar hitta på något (med mig! liksom), måste passa på.

Här finns anledningen till allt obloggande, till ouppackade kartonger, osorterade böcker. Samt ett missnöje med mig själv, missnöjet över att inte längre nöja mig med mig själv, den svårnåbara nöjdheten som jag hittade under 1,5 ensamma år.

31 juli kommer jag tillbaka från semestern, låt mig starta en ny lugn tid! Kombinationen av det bästa av mig själv och det bästa av andra. Jag ska stanna hemma. Det är också skönt.


Jag har aldrig varit så glad över att bo i Göteborg som nu. Sommaren är varm och jag har aldrig varit ensam. Allt är så roligt. Att jag bott i Jämtland har jag svårt att förstå men jag känner kontrasten.

Bye bye Östersund

Lämnar länet. Ses i Göteborg.

ve, gnisslande tänder of too much on my mind!

När jag mådde som bäst av att bo här (i Östersund), då brukade jag ofta ligga kvar i sängen på mina lediga mornar och läsa böcker i flera timmar. Det var helt underbart, jag kunde i stunden njuta och jag kunde identifiera lugnet och berätta om mina läsmornar för andra. Jätteskönt var det.

Det var så himla länge sedan jag låg kvar och läste om morgonen, fastän jag t o m har fler lediga mornar nu än innan. Så hemskt himla dumt, att glömma bort den där lättillgängliga livskvalitetshöjaren.

Nu blir det här en anteckning till mig själv: i Göteborg ska jag ligga kvar och läsa. Jag har varannan fredag och varje helg på mig. Lugn.

Umbrella och renlycka

Det är inte alls förvånande att jag hade missat den här svängiga versionen av Rihannas Umbrella och att min bokbusskörande 50-åriga kollega fick uppmärksamma mig på den och förklara när jag blev förvirrad och trodde att detta var ett halvsekelt gammalt original. De spelade den på P4 igår när vi åkte bokbuss och nu kan man höra den här (eller här på Spotify om man vill skippa bilden). Hiphip!

Helgen vecka fem

Jag gör som skibumsen men räknar dagar på is; TRE.

Lördag, typ 5 km.

Söndag, typ 5,2 km.

Självbilden

Helt nyligen fick jag kontakt med en gammal vän. Jag blev jätteglad och skrev ett mejl med ett rätt typiskt innehåll om man tänker på att vi inte hörts på drygt tre år. "Kul att se dina bilder, roligt att höras, jag bor här etc etc" Fick svar:
"Kul att det går bra för dig [...]"

Va? Vad skrev jag egentligen?

Grattis Östersund!

Under de närmaste nio veckorna med början imorgon kommer ni att kunna se dessa filmer på Regina. Premiärer på fredagar klockan 21.00:

Drag me to hell (recension)
Fish tank (recension)
Metropia (recension)
Solisten (recension)
Sin nombre (recension)
Avsked (recension)
Årstider (recension)
Precious (recension)
Prinsessa (recension)

Vad är väl en göteborgsk internationell filmfestival med tillhörande tält? ...

Helgen vecka fyra.

Plus ett inskickat melodikryss och två semlor var.

Badhusparken 25 minus

Kan man åka skridskor här? Det är en liten bana men det ser ut som att det skulle gå. En kommande kväll kanske jag smyger mig dit och skrinnar.

Sen gick jag över till Frösön och handlade schampo och ruccola på Konsum. På bron mötte jag brevbäraren på postcykel. Jag tyckte mig se på hans min att jag genom en gapande mun el. dyl. hade avslöjat hur imponerad jag var.

Korvbrö! (Men vart har alla fåglar tagit vägen i kylan?)

2009 änna

Dags för årsskifte, decennieskifte, det kändes inte alls bra. Tänka tillbaks på tidigare år gav mig ångest, tänka framåt ger mig press. Kanske skulle titta på bilder från 2009 göra det bättre?

Första dagen i januari 2009 kollade jag isen på Ingarö med Lunnevadvänner. Den sista kollade jag jamtska vattenfall med Åsa och Olle.

I februari åkte jag långfärdsskridskor på Storsjön. Och skaffade ny frisyr.

Jag åkte tåg till Stockholm i mars, och i Östersund fick jag en ny tillfällig kompis.

I april gjorde jag en egen header till bloggen, förlorade en nära och fick fint tjeckiskt paket.

Sista maj träffade vi älgkalvar på Åsas möhippa och samma månad var jag till frisören igen.

I juni gav jag mig ut på tågluff men innan det hann jag dricka sav.

I juli kom jag hem och passade på att bada naken på Stora Gistaholmen.

Vi var på utomhusopera på Frösön i augusti och jag läste en artikel om Maria Sveland.

Jag gjorde hasselbackspotatis i september, och gick bonanza på Göran Hägglund.

Äntligen! I oktober läste jag Buddenbrooks. Jag gjorde även slut med Östersunds indiska matscen.

När Emmili kom och hälsade på i november besökte vi Ronjas Glupafall. Sedan åkte jag till Göteborg och fick tillbaks min jacka.

I december flöt min kökstapet ihop med den grå verkligheten. Strax före jul lyssnade jag dygnet runt på Musikhjälpen.

Den kallaste av de kortaste dagarna

Klockan var strax före två på lördagen och en timme senare gick solen ner. Men det var det värt. Idag önskar jag alla en fin fjärde advent. Som synes i föregående inlägg började jag fira redan inatt.

De där ulliga små snötussarna är ju alltför pluttenuttiga.

Ett riktigt eldklot liksom

Ja det här med bisolar som sagt. Den andra bilden visade jag ju häromdan.

snabbfoto

Tills jag kollat och sparat fler bilder från dagens overkliga vinterväder kan ni ju kolla på den bilden här. Är det detta som är bisolar?
Nu ska jag ultima adventsstäda.

I julstämning

Småstadsutgång, ja. Inte riktigt lika exotiskt kul längre, när jag har detta:

Det går att dansa till samma musik varje gång man går på Plaza. Att Mister Vain upprepas är ganska skoj men ärligt talat: Cotton Eye Joe? Man kan om man vill, och bara efter en halv låt kommer en snubbe fram och raggar på Åsa : "Är du danslärare?". Jag köpte två lakritsshots till oss, det låg liksom i luften. Ja alltså, till mig och Åsa. Halv ett klev Marmeladorkestern på scen och jag tyckte det var ett jävla slöseri att ha en shotsfylla i myllret framför ett coverband. Fast ruset höll i sig. Äntligen hittade vi till electrogolvet och där kunde man dansa. Det tyckte inte alla, precis när vi kom hörde jag några tjejer gnälla ljudligt: "Det här är INTE musik! Nej usch vi drar."

Åsa och jag levde på spriten och musiken och kunde dansa som fan. Några killar jag hade sett innan, varav jag känt igen en av dem jääättemycket, började dansa med oss och jag fick tillfälle att fråga var han jobbade (förutsatte att jag hade sett honom i en affär, eller på en pub, där han jobbade). Men han jobbade på Posten. Och hade mössa på sig där inne, fast det var så sjuuult varmt.

Sedan behövde vi dricka vatten, Åsa och jag och gick upp. Tror det kallas "schlagergolvet", där de spelar lite allt möjligt som man inte vet hur man ska dansa till. Blev glad över Oh la la jag vill ha dig i alla fall. Precis som i jackinlägget. Killen med mössan kom tillbaks och mindes var vi hade setts! I somras när min kusin var här och tog med mig på grabbig förfest där också dessa två hade varit. Vi blev så glada att vi åkte hem till dem på efterfest. Ty klubben stängde nu, klockan två.

Det känns nästan som att jag ska till storstan när jag ska till Sundsvall (inga coverband på klubben! (väl ...?)). Hur som helst, det spelar ingen roll, för jag vet att jag och Grovt Initiativ kommer att ha så sjukt kul ändå. Jag ska spara lite av julklappspengarna att köpa shots för!

(Vad vi gjorde på efterfesten? Jo vi: lyssnade på gammal musik på spottan, drack pripps blå, saftglögg och började kolla på bilder från fiji och nya zeeland.)

alkomacho

Ensam en stund i baren på Bishops Arms, lördag kväll. Vänster om mig, en kille beställer två öl och två shots, bartendern frågar 4:a eller 6:a han svarar det senare. Höger om mig, en kille beställer en Staropramen och en rom&cola (uttalat staroprámen och romocóla, vilket var vad som fick mig att börja lyssna uppmärksamt). Vän till honom frågar: dricker du inte öl?! Jo för FAN, det är ju jag som ska ha ölen!

Vänstra killen, när bartendern kommer tillbaks med shotsen, 6:or: Hade man kommit till bordet med fyror hade man ju fått stryk *ler*

Hjälp mig att miljöbovsturista i Jämtland!

Jo alltså, om drygt en vecka kommer min Emmili hit och hälsar på, ska bli sjukt gött. Det medför dock ett delikat problem: Hon kommer i bil. Det är ju vansinnigt lyxigt och betyder således att vi kan hitta på saker som kräver bil. Men vad kan man göra då? Är det någon som har koll på var man ska åka om man vill göra en kortare dagstur i trakterna kring Östersund i november? Eftersom jag inte har tillgång till någon bil har jag plockat bort alla möjligheter på utflykter som kräver annat än allmänna färdmedel ur min hjärna. (Det har medfört att jag aldrig gör några utflykter här uppe.)

Moist Froist

Inte snö men frusen fukt, på eftermiddagen den 21 oktober. Krokom-Östersund på 156:ans buss. Idag är det ett år sedan jag anlände till Krokom, med nattåget från Borås.





OK, jag erkänner att det är pretty darn sagolikt här ibland alltså.

trött på det här

Ber om ursäkt för mängden sådana här bilder men välkommen till mitt liv. This is it. (Must. Get. Out.)

Nu vill jag absolut inte ha något hus och verkligen inte någonstans mellan Östersund och Krokom men om jag skulle vilja det så vore det här drömhuset. Gröna fönster och ...

... en utsikt utan motstycke.

Har äntligen förstått det värdelösa i norrländsk höst eller varför den är så kort. Dels är variationen av sorters lövträd mycket begränsad. Nästan endast björk. Det gör att alla (få) lövträd har samma färg samtidigt. Sedan innan de har rodnat klart kommer snön eller kylan och löven slutar byta färg och eller faller av. Höstdöden.

Värsta ömma punkten för mig, är dålig indisk mat

Ååååååååå. Skulle "fira" lite, unna mig. Hejdå Östersund, ni har en jättesämst indisk restaurang. Utan att minnas att jag tog samma rätt sist (fast restaurangen har flyttat och bytt namn, är det då samma?), dissade jag palak paneeren (de övriga smårätterna var försvunna från menyn) för vegetarisk Tikka Masala. Men frågade, vad är det i? Kan jag inte få ost som i palaken, paneer istället för grönsaker? Det kunde ordnas.

Godkänt papadam och chutney till förrätt. Fast stod det inte "a selection of chutneys" på menyn? Nå, jag kan ha varit vimsig av hungern.

Men när maten serveras med ... riven ost på, blir jag lite förvirrad. Innehållet i såsen är ju fortfarande de jävla wokgrönsakerna. Guuud vad pinsamt att de tror att jag ville ha riven ost på maten. Sen biter jag i en liten sten också.

Kunde inte låta bli att fråga sen, vad har ni egentligen för ost i er palak paneer, inte är det väl riven? De gör inte den själv, säger han, det är redan färdigblandat. Ursäkta mig här men hur gott ris ni än har (gott!) och hur bra musik ni än spelar (bra!) betalar jag aldrig mer 125 spänn för wokgrönsaker i en sås, eller färdiglagad ost-i-spenat.

Forsätt i den här slappa stilen och ni är snart i nivå med den tjeckiske indiern på Štěpánská.

Hej gnälliga vecka, snälla ta slut.

Alltså, bilder från tåget och min dagbok idag

Så här knasig dag. Hade så stort med mig kameran på tåget i morse för höstiga tågbilder. Just nu är det istället i det närmaste snöstorm. Jobbdagen börjar med ett i sig kul möte men jag är på dåligt humör och blir förnärmad när ett enligt mig konstruktivt förslag på förändring bemöts med "ja man har ju olika rutiner." Men jag har ju argument för mina!

Kollar jobbmejlen, har fått ett mejl till "Alla" från någon med ekonomiansvar. Det gäller att bluffakturor anlänt och att man inte ska betala yada yada. "Ni kan läsa mer om blufföretaget via länken nedan: [länk till "artikel" på politiskt.inkorrekt.wordpress.com]". Jag ba men va faan. Källkritik för helvete.

Lyssnar på Meny i P1, kommer in i mitten. Är på så pass dåligt humör att jag blir helt svart i ögonen och får ökad huvudvärk av att de inte nämner tahina som en av ingredienserna i hummus. Jag menar whutwhut? (Blir lite gladare när Gustav och lillmacho ger mig uppbackning på Twitter.)

Dålig dag.

Ett positivt telefonsamtal stack in emellan, återkommer kanske om det. (Har inget med föregående post att göra, haha.)

För att båda rot på min obildning, och för att göra det själv istället för att gifta mig till det, har jag bestämt mig för att börja läsa Buddenbrooks tillsammans med Bokcirkeln i P1. Jag började lite sent, så jag har mycket att läsa ikapp nu. Först gick det trögt men igår kväll hade jag faktiskt svårt att lägga ifrån mig boken. Läste såklart på lunchen också men glömde såklart sedan boken på kontoret.

Har ju bråttom, som sagt, så när jag kom hem till Östersund gick jag in på bibblan här men någon annan hade ju förstås lånat den. Då skrotar jag runt och kollar lite i katalogen, kollar lite tidskrifter, hittar ett par vantar på golvet som jag lämnar in i disken. Kollar lite mer, bestämmer mig för att gå hem. Hittar inte mina vantar. Föreställer mig den bisarra situationen att gå tillbaka till disken och fråga om också någon annan lämnat in ett par vantar, men mina. Vågar inte, går tillbaks och runt och hittar mina vantar vid katalogdator.




Morgonen som var så vacker.