Friday, February 06, 2009

dumstrut

Om jag på jobbet fick ett mail i stil med:

"Hej, jag hörde att det är du som har hand om justeringar av det här slaget. Eftersom jag har bla bla bla så vill jag justera följande tider. Hoppas att det går bra, tack så mycket, Hälsningar Johanna".

Och inte var den som hade hand om justeringar av det slaget, då tror jag faktiskt att jag skulle svara rätt snart och säga att Johanna hade skickat till fel person. Åtminstone skulle jag göra det efter att ha fått ett till mail från Johanna tre veckor senare:

"Hej, jag vet inte om du fick mitt förra mail med justeringar för tidigare månader, så jag bifogar det. Nu visar det sig dessutom att jag skulle behöva justera detta och detta pga såhär, tack så mycket. Hälsningar Johanna".

Men det tyckte hon inte behövdes? Jag fick höra från han-som-gav-mig-passer/flex-kortet att "om du behöver justera något, säger du till Orpa". Jahaa, inte vet jag vem Orpa är men när jag skriver Orpa i adressraden för vår interna mail så får jag upp ett efternamn och ser att denna Orpa jobbar på ekonomiavdelningen. Ja, det måste väl vara hon då, tänker jag och skickar. Innan jag skickar det andra mailet skriver jag ett mail till flexkortskillen och passar då på att fråga om det är just Orpa Randing-Samson jag ska kontakta. Han svarar inte på just den frågan så jag tänker inte mer på det.

Häromdagen fick jag ett papper från Orpa, via min chef, där hon skrivit: "Johanna kan justera sina tider för föregående månad här, tidigare tider måste läggas till speciellt av mig, i klump." Jag blir nöjd att hon äntligen hörsammat mina rop på hjälp men samtidigt lite irriterad över att hon inte svarat mig direkt, via mail. Nåväl. Jag justerar duktigt mina tider, samt tar fram mina gamla, skickade mail och räknar ihop tider i klump. Skriver en postitlapp med klumptiderna och skriver att specificeringar för dagarna står i de två mail jag skickat det och det datumet. Samlar ihop, stoppar i ett sådant där härligt brunt internpostkuvert, skriver Orpa Randing-Samson på och lämnar i internpostbacken.

Tio minuter senare kollar jag en gång till på meddelandet som Orpa lämnat mig, där står också hennes e-postadress. Men det är ju en annan än den som jag skickat till! Hon verkar heta Rander i efternamn, inte Randing-Samson! Vem är Randing-Samson som jag trakasserat? Och nu är jag påväg att skicka internpost till henne också! Jag rusar till internpostbacken och hinner lyckligtvis plocka med mig mitt nyss lämnade bruna kuvert. Skriver ORPA RANDER på och lägger tillbaks.

Jag blir så himla generad! Och förnärmad! Och liksom va?! Jag kan inte släppa det och frågar mina arbetskamrater när vi fikar eftermiddagsfika vem egentligen Orpa är och vem jag har skickat till och vem jag inte har skickat till. Där är hon! säger de. Där är hon du skulle ha skickat till. Och där! Där är hon du inte skulle ha skickat till. Se där, de känner visst varann, fikar vid samma bord.

---
åh vad jag hoppas att den (enda) snygga kille (jag någonsin sett i Krokoms kommunhus) jag sett på jobbet två gånger den här veckan ska börja jobba där eller whatnot! Haha

6 comments:

Sape said...

Oprah W heter egentligen Orpa. Eller hette om hon nu bytt. Sån e hon.

Johannka said...

Ja titta! Hon hade kunnat börja jobba på mitt jobb då.

Christian Strömqvist said...

Meningslös kommentar men hahahahaha!

Johannka said...

Inte meningslös, glädjande!

Emma said...

Vilket virrvarr!
Varför heter två stycken Orpa? Det låter som nåt smeknamn som någon i pappas klass i Johannedal skulle kunna ha haft.

Johannka said...

Hahaha, Johannedal. Nä men namnen är ju såklart fingerade.