Ät hur mycket animaliskt du vill

Det är i princip bättre att äta vegetariskt än att äta kött. Tycker jag.

Egentligen tycker inte jag att man aldrig ska få äta kött. Om alla åt t ex varannat mål vegetariskt vore det bättre än att 5% är heltidsvegetarianer.

Men det är inte lätt att förbättra sin kost lite i taget. Har du tagit vegetarisk ställning kan du få stå till svars mot många sidor.
-Men du har ju skinnskor
-Men du äter ju godis med gelatin i
- Äter du fisk?!

Jag tycker att det är språkligt problematiskt när folk kallar sig vegetarianer men de äter fisk och ibland t o m kyckling. Det ställer till problem när man som ej köttätare beställer vegetarisk men tros äta fisk. Det har hänt mig ett antal gånger.

Men jag tycker inte att det är dubbelmoral. Om man håller med om att det är bra att äta vegetariskt så är det bra varje gång du gör det. Men även jag som är fanatisk tåg- och kollektivtrafiksälskare åker bil ibland. Inget konstigt med det.

Det är nog lätt att känna att ett byte till en vegetarisk kosthållning blir övermäktig, om man tror att man måste ändra på allt på en gång. Beroende vad du har för matvanor från början kan ett vegetariskt ombyte vara ganska omvälvande. När jag började äta vegatarisk förändrades hela mitt liv, jag åt nästan inget som jag hade ätit innan. För mig var detta fantastiskt bra, jag åt minimala portioner som liten, och tuggade dem i timmar. Jag hatade nästan all mat.

För mig var en hel omvändning nödvändig just då. Jag behövde den kicken, det tvånget för att tvingas tänka helt nytt och inte ta den enkla utvägen (det då lättillgängliga köttet). Också mycket för att få trovärdighet. För att inte bli tvungen att äta mer kött än jag ville "men du kan väl äta lite kött idag bara och du åt ju köttfärslimpa förra helgen?". Men så var jag också 16 år och gick i skolan, fick skolmat. Den var väl ingen höjdare, vad jag minns men jag var ändå då så pass vuxen att jag insåg med vilken tacksamhet jag borde ta emot den. Skolmaten blev någon slags eldprov, går jag igenom det här varje dag för att vara vegetarian ska jag väl inte fuska och äta kött på fritiden. Då är ju skolmaten bortkastad.

Men du! En vegetarisk dag i veckan är väl en bra början? Kalla dig vad du väl, kalla dig matälskare, leta fram ett nytt (vegetariskt) recept och sätt igång! Om du har tålamod så kommer jag väl med några mattips här så småningom. Min vegetariska dag osv. En del köttätare undrar vad jag äter egentligen och om det inte är svårt att hitta på vad man ska äta istället för kött. Men det är ju vana för mig nu. Inte ens om jag skulle börja äta kött helt ohämmat skulle jag nog köpa hem det. Jag tänker som dem, hur ska man veta vad man ska äta?! Nåja, för den som tycker att det verkar bra med lite mer vegetariskt i ditt liv, så kan jag tjata på.

Andra bloggar om vegetariskt, mat

Bye bye Östersund

Lämnar länet. Ses i Göteborg.

bye bye sporty

När jag var tonåring och vältränad, då funkade det kanske med en sådan där obarmhärtig resår men det är inte riktigt bekvämt längre. Det stavas underhudsfett. Huh, det börjar klia och jag får obekvämhetsångest bara av att titta på den där skarven. Nu flyttar jag och passar på att städa undan alla mina Björn Borg-trosor.

(Hade också ett tag en pojkvän som hade likadana. Twin sex.)

ungdomlig och mediakåt

1999/2000, året efter gymnasiet bodde jag delvis kvar hos mina föräldrar (eh, rensade lite fisk i Norge också vetniva) och gick ut typ varje helg. Gabbi och jag turades ofta om att köra, så vi drack inte alls jämt. Jag hoppas dock att vi var fulla på bilden nedan. Vi var på Melody.

En fotograf från Aftonbladet kom fram till oss när vi hängde i baren och frågade om vi ville vara med på bild med anledning att Sundsvall fått veta att ett av landets statliga kasinon ska placeras där. Tydligen sa vi ja.
Vilken inlevelse! Fy fan. Jag hatar ju dobbel.

passar vidare

Läs: Agnes i sitt esse. Strålande! Det bästa du kommer att läsa om Bjästamobben. Som också är du.

Annars är mitt enda tillägg att en bra sak som också kommit fram är diskussionen om "en riktig våldtäktsman." Lisa Magnusson har t ex skrivit om det.

Vegnesday

Äntligen en vegetarisk dag i veckan! Ända sedan jag skrev om det förra gången har jag haft planer på att starta Vegnesday (synd att jag inte heter Agnes) och voilà, här kommer den första vegetariska veckodagen, även här på bloggen. Jag tänkte prata lite om att äta vegetariskt, prata om mat och så alltså. Jag älskar ju mat.

Gör inte som de som går bananaz över en vegetarisk dag i skolan. Överdriv inte detta. Ingen försöker att ta någonting ifrån dig eller förstöra ditt liv. Jag bara visar lite hur det kan vara.

Några skriver att det är förmynderi och vidrigt att man tvingar barnen att äta vegetariskt, att det är dumt. Men vet ni, föräldrar ger barnen precis det de själva bestämmer till middag. En vegetarisk dag i veckan är just bara detta, om du vill.

Som introduktion kan ni få min vegetariska bana (åren är ungefärligga, minnet sviker även mig ibland):
1996 – slutar äta kött men forsätter äta fisk (börjar snarare, åt inte mycket av den varan innan)
2000 – slutar äta fisk
2002 – blir vegan
2003 – åker till Frankrike och äter ost, sedan blev det Snickers och sedan var jag åter vanlig vegetarian
2008 – smakade fläsk till pitepalt och åt en hel lammiddag. I övrigt inga utsvävanden.
2009 – smakade några fiskrätter, lite sushi, pilgrimsmussla.
2010 – åt lite fisk i Frankrike och smakade en snigel.

Anyways, jag äter fortfarande vegetarisk kost (undviker gärna jag är vegetarian-fällan) men provar gärna smakbitar av saker jag aldrig provat och lite sådär.

Men det här var bara en introduktion, annat, matnyttigare kommer.

Kill-/Tjejkompisar är så jävla sköna/falska – könsseparatism i sällskapslivet

"Det är så himla skönt att umgås bara tjejer ibland, då kan man få vara sig själv." Hålls det med? Kul för dig om du gör det, då har du en enkel medicin mot känslan av att vara lite eljest.

Gud så länge jag har försökt skriva det här inlägget. Det är av någon anledning så himla svårt att få på pränt. Får nytt bränsle när jag genom Linna Johansson hittar det här inlägget hos Kenza. Linna reagerar på Kenzas inlägg, ska jag säga, och lovar svar. Ser fram emot detta! Kort sammanfattat; Kenza skriver att hon hon har många killkompisar och endast några få tjejdito. [Edit: Här är Linnas text. Bläddra framåt för uppföljning.]

"Jag ska absolut inte dra alla över en kam, men killar är så himla mycket lättare att umgås med. Jag vet inte om det är för att jag kan vara rätt "grabbig" av mig ibland? Eller om det är för att jag har så himla många erfarenheter av backstabbande tjejkompisar?"

Hon får enormt medhåll i kommentarerna och alla verkar hålla med och underblåsa hennes teori om sköna killar versus falska och skitsnackande tjejer. Så trist.

Jag vill verkligen inte hamna i den där fällan, när jag ska skriva om min motvilja till tjejseparatism. Det handlar varken om bättre eller sämre tjejer eller killar. Det är det där uppdelandet som är halva problemet. Jag har kompisar av båda könen. De kompisar jag har, de tycker jag om och vill vara med.

Det är när det ska könssepareras och omgrupperas baserat på föreställningar om hur bra man kommer överens inom sitt kön som jag slår bakut. Om jag ska ha kompisar hemma hos mig en kväll kan de ha precis vilket kön som helst, det är vår relation som avgör vilka som kommer och vad vi gör. Det är för mig främmande att utestänga en kompis från en sammankomst, p g a kön. Påtvingad social könsseparatism leder till den här kvävande känslan nu ska vi ha så mycket gemensamt.

Råkar det vara så att jag i något tillfälle umgås endast med valda delar av mina kompisar som är tjejer, är det såklart inget problem, mina kompisar är som sagt mina kompisar, jag älskar dem alla. Värre är när man klumpas ihop med killkompisars flickvänner, kan ske i större sammanhang. Missförstå mig inte, de kanske är jättetrevliga och det är ibland jättekul att lära känna nya människor men glöm inte att det var faktiskt deras partners som jag tydligen hade något gemensamt med från början.

Vad är det vi (tjejer) förväntas göra tillsammans? Dricka baileys? Alltså jag gillar inte det. Gillar inte whisky heller, faller mellan stolarna.

Vilket leder till min andra aspekt av detta. För jag tycker ju faktiskt ibland att det är lättare att umgås med killar än med tjejer! Framför allt när det gäller nya bekantskaper eller tillfälligt prat på t ex fester. Jag vill verkligen inte tro på Kenza med bihangs teorier så detta ha gäckat mig. Jag som har både tjej- och killkompisar, hur kan jag känna så här? Jo, jag tror nämligen att det har att göra med det jag pratat om här ovan, den här förväntande kvinnliga gemenskapen. OK, jag vill absolut inte kokettera med något slags utanförskap här men faktum är att det är inte bara en gång jag har fått höra att jag är konstig. Även om det ofta har uttrycks med kärlek så är det ett faktum. Det kan stämma eller inte, det kanske drabbat er alla men det har i alla fall blivit en del av min självbild.

Hur gör man för att inte utmärka sig som konstig? Ja, man kan t ex söka sig till en grupp där man redan är annorlunda, hur man än gör. Då betyder de där små sakerna inte lika mycket. Som tjej bland killar förväntar sig ingen könlig gemenskap, det förväntas inte direkt och ömsesidig förståelse, mina egenheter kan vara just det och inte något som bryter vår feminina norm (hur den nu än må se ut, poängen är att jag inte kan passa in i det där, inte i något).

Grejen är att huruvida jag är konstig (tycker inte jag att jag är!) eller inte, inte är grejen. Sorry for going hippie on you men grejen är att alla är unika och speciella och kanske ibland lite konstiga men det kan man uppskatta, acceptera och se bortom. Men när vi tvingas in i grupper där egenskaperna , normerna och förväntningarna är alltför kraftigt utmejslade, ja då är det lätt att inte känna sig hemma. Jag behöver väl inte ens säga att jag får liknande känslor så fort SD börjar tala om vår svenskhet?

flyttstädning

Visst känner jag någon i Göteborg med tillgång till en diskettstation? Om jag inte minns fel så har Pedram skruvat loss en från min gamla 486:a och behållt? Undrar vilka akademiska guldkorn och kulinariska gudomligheter som gömmer sig i de där 3,5 tum stora plastkvadraterna?

Glömska/sopkorgar/tampong när man är naken

Lite mer om mensskydd, medan jag väntar på att få använda min på riktigt.

Jag använder nästan alltid tamponger. Jag tycker det funkar rätt så bra för mig, jag har t ex inte, som många, problem med svamp*. Det som inte funkar bra, det är mitt minne. Jag försöker vara ekonomisk och köpa storpack på Apoteket men vad hjälper det när man ändå kommer till jobbet utan, de dagar man har mens? Det slutar med att jag går till ICA och köper något mindre paket och sedan har jag mängder av öppnade tampongaskar. Kommer man bara ihåg menskoppen den första dagen, så kommer man ju slippa detta, så skönt!

En kompis till mig hade en gång ambitionen att alltid ha några tamponger/bindor hemma, ifall att någon av hans tjejkompisar var på besök och hade glömt ta med sig mensskydd, alternativt blev tagen på sängen. Jag tycker det är något fler borde ta efter, snacka om bra värdskap!

Apropå värdskap. Det VÄRSTA med att ha mens och använda tamponger eller bindor, det är när man är hemma hos någon som inte har någon papperskorg på toaletten. WHAT'S WRONG WITH YOU PEOPLE?! För det första: använder ni aldrig tops eller bomull som ni behöver slänga ibland? För det andra: Det är helt vidrigt att behöva linda in sin tampong i papper (som ju suger upp fukt lätt och snabbt som tusan) och sedan smyga ut med det bland allt folk (det kanske är fest) för att leta upp soppåsen i köket. Man försöker hålla den där i värsta fall våta kolven så dold men med så lite kontaktyta som möjligt, samtidigt som man försöker att undvika att någon ska börja prata med en på vägen. "Du får ursäkta, jag har lite bråttom, jag måste slänga min blodiga tampong!" Nej, ställ en papperskorg i ert badrum, people! Även om jag nu kanske kommer att börja med menskopp, så kanske ni borde börja använda tops?

Det var nu ett tag sedan jag jobbade som krokimodell men det kan ju hända att jag gör det igen. Hade vi inte på Lunnevad haft en frispråkig och frigjord krokimodell som en kväll helt oblygt frågade oss om vi kunde låna henne en sax så att hon kunde klippa av sitt tampongsnöre, då hade jag nog fått panik när jag själv skulle stå modell med mens. Jag är inte helt säker på att jag hade kommit på idén. För normalt hänger de ju ganska synligt och långt ner, tampongsnöret. Även om det inte är något att skämmas för, är det ändå en bild jag inte vill ge de som tecknar/målar av mig. Det var inte alltid det fanns en sax i ateljén där jag brukade jobba. Jag brukade försöka att minnas ha med mig en sådan där lite plåstersax. Men som jag skrev ovan så är minnet sisådär. Hade jag glömt tamponger fanns det på Pressbyrån bredvid men sax, det hade de inte. Har man ingen sax får man använda tänderna. Det är otaliga gånger jag har fått gnaga av de två snörena så att de ska bli osynliga. Det är inte helt lätt, ska jag tala om. Visste ni att om man drar i det ena snöret kan själva tampongen liksom börja "fällas ut". Så man får hålla emot. Skitjobbigt. Fördel menskoppen!

*Only had it twice, båda gångerna efter sex med en och samma person. Med skydd! Hur är det möjligt?

hockeykille

Slutspel i elitserien igen. Kvartsfinal 2 mellan HV71 och Timrå pågår i detta nu. Passande att påminna om en kändiscrush jag outade förra mars. Låt honom inte vinna denna gång!

elfail datorfail hårddiskwin

Min lott här i livet, det är att förstöra elluttaget på mina datorer. Jag blir så ledsen. Jag har varit arg förr. Jag måste acceptera mitt öde och göra det bästa av situationen. Just nu har jag pallat upp kontakten mot radion, så strömförsörjningen är hyfsat stabil. Anyway, elclashdown fick mig i alla fall att äntligen komma till skott att köpa en redig extern hårddisk. Jag älskar den! Jag älskar den! Den är så snygg och clean, den har gummiöverdrag som är matt som sammet, luktar gott. En flärpig etikett som man kan flärpa med. Jag klappar hårddisken och förskjuter min datorångest. Skjuter problemen och utgifterna på framtiden.

PS. Det är Sylvain Willenz som designat.

Menskopp första försöket

Fick paketet från Menskoppen idag! Perfekt, jag tror nämligen att jag kommer att behöva dem på riktigt snart.

Först kokade jag båda kopparna i cirka fyra minuter. Sedan tvättade jag händerna och sådär som man ska och satte jag försök ett i verket:


Eftersom jag blöder mycket i början ville jag först prova den stora koppen för att se om den gick in. ... När jag fick dem hade jag inte reagerat så mycket på storleken men nu när jag skulle vika ihop och pula in den kändes den ganska stor ändå. Jag vek den på känn, dubbel och liksom körde upp den så att antennen inte stack ut och så att det kändes någorlunda normalt. Först vecklade den inte ut sig helt, jag kände att det var liksom ett vakuum som sög in i mitten så att det blev ett veck kvar. (EHE.) Jag försökte att trycka lite runtom med fingrarna och sedan klev jag upp och började gå omkring som en vanlig människa istället. Jag glömde ganska snart bort koppen (jamen typ) och när jag efter några minuter kände efter igen satt den fast och rund.

So far so good, även om jag ju ännu inte vet om den sitter riktigt rätt. Kändes bra gjorde det ju men om den läcker, det går ju inte att svara på ännu.

Det jag verkligen måste utveckla, är urtagandet. Jag tog tag i antennen och drog, helt enkelt. Det var ju i princip vakuum, så jag fick dra ganska hårt. Sen sa det ju liksom ... eh, ja som när man drar ur en kork ... och koppen flög ju tillslut ut. Så kan jag ju inte hålla på, det kommer inte att vara särskilt praktiskt eller hygieniskt, om den skulle vara full.

Fortsättning följer.

ve, gnisslande tänder of too much on my mind!

När jag mådde som bäst av att bo här (i Östersund), då brukade jag ofta ligga kvar i sängen på mina lediga mornar och läsa böcker i flera timmar. Det var helt underbart, jag kunde i stunden njuta och jag kunde identifiera lugnet och berätta om mina läsmornar för andra. Jätteskönt var det.

Det var så himla länge sedan jag låg kvar och läste om morgonen, fastän jag t o m har fler lediga mornar nu än innan. Så hemskt himla dumt, att glömma bort den där lättillgängliga livskvalitetshöjaren.

Nu blir det här en anteckning till mig själv: i Göteborg ska jag ligga kvar och läsa. Jag har varannan fredag och varje helg på mig. Lugn.

Pre menskopp

Det började med att Elin skrev ett argt inlägg mot mensskyddsindustrin där hon förvarnade och fick rätt, att menskoppslobbyn skulle tända till. Och det var ju öppet mål, såklart de gjorde! T o m jag gjorde det, trots att jag aldrig provat.

Elin blev sedan kontaktad av Menskoppen, som skulle skicka en kopp till henne. Jag blev oerhört avundsjuk över Elins menskoppsspons, så avundsjuk att det spreds ända till Menskoppen i egen hög person (?). Så nu har jag skrivit ett mejl och beskrivit mina blödningar och mitt underliv, för nu ska jag också få prova menskoppen. Det slutade med att jag ska få prova två olika faktiskt, både Femmecup och PinkCup (när jag vet berättar jag mer om dem). Är ruggigt taggad, om posten är snabb så kommer jag nog att få användning för dem rätt snart.

Lite funderingar så här innan jag ens sett härligheterna:
- NU kommer det väl verkligen att behövas ett etui? Jag måste kanske skaffa nåt bra, gärna med en hund på, som det Elin fick av Libresse.
- Om jag gillar det, kommer jag då, som så många andra, att bli en evangelist av Apple-esqua mått? Skrämmande isåfall.

Dagens

fraudfail

Ni vet den där känslan av att man är fejk och att man bara väntar på att någon ska upptäcka det? Nej, jag ska inte skriva om det, den där inbillade känslan.

Däremot har jag kommit på att någon (läs: arbetsgivare) troligen har slarvläst mitt CV och därmed tror att jag har nåt (läs: examen) som jag inte har. Jag har varit på intervju, fått vikariatet, förhandlat om lön och skrivit på anställningsavtal. "Jag har inte dina betyg men du kan ju posta dem till mig sen."

Det här är den verkliga känslan av att någon snart på riktigt kommer att känna sig lurad, för det var inte förrän några timmar efter att jag hade skrivit på avtalet och åkt därifrån, som jag fick en till pusselbit som fick mig att misstänka att de skönläst mitt CV.

Det här är den verkliga känslan av skräck för att bli anklagad för att ha dolt något jag aldrig velat dölja men självklart inte heller tagit upp som främsta merit eller tryckt på under intervjun.

Halva min hjärna och största delen av min mun säger till mig att jag inte gjort något fel, det ligger på en rekryterare att ha koll på sina grejor. Resten av kroppen kommer att ha svårt att sova, p g a den där rädslan för att bli påkommen, rädslan för att skapa problem, rädslan för att någon ska stoppa mig från att ta mig härifrån.

what's up with the bindestreck mitt på raden, jag måste verkligen göra om mitt CV?

Glömde två saker:

På Textivalfesten vi var på vid Röda Sten satt det en och chattade på chatroulette, vilket projicerades på stor duk samtidigt som en webbkamera visade dansgolvsfolk för den hon chattade med. Sjukt kul.

På vägen dit hamnade vi i discotaxin. Högsta volym och blinkande discoljus fick vi där i baksätet. Och förväntansfulla blickar och glada tillrop från taxichauffören som när vi kom fram till Chapmans torg krävde oss på en applåd för världens bästa taxichaufför. Efter den pärsen hade man kramp i käkarna och rapapapapapa papapapa på hjärnan.

OMG liksom.

Heloo Lunch

Åkte ju till Göteborg igen. Planerat den här gången. Tog med mig asmycket packning som jag ska lämna här eftersom jag kommer tillbaks i april. Fick lov att ta sparken till stationen i Östersund för att få med mig allt. Tack Vinterstaden, för att ni har skrapat rent gångbanorna på sparkföre ...

Tåget var 3 h försenat men från det såg jag två rådjur och en räv – samtidigt!

Biljetterna till Alice hämtade jag förutseende nog ut redan igår men det gick hur bra som helst att få ut dem ur automat med mitt gamla kort. Tack Swedbank i Krokom för att jag fick tillbaks det. Jag var mycket nöjd med Alice och 3D-upplevelsen men det var inte alla.

Igår fyllde Gustav år, hade tokfest och fick en GULDFISK av sina kombos:

Imorgon ska jag åka till Lerum och "jobba", tidigt och sedan åker jag tillbaks till Jämtland igen. Så är det.

Umbrella och renlycka

Det är inte alls förvånande att jag hade missat den här svängiga versionen av Rihannas Umbrella och att min bokbusskörande 50-åriga kollega fick uppmärksamma mig på den och förklara när jag blev förvirrad och trodde att detta var ett halvsekelt gammalt original. De spelade den på P4 igår när vi åkte bokbuss och nu kan man höra den här (eller här på Spotify om man vill skippa bilden). Hiphip!

Åkte akut till Göteborg i helgen:

Hade egen kupé som jag njöt av i fulla drag. Bredde ut mig och kollade svtplay-klipp från OS som jag inte kunnat titta på medan jag var i Frankrike.

Duschade på tåget och skaffade mig ofrivilligt en lugglock from outer space.

Fördrev förmiddagstid tillsammans med Peter på stadsbiblioteket, där han upptäckte att en amatörteaterbok bakom ett välplacerat bokstöd bildade engelsk grammatikläxa.

Åkte och sökte ett jobb som jag fick, bussen hem stannade även i Stannum. Jag dog lulz-döden.

Gustav örtsaltade maten vi lagat INNAN HAN SMAKAT.

Träffade vänner på Kellys, de hade med sig en tidning med bilder på hästar i.