Oh yes. Att för första gången i mitt liv somna på vagnen så till den grad att jag missar min hållplats - och ändhållplatsen, vilket leder till att jag börjar gå hem åt fel håll - det är grejer det. After work med arbetskamraterna verkar inte vara ett lyckat recept för att hålla mig nykter.
Det - i alla fall av mig - ganska bortglömda Guldhedstorget (som jag besökte förra lördagen, fråga mig inte varför jag fick för mig att ha med den bilden här och nu)Jag hade tänkt följa med Gustav och Mollan till Nef post afterworken, men det blev ju inte så, jag tyckte tydligen det var en bättre idé att låta 6:ans spårvagn agera vandrarhem. Vet inte vad det är med mig nuförtiden, men jag är så skör. Inte ens ikväll hade jag kraft att ta mig ut på dansgolvet, jag hade verkligen peppat, men efter lilla sömnen på kvällskvisten såg jag ingen annan möjlighet än att ligga kvar i sängen. Nu har jag dock flyttat mig till soffan imponerande nog.
MEN jag var ju på bokmässan med Peter idag i alla fall. Jag hade vunnit en biljett genom DIK (verkar vara gödslat med fribiljetter lite överallt, ingen jag känner hade betalat för sin), annars hade jag inte gått. Sure att happenings är trevligt men jag måste säga att jag finner det en aning meningslöst att betala 120 spänn för att få möjlighet att köpa en massa böcker. Kan tänka mig att seminarierna är värt ibland dock. Anyho, när man ändå fått sin biljett ska man ju inte klaga, det är ju som sagt lite kul att vara där. Man kan ju som bekant se kändisar där och till en början blev jag bara rädd; bland det första som mötte mig var en monter med BERT KARLSSON och KRIST BRUD. Creeeeeepy. Sen fick vi se en orerande, brunbränd, välfriserad Björn Ranelid, det var nästan också lite läskigt. Höjdpunkten var när vi som av en slump råkade vara vid samma monter där Glenn Strömberg skulle snacka en stund. Kan inte låta bli att gilla honom asmycket! Inte för att jag har försökt heller.
I Frankrike för 4 år sedan blev jag utsatt för det här alkoholstinkande diskmedlet, jag tyckte att det luktade helt sjukt. Efter några dagar började jag vänja mig och innan det var dags att åka hem hade jag förälskat mig helt. Då var det för sent att gå till affären och köpa en egen flaska och jag fick vänta ända till sommaren 2007 innan jag fick lägga vantarna på en egen flaska MIR med doft av grapefrukt och vinäger. Ge mig mer!!! Försökte mig på ett substitut när vi var i Madrid, då hittade jag diskmedel med äpple och vinäger, men det doftade alldeles för snällt för min smak. Jag vill ha det där vassa och lite frätande, men ändå otroligt fräscha! Mmm, mir (det betyder förresten fred på tjeckiska, fast det är ju helt utan relevans).
