Musikhjälpshörnan

Musikhjälpen håller till i Göteborg i år men jag har inte på långa vägar lyssnat så mycket som då för två år sedan, när det var det enda jag gjorde. Ikväll har jag dock stängt in mig i min lilla hörna och lyssnar uppmärksamt medan jag pluggar, trär popcorn på tråd och försöker få någon att komma hit för att dricka upp det ungerska vinet jag har i kylen. Ingen verkar kunna så jag får väl fortsätta vara arbetsam.

Många popcorn ligger under bordet.

Glögghatt

"På med hävarhatten!" som Gustav sa. Igår tappade vi glöggen som vi satte för sex veckor sedan och god blev den! Jag har lite tveksamheter inför hur länge den kommer att hålla i de flaskor vi tappade den på då vi i princip inte vidtog några särskilda hygienåtgärder alls, mer än att tvätta händerna och diska flaskorna i vanligt diskmedel. Men jag har ställt mina i kylen och planerar att dricka dem snabbt. Bästa lösningen.

Cidertillverkning i Borensberg

Nu får vi änna se till midsommar om det blir drickbart! Vad skönt det var att åka bort en helg till schlätta och arbeta lite med kroppen!

Kan någon förresten vara så snäll att påminna mig om att jag ska gå en keramikkurs sedan när jag är klar med allt och har mer tid? Ett tag tänkte jag att jag skulle vilja gå en krokikurs också men när jag tänker på hur koncentrerad man behöver vara då så blir jag bara matt. Den känslan kan ju ha att göra med att jag nyss vaknade från min lördagskvällssömn och känner mig helt groggy, men ändå. Inte huvud, utan händer skulle vara bra. Då kan jag dreja små glöggmuggar kanske.

vinbloggen goes hörsägen

Mamma skulle köpa något vin till kvällens tantträff, "tror vi ska äta grillat, får gärna kosta lite". Bättre föreslå än inte, jag plockade fram Beni Duilio Castellani bara för att jag själv var sugen. Här följer ingen doftredovisning, när jag kom fram till Åstön vid elvatiden och skulle hämta henne var vinet urdrucket men mycket uppskattat.

"SÅ gott! Det var så gott att det räckte länge. Vi tre drack bara den flaskan på hela kvällen. Bag in boxen fick stå orörd."

Men så kostade det 129 spänn också.

Det var allt, själv har jag de senaste kvällarna sippat på några glas Rotari rosé 2006. Gott!

Prag revisited, äta sig runt Vinohrady:

Skrev igår ett trött och förvirrat Pragtipsmejl till Hans som ska dit. Fokuserade på Vinohrady. Klistrar in oredigerat:

Tycker inte ni ska missa Vinohrady och kanske Žižkov som är jättefina områden men som ligger utanför de direkta turistområdena. Metro linje röd hpl I.P Pavlova eller linje grön hpl Naměsti Miru. (Man kan även promenera rakt upp från Odborů längs med Zitna osv osv, det ser ni ju på kartan)

Precis vid IP Pavlova (uppgång Lublaňska - vår gata!) ligger ett gött ställe för nattmat, Pizza Roma, ett hål i väggen i princip med Prags godaste pizza slices.

Men nu går jag händelserna i förväg; Radost FX, det vegetariska triplex där vi frossade i mat och mojito ligger rakt upp från IP Pavlova (eller ner från N.Miru) på Bělehradská 120, fortfarande gott tror jag men jag föråt mig som sagt. För juste lunch/lättare måltid eller bara nåt att dricka: favoritkafét Meduza på Belgická 633/17, "shabby chic" haha. Nä men skittrevligt verkligen. Mer hunger kan man fortsätta söderut på den gatan, till hörnet Belgická/Zahrebská, där Žluta Pumpa ligger, mexikanskt käk. Jag har för mig att man kunde få vänta en stund på maten men det var det värt.

Redan mätta tycker jag ni ska prova varsitt glas tjeckiskt vin och en osttallrik (kumminbröd!), det ska finnas en Vinecko på Bruselská, typ nr 3, ungefär mittemot U Webrů, som för övrigt också är en trevlig liten krog/restaurang. Eller om man hellre vill ha kaffe (kan man väl få på tidigare nämnda också, och vin kan man få på det jag säger nu men:) kan man gå till ett charmigt litet bokkafé på Safarikova, en halv trappa ner, typ bredvid Fra Fra Records.

Går ni tillbaks mot I.P Pavlova längs med Bělehradská (ungefär vid spårvagnshpl Bruselska har jag för mig) hittar ni den ena av stans två acceptabla indier (samma företag har en restaurang på Tynská, (Gamla stan) också). Gott för lunch. Ingen alkohol.

Har ni tröttnat på Vinohrady kan ni ta er en hållplats längre ut på den röda linjen Vyšehrad, en fin park för en solig dag, där finns ((vad jag vet) en biergarten SAMT en fantastisk kyrka som brunnit ner så kraftigt att de fick måla om den vid tiden för förra sekelskiftet, hela insidan är dekorerad av Alphonse Mucha! Utanpå ser den gammal gammal ut och inuti: Art deco. Jättecoolt

I Žižkov, som gränsar till Vinohrady är det mysigt och ännu mindre turistiskt och mindre fancy. Man kan åka upp i tv-tornet (grön metro hpl: Jiriho z Podebrad) och så finns parken Riegrovy Sady där man kan se många roliga hundar och så finns det en biergarten där de iaf 2006 visade VM på storbild men i år är ju inte Tjeckien med så ... Biergarten ligger upp mot Vozová kan man säga.

Nu orkar jag inte skriva nåt mer, ni kommer säkert att hitta en massa andra schyssta ställen, bara några saker i en annan del av stan:

Letná!!! Också en biergarten med en fantabulous view över Prag och floden, heter kanske Letenské sady på kartan, det är där den stora metronomen står. Är man där ligger schyssta mathaket Fraktal inte långt borta, det ligger Šmeralova 1, 170 00 Prague 7, spårvagnshållplats är Letenské namesti. Det är hyfsat billigt och det jobba(de?) en svensk där :D

Ps. Dahab ligger i gamla stan på Rybná (Tvärgata till Dlouhá)

Men ah så glömde jag ändå att tipsa om Botaniska trädgården ^^ dit man kan svettas på väg upp och väl där smaska vin.

becherovka vill vara enslig dryck

Är jag snabb till tusen hinner jag skriva det här. Sitter på gammalt intercity från Östersund där eluttag saknas. Om en halvtimme är det tänkt att vi ska vara framme. Jag är så trött att jag är rosig om kinderna, eller är det hettan från elementet som spökar?

Vill hinna med ett varningens ord bara: Du som sökte på "glögg becherovka", nej, jag rekommenderar inte att du blandar eller för den delen gör glögg på becherovkan om det var så din hjärna funkade. Däremot, om du dricker dem med lite mellanrum i tiden, då kan båda vara lyckosamt goda. I söndags insåg jag att man kan beställa Becherovka på Systemet, så efter jul blir det nog en svulstig knödelmiddag med passande dryck.

Jag är alltså så trött att jag känner mig full. Jag lämnar in. God uppetwittrarkväll på er.

alkomacho

Ensam en stund i baren på Bishops Arms, lördag kväll. Vänster om mig, en kille beställer två öl och två shots, bartendern frågar 4:a eller 6:a han svarar det senare. Höger om mig, en kille beställer en Staropramen och en rom&cola (uttalat staroprámen och romocóla, vilket var vad som fick mig att börja lyssna uppmärksamt). Vän till honom frågar: dricker du inte öl?! Jo för FAN, det är ju jag som ska ha ölen!

Vänstra killen, när bartendern kommer tillbaks med shotsen, 6:or: Hade man kommit till bordet med fyror hade man ju fått stryk *ler*

Många ord - lite smak. Modrý Portugal 2006:2

Modrý Portugal 2006 take two:

Doft: Känner fortfarande lite vass alkoholdoft men nu även den där svartvinbärssmaken omvandlad till doft, blandat med en gnutta hallon.

Smak: Lite lätt strävhet som surnar på väg ner i halsen. Ett problem jag har, när jag ska verkligen smaka på vin, är att jag verkligen tycker att det är obehagligt att skölja runt med det i munnen. Men nä, det är fortfarande inte större, vinet, det är varken brett eller långt. Smaken tar slut nästan innan den hinner börja.

Omdöme: Ja, de dug. Det är inte illa, men det är inte nåt imponerande heller, inte alls. Skulle inte köra en privatimport på det här, direkt.

Många ord - lite smak. Modrý Portugal 2006:1

Torsdag kväll. Helg. Tror jag såg fram emot det så mycket för att det var så länge sedan jag hade ett välfyllt (en överdrift) förråd av centraleuropeiska viner och sedan jag hade en hel, härlig helg att dricka upp en flaska på. Sparar det prisbelönta Andrévinet till ännu finare helger, väljer Blauer Portugieser.

Häller upp det ganska klara jordgubbsröda nästan skummande vinet i min kaffekanna, då jag saknar karaff. Tar en mun innan jag lämnar degen på jäsning och går till affären. Lite vasst just då.

Vinet doftar, trots mina ändamålsenliga glas, svagt. Sticker jag näsan i kannan känner jag en diffus doft av alkohol. Fortfarande lite skarpt, alltså.

Doften förebådar smaken. Jag skulle inte säga att det är outvecklat, det är snarare som att det inte finns mer att utveckla. Eftersmaken är starkare än primärsmaken. Den första tanken jag hade, när jag tog den första munnen medan degen jäste, var vinbärssaft. Kanske beror det på allt godis jag ätit men den känslan har försvunnit nu. Jag får återkomma imorgon, när jag dricker upp resten. En annan har ju skaffat vakuumpump. No more vin-stress.

Vinografisk information:
2006.-Modrý Portugal.-Vladimír Tetur.-Velkopavlovická vinařská podoblast.-Tjeckien, Mähren.

Sap sap

Det är med sorg i hjärtat jag måste konstatera att Sav-champagne inte var den höjdare jag hade hoppats på. "Torrt" sa Olle. Torrt ja. Torrt som fnöske. Inte en tillstymmelse till sötma (kan ni inte behålla lite mer socker?). Åsa kände smaker av bark, trä, löv. Det enda jag kunde känna var smaken av icke godhet. Om bara den första spritsiga känslan kunde hålla sig kvar, utan att överösa mig med ogodhet, då hade jag vart lycklig. Men det där bittra kom ju över en, ofrånkomligt. Ju längre kvällen gick, ju lättare fick jag också att känna doften. Doften av krääääääm.

När matchen var slut, Åsa och Olle gått hem och en flaska Leth (räddaren i nöden!) var urdrucken, lyssnade jag på smäktande musik för öppna fönster och ville inte gå och lägga mig. Det fanns Sav kvar i flaskan så jag hällde, trots allt, upp lite. Doften! Doften! (Som nu döps om till stanken.) En blandning av hembränt och tequila. Stanken får mig att må illa. Fortfarande, faktiskt.

fins(k)smakare blä!

Åh men GUD! När jag skrev inlägget om min första fylla, kom jag ju inte på vilket vin det var vi drack ("nåt på A"). Så skummar jag igenom den här bloggen som jag läser ibland och då slår det emot mig: AURORA! Just ja!

Men. Eh. Det är ett vin från Finland. Finland.

Nu är dags för bartömning på Bishops, om den inte är tom redan.

12.15 am

Eftersom det är åt väster är det väl kväll och inte morgon.


Förresten, en kort recension: Leth Duett - svingod. Åsa tyckte den var godare än Skoffignon. Malbecen var inte så kul, ganska trist och med liten smak. Bra, nu slipper vi den nå mer.

vinbloggen

Klart jag inte kunde hålla mig från att fylla på förrådet med druvdryck, vad trodde ni? Men det är ju lagom kul att köpa dessa fyra frestelser på en tisdag när man inte alls hade tänkt öppna en pava vin. Kom helg kom fröjd kom Bacchus till mig!
Nej men gud, allvarligt talat (hjälp jag känner mig skunkifierad här): LETH DUETT. Vad får jag för den va?

Återvining (ehöm)

Ut!
(Dags att tömma under diskbänken.)

In!
(Man blir av med en kompis men fyller, som brukligt, kylen med dennes överblivna "mat".)

Idag var det en sådan här dag.

passar på

Vi badade ju isvak i januari. Här är trappan ner, fast 30 april. Huga.

Det lönar sig i alla fall att klaga. De två senaste dagarna har varit varma, soliga, slappa, glassiga och roliga.





Först Valborg, (ovan) med glass, pizza, eld, vårsång, fnitter och en ny tandläkarkompis.

1 maj hade vi 25 grader och glass, cykel, juice i badhusparken, span på snygga-killen-på-jobbet, yatzy på gräsmattan, nya kompisen var med. Sen gratis, bra kortfilm på Regina, middag för tre med Château de Fontenille (fem plus!) och slutligen Margot at the wedding på DVD (fem plus!).

Nu ska jag strax iväg till Storsjöbadet (har aldrig förr hittat dit!) och relaxa. Ni bah: men vad hon tar i.

spriten och oskulden - en oerfaren tonårings memoarer

Första gången jag drack sprit (och vin och öl, allt på en gång) var i början av ettan på gymnasiet. Tjejerna i klassen (fast alla var inte där, minns jag) hade fest i en samlingslokal i Sörberge. Vi skulle, praktiskt nog också sova över där (hårt, tunt liggunderlag). Jag minns mest att det var en så himla lång kväll. Någon hade fixat vin, en flaska rött var typ (nåt på A kanske). Inte bara hann vi vara i lokalen och dricka av det där äckliga vinet, vi promenerade bort till Tallnäs också, av oklara skäl. När vi kom tillbaks var det några killar med och det spelades ölspel med hembränt. En lång kväll som sagt.

Dagen efter var det spyvändan med fruktyoghurt och sängläge hela dagen. Enda gången jag spytt bakfull. Men så hatar jag ju verkligen fruktyoghurt också.

Jag var en riktig spritnovis och groggen som spelade huvudrollen i nämnda ölspel var ju redan blandad. När jag, några månader senare, svänger förbi hos några kompisar som av någon anedning har Luciavaka i någons tillåtande hem, är det alltså med blandade känslor jag mottar uppmaningen: "Varsågod, blanda dig en grogg om du vill!"
Eh, en grogg. Sprit, oklart hur mycket, och så nåt mer. Tydligen ville jag inte fråga hur man gjorde, jag ville väl, som vanligt, verka obrydd och världsvan. Jag har ingen aning om det var så att jag gjorde groggen i rummet, tillsammans med de andra, men gissningsvis stod spriten (Absolut Vodka! Från systemet! Dyrsprit!) på ett bord vid sidan av eller så. Jag hade _ingen koll_ på hur mycket sprit man skulle ha, hade aldrig sett någon göra en grogg.

Blandningen blev väl en 80/20 ungefär. 80% sprit då alltså. 20% Russian eller vad det nu var. Det blev ju givetvis fullkomligt odrickbart. Bara att hålla glaset närmare än 30 cm från ansiktet var äcklande p g a alkoholångorna. Jag höll god min, låtsades väl smutta lite, tills jag gav upp och tog med mig glaset till toaletten, där jag lämnade det på handfatskanten. Sedan ursäktade jag mig och gick hem, jag hade ju ändå inte tänkt stanna kvar och vaka.

Men de måste ju ha hittat det där fulla, dyra spritglaset sedan. Vad tänkte de då? Och varför, slår det mig först nu, hällde jag inte ut glaset i handfatet istället för att bara lämna det där?? Pinsamt!

Något år senare hade jag vant mig och poserade glatt med kylt groggvirke i Vängåvan

Många matlådor!

Guud, nog för att jag är stor i maten men nu tog jag i. Jag kom på att jag kunde göra pizza till middag för jag hade ju rätt bra ingredienser fast när jag skulle göra degen så struntade jag i att titta i receptet, som jag, trots allt, hade tagit fram, och hedde i dubbelt så mycket vatten som det skulle vara. Jag gav med mig ganska snabbt och hedde i resten av jästpaketet också. Och fick MYCKET PIZZA!

Och så dricker jag Skoffignon, gudanektarn från Österrike, som jag fick en flaska till av, som .. eeh betalning. Av vad? Ja men just ja det var ju böcker. Värt!

Kampen mot klockan - och syret

Unika-bilder-tajm igen. Men det är mest oförskämt trivialt (jag har tyvärr att jämföra med men en del saker är ju bara för stora) klag änna. Så, det blev alltså skridskoåkning i lördags, trots halsont. Helt underbart var det, och nu vill jag såklart köpa långfärdsskridskor men vete sjutton om det var värt det. Fredagskvällen slutade nämligen med att jag bjöd Åsa på ett glas av min prisbelönta Rulandské šedé som jag köpte i Tjeckien i somras. Sommarens druvhajp! Jag tog ett glas själv också, och ställde in resten av flaskan (över två tredjedelar kvar!) att njuta resten av helgen. MEN SÅ BLIR JAG SJUK och sängliggande, både lördag kväll och hela söndagen. Trodde aldrig i livet att jag skulle orka jobba i dag men som tur var (förutom vinet, ojade jag mig inatt över att stanna hemma från jobbet och karensdag och mail och allt annat bök och byk med att stanna hemma just nu) var jag överraskande pigg i morse. I morse, ja. Inte nu och säkert inte i morgon heller. Vet inte om det är det mest ideala att bälga i sig 6,5 dl vin när man försöker att bli frisk. Sen har jag ju inget luktsinne heller. Och medan jag snorar och snörvlar och har hjärtklappning, står mitt exklusiva vin där i kylen och oxiderar. HJÄÄÄÄÄÄLP!

Första gången jag åkte snowboard på minst elva år

Emma och jag ville prova på snön så vi klädde oss efter vädret (hon var väldigt välförsedd och kunde låna mig både underställströja, täckbyxor, täckjacka och mössa!), drog på oss snowboardkängorna (jag gjorde det, hennes vanliga kängor var så himla stora så de funkade rätt bra också) och begav oss ut i Kilen på pistjakt. Vi hittade en härlig kulle att åka nedför men höet gjorde det hela lite seeeeegt och brädan fastnade rätt bra. Bästa glidet tror jag att jag lyckades hitta, på vägen, efter att ha blivit puttad av Emma i nysnön och sedan, när det kom ett litet nedförslut, få stå på egna ben. Långsamt men bestämt, gled jag fram.

Nu, lite efter tio på kvällen, sitter jag och sippar österrikiskt vin (hej kvällste), det fanns alldeles för mycket kvar i flaskan för att jag skulle vilja lämna det åt sitt öde här men frågan är hur smart det är, när bussen (anropstaxin) kommer och tar mig till jobbet klockan 6.20 i morgon bitti.

Nu känns det väl sådär

Typ i början ba, då tyckte man att man hade tid att sitta och tycka det var görgulligt att hitta sina gamla barnarmband som är så små att det bara går runt tre av de nu vuxna fingrarna

Den här skörden plockade jag upp från källarförrådet ...

... och lade sedan ner i den här lådan med endast lyxartiklar

Paniken stiger

Och sen ... tomt

Tomt och dammigt