Det här hade kunnat vara en följetong om jag hade börjat tidigare men nu är det en historia med ett lyckligt slut.
Sista helgen på semestern i somras tillbringade jag ju i Göteborg. Helt jävla fet fin vecka. Redan andra dagen, lördagen, toppade vi festandet med en lång, lång natt dansandes på klipporna vid Röda sten. Alltså det regnade så jävulskt den dagen. Gustav och jag cyklade till Systemet under eftermiddagen och blev så vansinnigt blöta. när kvällen närmade sig och vi givit upp den utlovade svartklubben på klipporna p g a allt regnande tog jag med mig regnjackan i en påse tillsammans med vinet när vi åkte till förfesten i Majorna. Jag hade tågluffat i fyra veckor, så min packning var av ett väldigt praktiskt slag. Klart att jag hade med min nyinköpta dyra proffsregnjacka (hey, jag bor i Jämtland numera, jag
måste ha funktionskläder. It's the law.)
Det slutade ju regna så den avstyrda festen blev åter uppstyrd. Kvällsvandring till Röda sten och klättrande upp på hala klippor. Dans dans dans vid DJ-tält, lulzigt musikval, har för mig att jag recenserade kvällen med att det bästa var att vi fick dansa till Ulf Lundell. Elin stoppade sin röda basker i min påse och jag ställde i från mig den så vi kunde dansa dansa dansa.
Det är inte Göteborg om inte polisen kommer och rensar DJ-tältet på svartöl och minuten efter de har åkt tas mängder av nya flak fram ur bilen, till tonerna av Bängen trålar.
Yada yada yada när vi under tidig morgon var vid Vagnhallen Majorna kom jag på att jag hade glömt påsen där uppe. I en annan situation hade jag kanske faktiskt gått tillbaks dit upp, det var ju faktiskt en dyr jacka! Men det var inte aktuellt eftersom jag hade chansen att få ligga. Tur tur tur, en i sällskapet hade en kompis kvar där uppe som vi ringde och jag talade med. Han hittade påsen, höll den i handen och lovade ta med den hem till sig.
Inte visste jag ifall den här snubben uppe på berget skulle få med sig jackan, kunde jag glömma kunde väl han? Men enligt uppgift hade han påsen hemma och jag fick hans nummer av vår gemensamma vän. Smsade och frågade hur han ville lämna över jackan, han kunde ju t ex ge den till den gemensamma kompisen. Fick inget svar. Eventuellt skickade jag ett sms till, minns inte riktigt och sen är jag som jag är så jag vågade/ville inte ringa.
Veckan gick, utan att jag fick något svar från jackmannen. Fredagen innan jag skulle åka hem var det svartklubb på berget igen! Dans dans dans återigen till ljus morgon. under flera flera timmar låg den en sunkig knallgul regnjacka på marken där vi dansade. Jag blev full i fan och sur över min egen missade jacka att när vi väl skulle gå, plockade jag upp den och tog den med. Det hade faktiskt börjat smådugga (senare ösregna). Fy fan, den var så jävla äcklig. Jag tog i den som med tång.
Det regnade när jag skulle åka, det var tur jag hade äckeljackan. När jag kom hem till Östersund tvättade jag den. Det var en reva i innerfodret.
Jag skickade meddelanden på facebook till jackmannen. Skrev att han kunde lämna den till nån annan om han inte orkade skicka den själv. Inget svar. Ja hallå, det var ju asschysst att han tog med den, inte något jag hade kunnat räkna med. Men om jag inte får tillbaks den hade han ju bara kunnat låta bli.
Ja men så åkte jag till Göteborg förra helgen, fyra månader senare och helt plötsligt på en spårvagn säger den gemensamma vännen att han har min jacka i sin ägo. Så hipp som happ kunde jag åka förbi och hämta upp den, innan jag tog tåget till Östersund. Den var jävligt smutsig men nu kunde jag äntligen slänga äckeljackan.
Innan jag fick tillbaks jackan hade jag tänkt att min punchline skulle vara:
OK, jag blev av med min dyra jacka, men jag fick ju ligga så det får väl räknas som värt det. Men nu har det blivit obalans, winwin liksom. Jag lär väl aldrig få ligga mer.
Äcklig och slängd.
Min cockblocker.
