Åh, jag är så tacksam över att jag inte "vill ha en bok som bygger på verkliga händelser". En skönlitterär bok alltså. Facklitteratur jag läser får gärna ha sin grund i verkligheten hhrm hrm.Jag har en bok i min bokhylla som jag tycker mycket om; Sarah av JT LeRoy. Den köpte jag för en billig penning på Degerfors bibliotek när de sålde ut nya böcker som de av ett eller annat skäl inte hade lust att införliva i sina samlingar. Det står visst på baksidan att det är en "till stor utsträckning självbiografisk[a] bok". Lyckligtvis var det inte det som fångade mitt intresse och inte heller det som fick mig att uppskatta boken. Den var väldigt bra bara.
Nu fick jag av en halv slump reda på att boken inte är självbiografisk. JT LeRoy är ingen man som tog över sin mammas identitet som truckerhora under tonåren, utan en 40-årig kvinna (med en nog så hemsk uppväxt) vid namn Laura Albert. Ett filmbolag har stämt henne för bedrägeri och hon har blivit dömd att betala skadestånd. Det kanske inte är så konstigt, det verkar vara viktigt för många, att en skönlitterär bok ska bygga på en verklig händelse. Jag har träffat flera som verkar tillskriva boken en högre värde om den har en reell persons liv som bakgrund.
Jag bryr mig verkligen inte det minsta, boken var bra och jag tycker vi gått lite vilse om inte litteraturen kan säga något som är sant bara för att det inte hänt. Jag blir nästan mest upprörd över bildtexten "Fejkförfattare", även om jag kan fatta att det är en slags bildtextuell fyndighet.
1 comment:
folk upphör aldrig att förvåna med sin oerhörda lamhet.
Post a Comment