Björnlycka

I åtta år har vår bokbusschaufför i Krokom kört bokbuss och han har aldrig i sitt liv sett en enda vild björn. Sjukt orättvist att den här holländska mannen sett bjenn TVÅ gånger! Bokbussen stannar i Rörviken, serni. Jag åkte ju med några gånger och drömde om att få se björnen. Till slut gav jag ju upp och åkte på Bear Watch i Braşov, Rumänien.

Ser inte det här precis ut som att björnen skulle dyka upp när som helst:

anteckningar från ett tåg

Jag älskade min semester i år. Ofta får jag pirrkänslor och längtar tillbaks (ett slags bakåtsträvande om man vill vara rolig), jag är så sjukt jävla nöjd! Men alla tågresor var inte lika sunt meditativa som den mellan Bukarest och Mangalia, när jag skulle tillbaks till Budapest höll jag på att gå i bitar:

Tåg Braşov-Budapest 29/6-09

Jag hade ju börjat ångra den här tågresan redan innan jag klivit på tåget. Jag hade tagit så många nattåg hittills, att jag tyckt jag inte sett landskapet tillräckligt. Nattåg är lite som att åka métro, man tappar kollen. Så istället för att säkerställa ännu en dag i trevliga Braşov (med trevliga hostel-kompanjoner) och slippa betala för boende en natt i Budapest skulle nu alltså kliva upp tidigt för att sätta mig på ett 11 h-tåg.

Det första som händer är såklart att jag somnar – jag har verkligen blivit en mästersovare! – och vaknar 4 h senare med sned rygg. Sedan börjar det bli obehagligt varmt, paralyserande varmt och alla i kupén flåsar som hundar. Några gånger försöker konduktören fixa AC:n men den verkar sluta fungera med jämna mellanrum. Det är sedan inte förrän vi har en timme kvar (fast vi enligt tidtabellen redan borde ha varit framme) som den ungerska konduktören säger åt oss (gissade jag) att det är svalare i nästa vagn.

Till matsäck hade jag Bake Rolls, chips, solrosfrän och en Lion. Plus en liter vatten. Jag vet inte hur jag hade tänkt att det skulle gå. 11 timmar sa jag ju här ovan. Någon gång på eftermiddagen prövade jag min lycka i restaurangvagnen (som enligt min guidebok mest är till för att sälja öl) där jag till min stora lycka fann att de hade ostmacka för 4.10 RON. Tur att jag inte köpte cigaretter till Eva för precis alla pengar (6 paket blev det)! Restaurangvärden var tvungen att gå och göra ostmackan för alla som låg framme var med skinka. Sen ville han ha 6 RON för den men av någon anledning blev jag sur, envis och stod på mig. Till slut gav han mig i alla fall växel på 4.50. Good enough men nu har jag en hel del RON-mynt kvar, så är det någon som ska till Rumänien, bara hojta!

Vi skulle byta tidszon också och på något sätt hade jag fått för mig att det skulle vara till min fördel men det var nog vätske- och sömnbristens logik. När vi hade två timmar kvar förvandlades det nämligen plötsligt till tre timmar. Vid det laget hade jag gått in i någon slags hungerdimma och kände mig inte alls som den lyckliga person, försedd med stort tålamod, som jag ville vara. Jag förstod inte hur jag skulle stå ut!

N.B att jag även hade slut på böcker! Lonely Planet Hungary gicks därför igenom noggrant och jag märkte ut en mängd restauranger jag skulle kunna besöka när vi väl kom fram. En timme för sent.

Jag hade sinnesnärvaro nog att ta en bild ut genom fönstret:

Fint.

Bucureşti/Bucharest/Bukarest

Jag skrev ihop några Bukaresttips (och ett hostel i Braşov) till en kompis men jag kan ju lika gärna klistra in dem här också. Enjoy Romania!

Bucharest:

On arrival: Get a map. And preferably some kind of restaurant guide or expat leaflet, to get restaurant tips etc.

Transportation is really cheap. If you arrive by train you will probably come to Gara de Nord. It's also a Metro stop. You can buy a 10 travels pass for 8 RON. A taxi ride in city centre is around 8-10 RON.

Motore is a bar on the roof of the National Theatre, metro stop Piata Universitate. If you're in front of the theatre, the entrance is on the left, you enter and go by lift to the third floor (or sth), and then use the stairs. It's a must!

In the park Gradina Cismigiu there are some cafés/bars where one can have a drink, it's a really nice area.

One night we went (by taxi) to a reggae club/bar in Parcul Herastrau, enter from Piata Charles de Gaulle. It was really nice. I don't know about opening hours/days though. Ask around.

[UPDATE 2011-12-29 I've heard that this place no longer exists]For non-alcoholic drinks, tea to be accurate, there is this really, really nice tea garden where you sit under the figue trees drinking various teas and eating Romanian desserts. I don't remember the name of the place but it's situated in the corner of the streets Bocsa and Popa Rusu (the area a bit north east from Piata Universitate). It's quite popular so reserving a table is recommended but if you're not a very large group maybe you're lucky or they're able to squeeze you in.

Café Verde, an ecological café with delicious food and a lovely garden is situated on street Domnita Ruxandra no 15, east of Piata Romana.

For traditional Romanian food and and a beautiful setting you can visit the beer hall Caru cu bere, from 1875. Address: Stavropoleos St. 5. Metro Universitatii Web site: http://www.carucubere.ro/

There are plenty of hostels around Bucharest, I stayed at a nice one, about 10-15 min walk from Gara de Nord. Bunk beds, Internet, breakfast (toast, butter, jam, coffee/tea) included. Friends Hostel on Mircea Vulcanescu no 114. Phone no +40 723230064

Braşov:

Rolling Stone Hostel
From train station, take bus 51 to Piata Unirii. Immediately turn to the right and then right again and you'll see a chockingly purple house, where it is! Bunk beds, Internet, breakfast (as above) included, very friendly, arranged tours, Bear Watch (!!). 10-11 EUR/night

Motore

Café Verde

Caru cu bere

Braşov

det skulle inte handla om MJ

26/6 ca 03.30

Well oh my God!

Det märkligaste är inte att jag hookade upp med tre holländare, varav 2 från Karibien och en med ADHD, főiljde med dem i bil till Vama Veche főr reggaeklubb som var stängd, drack "Jamaican drinks" och slutade på en annan klubb på stranden där de spelade ACDC, Rammstein och Hey Jude.

Nej det bisarraste upplevde jag när jag kom hem och slog på teven. Helt plőtsligt var jag fast i slutet av en film med Dallas-Sue Ellen och 90210-Andrea som väldigt ővertydligt talade om főrlåtelse och slutade med en tårdrypande scen med Sue Ellen och hennes självklart őverkloke handikappade vuxne son. Tårdrypande, I say.

...

OK, jag ångrar mig. Michael Jackson ÄR DŐD. I CAN NOT believe it. Åh, halva min barndom. Åh min första CD. Åh mina pinsamma MJ-upptradanden. OMG.

tåg till Mangalia 24 juni

Mannen som jobbar i restaurangvagnen går genom vagnarna och erbjuder kaffe. Men han går så otroligt fort att när man hunnit uppfatta hans mumlande - cafea - är han redan vid dörren. Fast jag egentligen är sugen på mer kaffe så ar jag nöjd med att inte ha hunnit stoppa honom, 3 RON för en plastmugg, sån man brukar dricka vatten ur på toaletten, fylld med microvågsugnsvarmt ljummet kaffe. Det är faktiskt lite provocerande. Men tåget och utsikten är fin och jag har kanske sett en blåkråka.

Innan jag kom till sans, sov jag i två timmar i mitt säte. Det blev en sen kväll dagen innan, med cyklande och rom. Om man sitter och sover på ett tåg och drömmer att man sover på ett tåg men att ens kompisar, som i drömmen är där, väcker en och skrattar för att man snarkar så högt, hur stor är chansen att jag verkligen inte snarkade jattehögt där jag satt?

Vi stannar i Constanţa och en man går runt och tigger från borden. Han får kvarglömda (?) kakor från en tjej men jag låter honom inte ta kvinnan jag delar säte meds solglasögon och modemagasin som ligger på bordet medan hon är på toaletten. Han kommer tillbaka, nu försöker han sälja kakorna han fick. ???

Constanţa, förresten, dit vi anländer en timme efter utsatt tid. Jag menar, hela resan Bukarest-Mangalia, 268 km ska ta 5 h (med det snabbaste tåget). Hur försenar man en sådan resa? Hur mycket långsammare kan ett tåg köra, som är menat att snitta 53 km/h?

Bukarest 19-24 juni

Ruffig yta. Ruffig som fan. Inte lika mycket grå schabrak till kommunistbyggnader som jag trodde och hade blivit "varnad" för, men även sådana. Men framför allt, otroligt slitna fasader. Det har lett till många positiva överraskningar och att en hel del oaser har uppenbarat sig under ytan. Rummet Johan och jag hyrde hade en grymt skakig hiss upp till sig, och en mörk korridor. När man öppnade dörren, var det dunderfräsch inredning, väldigt färgkoordinerat (plus en Zinfandel i kylen) och härligt. (En liten sidohistoria: Faktum är att huset hade en så anonym port att när jag inte hittade dit, när jag kom, och Johan kom ner för att plocka upp mig, gick han ner och ut och vinkade till sig mig från andra sidan gatan, där jag stod. Sedan gick vi in i samma fel port två gånger innan han hittade rätt. På 10 meter verkade vår port ha försvunnit in i fasaden.)

Fantastiska trädgårdstehus och -barer har gömt sig därunder, där man inte anat nåt. Och så Motore, baren på taket till Nationalteatern. Flera personer hade tipsat om det och visst lät det rätt posh? Både Bobo och jag hade väntat oss vita dukar och finvin. Nog borde man ha misstänkt något när hissen upp var full av klotter men som jag sa var man van att de mest sofistikerade ställen kunde gömma sig bakom skrot. Väl uppe får man en positiv chock. Hela stället ser ut som en kreativ skejtpark men med mängder av bänkar och bord istället för ramper. Och en bar i ena änden. Stora målningar på väggarna, Roskilde-feeling och reggaemusik. Två 3,5-literstappar med öl senare och man är mer än nöjd med kvällen. Våra manliga bordsgrannar bjöd dessutom på en spontan och underhållande dansföreställning. Hippie, ja, kanske det, men va fan. Gamla vänner, nya bekantskaper, öl och Roskilde-feeling, jag klagar inte. Eller kanske snarare Röda Sten-feeling, förresten.

Och det var det med gamla vänner och bröllopsfest som var så himla skoj. Och sen stannade jag två dagar till innan jag tog tåget till havet och 2 mai, söder om Mangalia. Innan dess hann jag besöka världens näst största byggnad, Ceauşescus skrytpalats med överdådiga salar. Men jag hade hellre besökt de privata delarna, om det finns kvar.

Det bästa var nog nästan i alla fall, min sista kväll, efter att jag druckit öl med mina Hospitality Club-värdar och jag fick cykla hem till dem i Bukarestnatten. Cykla! Och en sängfösare i form av rom hos deras vänner med den fina värmepannan och kattongarna. Kattongar!