Skriver en snutt till om böcker nu när jag ändå håller på. Är p g a nattens övningar med Lilla hjärtat ofattbart trött och vill lägga mig men kom nu på att jag måste duscha (suck) och så är det Svenska dialektmysterier från Göteborg precis nu. Måste. vara. vaken.
Jag minns att jag läste om att sommaren 2009 kanske kunde bli en Ranelidssommar, på Bokhora, förstås. Det blev ingen Ranelidssommar för mig, såklart. Jag har fortfarande psykiska men efter hans sommarprat sommaren 2008. Jag vill inte initiera en Ranelids-debatt här nu, det är inte det jag är ute efter, men låt mig säga som såhär, ranelidskan lockar mig inte. Däremot är jag vansinnigt fascinerad av personen Ranelid och i det närmaste mållös inför hans varande. Men inte heller det ska jag utveckla mer idag.
En låntagare kom in för ett tag sen och var puttrande uppspelt. Hon hade börjat intressera sig för Björn Ranelid, sa hon, och nu ville hon börja läsa hans vackra texter i bokform. Fast helst inte nåt kärlekstrams (=man+kvinna). Jag gav henne hans uppväxtskildring.
Idag var hon tillbaks, berättade att hon tyckte mycket om honom men:
Han är som om man i höststormen hade slängt ut en massa dun.
Hon sa hans tankar far och flyger, man orkar inte allt på en gång, nu hade hon tagit en liten paus.
@GrovtInitiativ's kommentar: "Och så säger han att det bara är han som pratar Ranelidska. Hans disciples också tydligen."
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
fin tantemma
ja hon är liksom. spirituelle
Post a Comment