värsta indiska matgnället

När jag var 10 år gillade jag att bo i tält och älskade burkravioli (det jag jag iof fortfarande)

OKEJ, jag skrev klart hemtentan (med ett rätt så bristfälligt resultat visserligen) och skulle ge mig själv en treat i form av indisk mat som belöning. Så jag går till en indisk restaurang jag har gått förbi miljoners ziljoner gånger och vart sugen på. Inte jättebillig direkt, men inte svindyr heller. Jaha, jag beställer en dal curry, det som brukar vara så gott, liksom såsigt och kryddigt, mm! Ris var inte inkluderat, men det är det ju nästan bara i Sverige så det var ju inte så konstigt. Jag var lite sugen på papadam också, så så fick det bli.

Papadamet kom först, som en förrätt liksom, jag bannade mig själv lite att jag inte hade beställt någon raita eller mango chutney till men äh, det är ju gott med bara papadam också. Fast ja, den var ju helt oljig, det gick inte ens att äta upp allt.

Sedan kom maten, jag höll på få en chock så torrt det såg ut, så jag sa till om lite raita till. ALLTSÅ MATEN; det var typ 3 dl gröna kokta linser med kryddor. TORKAD koriander (eller persilja, det smakar ju ändå inget). INGEN SÅS alls. Kokta gröna linser alltså. Med ris. Som jag först tänkte att "ja men det är ju gult och fint i alla fall". Och det var faktiskt mandlar och nötter i, det var ju ett plus. Men vad hjälper det, när det är PARBOILED RICE?! Alltså svenne-ris, matsalsris, kräkris! OK, jag var ju i stort behov av lite nice indian raita.

Så fick jag då raitan, den var tjock som crème fraîche, med oranga prickar i, misstänkt likt paprikapulver (?!). STORA bitar av gurka, och KOKT POTATIS i! Alltså tjena.

Jag borde kanske ha blivit lite misstänksam när lokalen var helt tom och ingen som jobbade där var indier, men alltså ... parboiled rice. Jag kan inte smälta det. Och hur mycket kokta gröna linser kan man egentligen äta? Jag åt kanske en halv deciliter liksom. Så jag blev ju mätt. Men jao ...

Indiska restauranger brukar ju vara räddningen när man är på resa, man kan alltid lita på att de har (ofta många) vegetariska rätter, och det är oftast VÄLDIGT GOTT (förutom på ett dyrt ställe i Nice där allt smakade smör, men Emma var åtminstone nöjd). Men här, alltså, hur många gånger har jag inte blivit besviken? Jo, många! Det enda stället där det är liksom OK är den där vegetariska lunchindiern på Týnská, som är väldigt billigt och man får lite väl små portioner. Och den var jag inte alls imponerad av de första gångerna jag åt där. Nu har jag omvärderat och läääängtar tills de öppnar på gatan bredvid oss. Hur är det möjligt?

Nog med matgnäll för i kväll, nu ska jag roa mig med något annat!