fredagströttma, pizzarester, massa godis -->

I'm SO sorry. Men jag blir så glad av den här bilden. Man kan kolla på andra vinnande bilder t ex här. Och förresten har jag också badat isbad! 2 sekunders vakbad och 1,5 timmes varmbad, 40 grader. I går torsdag kväll. Det mest traumatiska var den intill friktionslöshet isiga trappan ner till vaken och räcket som slutade lite i förväg. Skräcken över möjligheten att ramla ner i vaken var nog det som satte mest spår.

Alltid roar det nån

Folly - Function: noun; Inflected Form(s): plural follies; Etymology: Middle English folie, from Anglo-French, from fol fool; Date: 13th century
1: lack of good sense or normal prudence and foresight
2 a: criminally or tragically foolish actions or conduct bobsolete : evil , wickedness ; especially : lewd behavior
3: a foolish act or idea
4: an excessively costly or unprofitable undertaking
5: an often extravagant picturesque building erected to suit a fanciful taste merriam-webster.com

"In architecture, a folly is a building constructed strictly as a decoration, having none of the usual purposes of housing or sheltering associated with a conventional structure. They originated as decorative accents in parks and estates. [...] There is often an element of fakery in their construction. The canonical example of this is the sham ruin: a folly which pretends to be the remains of an old building but which was in fact constructed in that state." wikipedia.com


Jag hade deckarcravings härom helgen och lånade några gamla slitna Agatha Christie-böcker på stads/länsbibblan alias JLB. En av böckerna heter Död mans fåfänga - men på engelska: Dead man's folly! Det är faktiskt konstigare än det först kan verka, eller i alla fall än efter att man tänkt ett tag men bara ett litet.

Jag lade inte märke till originaltiteln på en gång, utan kollade upp det först när jag läste i boken om denna fåfänga som en sur arkitekt hade blivit anlitat att bygga på Nasse (sic!) House. Nämen! tänkte jag. Folly! Vi såg ju några follies i Tjeckien i somras. Och vilket fyndigt sätt att översätta det! tänkte jag också. Nästan bättre än ursprungsordet. Fåfänga är väl den verkliga orsaken till att man bygger en folly, snarare än la folie?

Fast ... det som beskrivs som fåfängan i boken, lät inte riktigt som det jag hade lärt mig var en folly. Det lät mer som om det var någon form av lusthus egentligen. Och mycket riktigt, när jag sedan letade upp fåfänga i SAOB på nätet, så står det bl a så här: "(förr) benämning på lusthus l. paviljong o. d. (jämte trädgårdsanläggningar). Just där det nya bränneriet är anlagdt, var förut den bekanta Rudbeckens fåfänga." Svenska akademiens ordbok

Vad är det egentligen som är på gång här? Det låter ju nästan som att den svenska översättningen av Christies titel ligger närmare den korrekta betydelsen än vad originalet gör. Folly har ju enligt merriam-webster INTE betydelsen av endast lusthus. Ja visst är det mystiskt?

Hur det än var med fåfängan på Nasse House så vill jag i alla fall lobba för att byggnaderna på bilderna (öhh nu i min hjärna så såg det ut så här: byggnaderna+bilderna=builderna) ska kallas fåfängor på svenska! Enligt SAOB är användningen i deckarn jag läste GAMMAL så jag tycker inte det gör nåt att vi kör över den.



De tre fåfängor jag har fångat på bild, minareten, slottsruinen och viadukten, står uppförda i Lednice slottspark i Mähren, sydöstra Tjeckien.

Andra bloggar om språk

DN försöker ta poäng på oriktig grund

Jag har annat på gång men medan jag pysslar med det kan väl jag också få säga nåt om Dictoria-alliansen? Det är inte mycket jag har att komma med men jag efterlyser lite sans och kunskap om man ska diskutera! Get your facts straight people! Dagens nyheters ledare från idag blandar som så många andra ihop privat och offentligt. Det är ju inte bara de som har kräkts på just den här detaljen med godkännande från både far och regering men ni har ju fel!

Personen Victoria Bernadotte (fast jag lärde mig igår att hon inte har ett efternamn!) behöver inte be någon om tillåtelse för varken förlovning eller annat, det har hon inte behövt sedan hon fyllde 18 år, precis som alla andra privatpersoner.

Nu är det dock så (och om detta kan man tycka!) att V.B i tillägg till att vara en vanlig människa har ärvt ett ämbete som är förenat med vissa plikter och privilegier. Den som innehavaren av detta ämbete gifter sig med erhåller också vissa privilegier och får en ställning som är dikterad i Sveriges grundlag. Det är alltså som varande kronprinsessa och därmed blivande drottning av Sverige hon måste be kungen (OBS! Inte sin far!) och regering om lov innan hon äktar någon, d v s upphöjer denne till kunglig status.

Nå! Diskutera gärna för och emot monarki men kom inte fjantandes med nå ljug om att hon måste be far sin om lov för att gifta sig. Hon (kronprinsessan) frågar faktiskt kungen och t o m folket, representerat av regeringen. Det är ju lite speciellt att en person är både person och prinsessa samtidigt s a s. Och att ett ämbete är både på livstid och 24/7. Därför är det lätt att blanda ihop det privata och den offentliga. Men faktum är ju att om kronprinsessan skulle välja att tacka nej till ämbetet så får hon gifta sig med vem hon vill utan att fråga nån.

Så är det.

we don wanna be wit u

Lingvistiiiiiiiiik. (lite grundkurs) Det var ju det här med klusivitet (den svenska termen är inte döspridd direkt) som är en aning smalt men väldigt spännande! Vi kan ju vara både inklusivt och exklusivt. D v s om någon säger "Vi följer med!" måste du utifrån kontext, tonfall, eller i värsta fall; en direkt fråga, avgöra om talaren inkluderar dig eller inte. Sånt är vi:et och vi:et är lurigt på det sättet, det kan vara innanförskap eller utanförskap.

Jag har hört ryktas (och har även för mig att jag har kollat upp detta men tyvärr är mitt minne kort och eventuella anteckningar försvunna) ... att det finns språk, typ t ex indianspråk, som har en yttre skillnad på inklusivt och exklusivt vi. Det är dock väldigt, väldigt ovanligt (att jag bara vågar! hävda detta utan källa, det är så jag skäms!). Är inte det lite konstigt? Hur kommer det sig att så många språkanvändare inte har tyckt sig behöva mer tydlighet på den här punkten? Kanske för att det är så fasanfullt lätt att använda som retoriskt grepp? (denna länk är väl ingen briljant kritik mot detta retoriska grepp, för det skulle man för det första vilja ha en lingvist men det var när jag såg den som jag började dregla över klusivitet igen, efter månader i glömska.)

Andra bloggar om språk

Många matlådor!

Guud, nog för att jag är stor i maten men nu tog jag i. Jag kom på att jag kunde göra pizza till middag för jag hade ju rätt bra ingredienser fast när jag skulle göra degen så struntade jag i att titta i receptet, som jag, trots allt, hade tagit fram, och hedde i dubbelt så mycket vatten som det skulle vara. Jag gav med mig ganska snabbt och hedde i resten av jästpaketet också. Och fick MYCKET PIZZA!

Och så dricker jag Skoffignon, gudanektarn från Österrike, som jag fick en flaska till av, som .. eeh betalning. Av vad? Ja men just ja det var ju böcker. Värt!

gener

En bra annandag påskmorgon äter man tunnbrö och delar på morgontidningen med pappa. (Och bär som huvudbonad en souvenir från Skottlandsluffen 1992.)

EDITED: Älskar när man får lära sig nya saker om sina medmänniskor eller

Jag har under de senast dagarna blivit presenterad för en vrede och upprördhet som verkligen, verkligen överraskar mig och som jag aldrig, verkligen aldrig har stött på tidigare. Ja, det är förstått på webben som folk uttryckt sin ilska över detta och det borde man väl slut förvånas över snart men ofta känner man väl åtminstone till att det finns folk som blir upprörda över whatever liksom. Men nu har jag då tappat hakan. Jag trodde liksom att jag kom från en ganska enkel bakgrund eller vad man nu ska säga. Ja, jag har väl blivit bra uppfostrad (fast jag är en rätt slow learner), säga tack och hej och uppträda ordentligt "bland folk" men det har aldrig varit några avancerade sociala tillställningar under min uppväxt. Vi har allt som oftast umgåtts väldigt otvunget med närmsta släkten så begrepp som "barnfria bröllop" förstod jag knappt innebörden av eller meningen med när jag först hörde talas om det. "Bordsplacering" var nåt man hade på skoj på barnkalaset/julgransplundringen osv.

Jag minns att min moster tyckte jag skulle lära mig äta ordentligt med kniv och gaffel när jag var sex år och det var ju lite klurigt där med motoriken men jag gjorde så gott jag kunde och tycker att jag lyckades rätt bra med det där till slut (även om pappa ibland har haft synpunkter på mitt sätt att hålla i en sked).

Hur som helst, jag har aldrig, aldrig aldrig ens hört någon knysta något om att det skulle vara något att bli oförskämd och rasande över, det här med att det ingår i normalt bordsskick att äta med kniv och gaffel, i höger resp. vänster hand. Men i dn.se:s etikettspalt som jag tvångsmässigt läser har folk gått BÄRSÄRK angående just detta ämne. Både här och här. Det finns ju så himla många andra grejer i etikettspalten man kanske (men bara kanske) skulle kunna beskylla för att vara snobberi eller ja inte vet jag, men är verkligen kniv+gaffel en sådan sak? Jag är bara så himla förvånad. Who ARE these people?!

I Iran äter man normalt med sked och gaffel, enligt min informatör, med skeden i höger och gaffeln då i motstående hand. När jag hamnar i sammanhang där sked och gaffel begagnas har jag dock haft gaffeln i höger istället (som vanligt s a s, om man betänker att jag använder skeden som gaffel och gaffeln som kniv (=påfösare).), för det är mycket enklare för mig. Det har inte lett till några pinsamma situationer. Men jag blir ju inte heller rasande när någon säger att det normala/vanliga är att man gör tvärtom.

Edit: Nu är det andra och förhoppningsvis sista gången som jag går in och byter plats på vänster och höger på olika ställen i den här texten. Syster och far hade läst och hade synpunkter på hur jag egentligen placerade besticken. Rörigt. Minst sagt. Men kniv - Vänster, gaffel - höGer NEJ NEJ NEJ nu gjorde jag fel igen (det är INTE med vilje) ... gaffel - vänster, kniv - höger är det jag lärde mig (bah! ologiskt ju, inga bokstäver stämmer ju överens!) och som någon i kommentarerna jag länkar till påpekade: Sitter man lite halvtrångt är det rätt praktiskt om man slipper slå i varandras knivarmbågar! Låt middagen gå som en dans!

emma säger (23:05):
pappa visade hur du höll i skeden
emma säger (23:05):
som en skogsarbetare
emma säger (23:05):
tyckte jag det såg ut som

Men sen visste man - minns ni reklamen bom bom bom chips drum drum?

På bussen hem idag gick jag på ett märkligt sätt i barndom. I sätet bakom mig satt en man i orange jacka som klev på på samma ställe som jag. Han snackade i telefon. Jag hörde rätt tydligt allt han sa och det verkade vara problem på en arbetsplats eller dylikt och dessutom hade han egna personliga problem, lät det som. Helt plötsligt hörde jag att han pratade engelska, jag blev lite förvånad men jag tänkte att han väl var engelsktalande egentligen kanske och slog över till sitt känslospråk när han talade om jobbiga saker. Vid det här laget hade vi inte åkt så länge och jag var egentligen mer fokuserad på Studio ett på radion och Maud Olofssons dialekt. I alla fall så fortsatte han att prata fast mest svenska men sen började han slänga in engelska ord och fraser igen och då hörde jag att han inte var någon modersmålstalare av det engelska språket direkt.

Jag blev paranoid och infantil. Kände väldigt starkt att han vill inte att jag ska höra vad han säger. Han tror att jag inte kan engelska. Det här är som när mamma och pappa och jag sa att ikväll minsann, när lillan har lagt sig, då ska vi ta fram ice cream.

"Ja alltså, ja hm hm, det där med Lovisa. It was that I meant" slår han till med då.

(Och när stor-kusinen och jag skulle vara barnvakt åt en 3,5-årig lillkusin så säger stor-kusinen till mig att sen, när schlagerfestivalen börjar så ska vi ta fram p-r-i-n-g-l-e-s wohoeho mums! och jag bah: PRINGLES?! VAD är DET?? *elvaåring från nyttiga familjen som ända tills hon fyllde ungefär 25 skämdes och var generad varje gång hon köpte snacks - det är sant*)

men det tog 2 h att klippa den

Dessutom kommer jag med ett pinsamt obvious före - efterkort. Osminkad och trött i nattlinne - sminkad med halsband allmänt pynt ...

Jag kan inte fatta att det var så där långt. Och nu. Kort. Försöker lura mig själv att jag inte klippt av mig håret (klippa-av-sig-dreadsen-traumat sitter i) genom att ha det långt fram. Fast ... om det ser ut så där när jag precis kommit från frisören kanske ni kan räkna ut hur det ser ut när jag själv har varit framme. Eller inte varit framme rättare sagt, utan kliver upp ur sängen och drar en kam genom håret och luggen, vilket i princip bara gör det mer elektriskt (damn this inland och torra luft!). På jobbet bah: " Ja den passar dig perfeeeekt, verkligen du!"
Men åå det är ju bara för att jag alltid anses vara så himla quirky förstås. Om man vill vara snäll.

Men eftersom je inte träff så mye folk je känn så kan en se ut litt hursom.

Kampen mot klockan - och syret

Unika-bilder-tajm igen. Men det är mest oförskämt trivialt (jag har tyvärr att jämföra med men en del saker är ju bara för stora) klag änna. Så, det blev alltså skridskoåkning i lördags, trots halsont. Helt underbart var det, och nu vill jag såklart köpa långfärdsskridskor men vete sjutton om det var värt det. Fredagskvällen slutade nämligen med att jag bjöd Åsa på ett glas av min prisbelönta Rulandské šedé som jag köpte i Tjeckien i somras. Sommarens druvhajp! Jag tog ett glas själv också, och ställde in resten av flaskan (över två tredjedelar kvar!) att njuta resten av helgen. MEN SÅ BLIR JAG SJUK och sängliggande, både lördag kväll och hela söndagen. Trodde aldrig i livet att jag skulle orka jobba i dag men som tur var (förutom vinet, ojade jag mig inatt över att stanna hemma från jobbet och karensdag och mail och allt annat bök och byk med att stanna hemma just nu) var jag överraskande pigg i morse. I morse, ja. Inte nu och säkert inte i morgon heller. Vet inte om det är det mest ideala att bälga i sig 6,5 dl vin när man försöker att bli frisk. Sen har jag ju inget luktsinne heller. Och medan jag snorar och snörvlar och har hjärtklappning, står mitt exklusiva vin där i kylen och oxiderar. HJÄÄÄÄÄÄLP!

dricker ingefärsavkok

Karta över Jämtland som illustrerade den här artikeln. Snart ska jag ut och åka lite skridskor, fast jag har lite ont i halsen. Utanför fönstret ser jag redan folk vallfärda till Badhusparken med skidor, skridskor, pulkor. Nyss cykade det förbi en cykelklädd cyklist också. Men han var på väg åt andra hållet.

mespredikan

Oj nu är det mycket intryck på en gång här. Först överraskar (?) jag Gustav i direktsändning och spöar honom rejält i nyhetsquizet fast snubben med sköna dialekten som också ringt in var lika snabb och bra som jag.

Och det jag skulle skriva om var filmen Knutby - vägen hem men precis då är det reklam och lokal sådan: Roland i Slandrom ber oss använda hans tjänster/produkter/jag lade det inte på minnet för orten var så iögonfallande. Slandrom!

Men Knutby - vägen hem då. En dramtisering av Knutbyhärvan. Jag tittar för att Liv Mjönes är med och spelar Sara. Då är det kul. Men det som slog mig, den första kvarten av filmen, är att jag trodde de skulle hålla lite mer karismatiska predikningar! Vet inte om ni vet, men det är ju skådespelare i filmen men de har använt ljudupptagningar också och just när det är predikan mimar skådespelarna till autentiska tal. Jag trodde ju att Helge Fossmo skulle tala med kraft och engagemang och att t o m jag skulle fängslas av hans emfas. Men-han-pratade-jättetråkigt-och rätt-entonigt-och-ni-vill-dö-det-är-att-komma-hem. Besvikelse! Men Liv är bra.

konsistens

Jag roas lite av att en av mina hatradiokanaler - Rix FM (man blir ju bara provocerad) - har en tevereklam just nu där de spelar små snuttar av typ tre låtar som de vill locka med och två av de låtarna är sådana som jag tycker är så vidriga att jag verkligen reagerat när jag hört dem OCH även smsat Gustav om dess chockerande sämsthet. Känns ju skönt att man håller ihop smaken i alla fall.

så var den söndagen förstörd

I Göteborg finns det, som bekant, mördarsniglar. (De har visst inte kommit hit ännu.) På vissa ställen var de extra synliga. T ex på cykelbanorna. När jag dagligen cyklade till Askim hade jag snigel encounters nästan vareviga morgon, sträckorna hemmet-Älvsborgsbron och Frölunda Torg-Askim var extra snigeltäta. Jag som haaaatar schniglar! En morgon när jag kom in på jobbet upptäckte jag att en snigelbit hade flugit upp på min ena sko! Yuuuck! MEN det är väl ingenting motför vad min kompis (vet inte om han vill go public med detta) råkade ut för. Snigeln nöjde sig inte med att flyga upp på skon, utan satsade (!) på MUNNEN! Jag dör av this story.

Men då ska ni få höra något som fick min snigelskräck och mina snigelhistorier att blekna. Ni har väl hört talas om lämmeltåg antar jag? Och vissa år är lämmelår med extra mycket lämmlar. Tydligen var det t ex ett lämmelår någon gång på 60-talet. Då var cykelbanorna i Jämtland (kanske mest i glesbygden och inte så mycket i just Östersund city) inte fulla av sniglar men av LÄMMLAR. Och inte kunde man väja, har jag fått berättat. Det var bara att blunda och köra. Splash splash säger det då, hjulen är blodiga och lämmlarna skriker till. Det är tydligen sant. Kan ni förstå? Jag får som värk i armarna bara av att skriva det här, ångest deluxe.

ska jag ta på mig femlagersmunderingen?

Nu är den här, den plogade isen som jag har längtat efter. Förra söndagen tog jag de här bilderna, efter att jag hade gått till Stadium och lämnat in mina skridskor på slipning. Jag skulle vilja gå ut och åka lite nu. Det är mulet och snöfall ute nu, inte lika fint som förra helgen. Inte lika kallt (-20) heller, men ändå -15 enligt smhi (jag har fortfarande inte satt upp min termometer!). Jag drar mig lite för'et, fast jag vill, för det är ju så varmt och skönt och gott kaffe här inne. Och strax är det ju Vetandets värld : om hästen, sa de nu (har bytt till P1).

nu dricker jag kaffe och läser tidningen

Senast igår kom vi på jobbet att prata om chokladbollar men några sa negerboll, vilket jag vill minnas att vi aldrig sagt i min familj för övrigt men i alla fall så försökte någon av dem säga att man menar ju inget nedlåtande och det är ju nästan ännu mer nedlåtande om man hävdar att det skulle vara något fult att vara neger. Hon (är mycket äldre än jag) sa också att i hennes skolböcker så stod det neger när man menade svarta men det var ju inte heller som ett skällsord. Jag menade att det inte handlade om vad vi tyckte men att det ordet genom tiderna hade använts nedlåtande och därför är det inte så konstigt om folk tar illa upp. Dessutom hade jag åsikter om att i de skolböckerna från 50-talet eller vad det kan ha varit, knappast var värdeneutrala gentemot negrer. JAG HAR NOG minsann läst böcker från den tiden, jag!

Men kom nu aldrig mer och säg, att det inte används nedlåtande! På vårat jobb heter de fiktiva personer vi använder för att testa och kolla systemet Kollsson.

men nu äter jag gröt och lyssnar på P4

Uh så himla oväntat att jag skulle vakna idag genom att SKRIKA efter en mardröm om LUNNEVAD. Det sista som hände var att jag låg på rygg på åkern medan Rasmus drog mig i lilltårna. Faan, jag som har lite ont i naglarna där.

dumstrut

Om jag på jobbet fick ett mail i stil med:

"Hej, jag hörde att det är du som har hand om justeringar av det här slaget. Eftersom jag har bla bla bla så vill jag justera följande tider. Hoppas att det går bra, tack så mycket, Hälsningar Johanna".

Och inte var den som hade hand om justeringar av det slaget, då tror jag faktiskt att jag skulle svara rätt snart och säga att Johanna hade skickat till fel person. Åtminstone skulle jag göra det efter att ha fått ett till mail från Johanna tre veckor senare:

"Hej, jag vet inte om du fick mitt förra mail med justeringar för tidigare månader, så jag bifogar det. Nu visar det sig dessutom att jag skulle behöva justera detta och detta pga såhär, tack så mycket. Hälsningar Johanna".

Men det tyckte hon inte behövdes? Jag fick höra från han-som-gav-mig-passer/flex-kortet att "om du behöver justera något, säger du till Orpa". Jahaa, inte vet jag vem Orpa är men när jag skriver Orpa i adressraden för vår interna mail så får jag upp ett efternamn och ser att denna Orpa jobbar på ekonomiavdelningen. Ja, det måste väl vara hon då, tänker jag och skickar. Innan jag skickar det andra mailet skriver jag ett mail till flexkortskillen och passar då på att fråga om det är just Orpa Randing-Samson jag ska kontakta. Han svarar inte på just den frågan så jag tänker inte mer på det.

Häromdagen fick jag ett papper från Orpa, via min chef, där hon skrivit: "Johanna kan justera sina tider för föregående månad här, tidigare tider måste läggas till speciellt av mig, i klump." Jag blir nöjd att hon äntligen hörsammat mina rop på hjälp men samtidigt lite irriterad över att hon inte svarat mig direkt, via mail. Nåväl. Jag justerar duktigt mina tider, samt tar fram mina gamla, skickade mail och räknar ihop tider i klump. Skriver en postitlapp med klumptiderna och skriver att specificeringar för dagarna står i de två mail jag skickat det och det datumet. Samlar ihop, stoppar i ett sådant där härligt brunt internpostkuvert, skriver Orpa Randing-Samson på och lämnar i internpostbacken.

Tio minuter senare kollar jag en gång till på meddelandet som Orpa lämnat mig, där står också hennes e-postadress. Men det är ju en annan än den som jag skickat till! Hon verkar heta Rander i efternamn, inte Randing-Samson! Vem är Randing-Samson som jag trakasserat? Och nu är jag påväg att skicka internpost till henne också! Jag rusar till internpostbacken och hinner lyckligtvis plocka med mig mitt nyss lämnade bruna kuvert. Skriver ORPA RANDER på och lägger tillbaks.

Jag blir så himla generad! Och förnärmad! Och liksom va?! Jag kan inte släppa det och frågar mina arbetskamrater när vi fikar eftermiddagsfika vem egentligen Orpa är och vem jag har skickat till och vem jag inte har skickat till. Där är hon! säger de. Där är hon du skulle ha skickat till. Och där! Där är hon du inte skulle ha skickat till. Se där, de känner visst varann, fikar vid samma bord.

---
åh vad jag hoppas att den (enda) snygga kille (jag någonsin sett i Krokoms kommunhus) jag sett på jobbet två gånger den här veckan ska börja jobba där eller whatnot! Haha

Amagaaad!!!

Åsa har skaffat en bil, den är väldigt användbar! En utflykt tolv mil bort bjöd på sjuka natur- och kulturupplevelser. Och vilket högtryck!

Tännforsen! Åsa och jag blev imponerade av detta och trodde det inte var brantare än såhär (för min del berodde denna modesta tro på min inledande besvikelse över Döda fallet (är det ett fall liksom?))

Men det var lite högre fallhöjd än så

På kvällen var det konsert med Triakel (Emma Härdelin!) i igloon som låg bredvid forsen. Amagaaaad