13.9.11 1:12 on a train towards Gokarna

One thing that strikes me is the absence of western culture and the absolute presence of Indian such. This is my first time outside of Europe so I hope that my instant naive findings will be excused. About Europe, having travelled around a bit has shown me different places and what at first glance could be accused of being astonishingly great differences in culture. Really, they're just facets of western culture and are all climbing the same ladder.

I don't know what I expected but one thing that has surprised me (n.b. "surprised" as opposed to "disappoint") the most so far (26h since arrival) is the renounce of western aspirations. Most women wear saris or other indian type of clothing and all of the musical ring tones we have heard on the train (and they were many!) has been Indian music.

Children's school uniforms though; shirt and tie, neat and all but not similar to what the parents who were holding their hands through Mumbai traffic were wearing.

13.9.11 00:55 On a train (south of Vijayadurg)

Oh my god so something fell out of my pocket and down the Indian toilet, at full speed. Luckily it was a pack of handkerchiefs. I've got plenty, snoring as I am.

12.9.11 15:50 MUMTIME; On a train (leaving Thane station)

So, traveling by train in Europe, I have among other things paid attention to different kinds of soap solutions. Grinder, foam etc. Just went to the Indian train toilet, well ha, ha! No, really I am happy about the hole in the floor "indian toilet" rather than sitting where ...

Saw a lot of rats in Lokmanyatilak Train Terminus, and stray dogs, including a limping puppy escaping the big ones who were barking. Like, omg it was cute! It escaped through an opening in the tin wall.

Children were begging for money and food by poking us. A man sitting on a rolling board poked Bobo but luckily enough he didn't tap me nor Jenny. We gave a kid some coins but even after that she wanted to have my newly bought samosa that I were en train de manger. Staring, begging.

We're on a train now yeah. For the next 12h. Bought chai when we got on, didn't buy anything else. Will hopefully be able to buy food (biryani?) later.



---
Oh yeah, and this: Walking the LTT platform in Mumbai trying to find, well, a station building or ... whatever: it is full of people and then: another western traveller/backpacker, so we meet in a mutual ... "hello".

12.9.11 10:40 MUMTIME; Hotel in Mumbai, near the airport

So far, it hasn't been too warm, due to hotel A/C I guess. Normally freezing most of the time, arriving in a moist warmth was very welcoming.

We stayed at quite a fancy hotel this first night, well tempered and with a 24h restaurant (!) The real challenge (?) is coming soon I guess, as we're getting out of here and on a train to Gokarna. Will not change clothes yet but gonna wear this piece of cloth 'til it's completely marinated in me. Anyway we're only traveling. The man next to me on the plane (N.B I'm not referring to Bobo but to the man in the other side of the aisle [this comment was added on Bobo's request]) smelled of S-W-E-A-T so why can't I? And as I said: no sweating for me so far.

Time for a shower!

11.9.11 5:05 CET 20:35 MUMTIME; On a plane

I remember a nursing rhyme or if it was some kind of pun but essentially it ended with you pronouncing Canada real weird, sort of stressing the second a. Anyway, so I'm going to this region in India where they speak Kannada. Reminds me of home (the Gothenburg jokes you see ...)

Actually, writing this I'm on the plane to Mumbai and we'll land in less than 1 1/2 h. My lips are dryer than they ever was so I'm really.looking forward to moisty Mumbai. Let's just hope I won't regret that wish, soaking for the next two weeks.

aaaaah bröllopäää!

Aah, om mindre än en vecka är Gustav och Elin gifta och firade på hjärtat i kartbilden! Och om en än mindre vecka är jag på plats i Böle vid krysset!

Vilken sommarfest och semester! Fram till dess försöker jag göra så mycket intellektuellt arbete jag kan, välja nagellack till bröllopet* (svårt!!!), städa lägenheten inför centraleuropeiska besök och i fyra dagar hantera böcker på lillbibban.

Stort! Glad sommar!

*Engagerade först twitter i en omröstning mellan rött och gult som slutade i 4-4 men där Ann-Sofie kom och lade den sista rösten på gult ("somrigt och glatt!"). Senare under kvällen mottog jag dock ett sms:

Inte gult! Ser sjukt ut! Kramar mamma
någon sekund efter:
Nåt blått skulle gå an!

Jag målar mina tår till svenska flaggan (obs! klänningen egentligen knäkort) men jag vet inte jag. Kanske skulle införskaffa ett kallt rosa lack istället.

Skönhetstips

Jag har fyllt trettio, jag har köpt finare än praktiska sandaler (dock från Ecco) jag har börjat måla tånaglarna. Djuren jag köpte på second hand i Köpenhamn räddar tårna från varandras nagellackskladd.

Svensk ölnärings liv

Sape klagar på att jag aldrig bloggar och när jag gör det skriver jag om Svenskt Näringsliv. Därför lägger jag upp bilder ur hans liv istället: sista och första bilden i min mobilkamera.

kort lunchblogg om Konsten att strula till ett liv

För det första ber jag er beakta Svenskt Näringslivs essens:

"Svenskt Näringsliv är företagens företrädare i Sverige. Vårt långsiktiga mål är
att Sverige skall återta en tätposition i den internationella välståndsligan."

Det är alltså inte så konstigt att deras världsbild och drömmar inte överensstämmer med din. Svenskt Näringsliv har inget mandat att tala om "det goda livet" eller vad som verkligen betyder någonting för den enskilda medborgaren i form av personlig utveckling, en aktiv fritid eller nära relationer. Deras uppgift är att se till vad företag tjänar på. Deras uppdrag slutar långt innan tal om en högre nytta med kultur eller bildning.

Men sen iaf, en hastig kommentar eftersom jag, trots att den funnits ute en längre tid, inte hunnit läsa hela rapporten (finns här) eller än mindre tänka något klokt om den. Lägre studiemedel till humaniorastudenter som en slags piska för att de valt studier som inte ger en hög livsinkomst. Men Svenskt näringsliv, tycker ni att det verkar som att humaniorastudenter påverkas av dylika monetära påtryckningar? Skulle vi då läsa år efter år på förvisso intressanta men utbildningar och kurser som inte ger hos jobb eller i vart fall inte med hög lön? Jag tvivlar starkt på att den grupp ni är ute efter kommer att påverkas.

Kanske återkommer jag.
Läs mer i t ex Sydsvenskan och i Svd så länge.

Fotbollsilska

När jag växte upp spelade nästan alla i klassen fotboll utom jag. Alla de tuffa och populära tjejerna spelade såklart fotboll, alla de tuffa och populära killarna också. Inte så konstigt, eftersom alla spelade fotboll. Så länge jag har levat har fotboll spelats av både killar och tjejer.

Och alltså. Nu spelas det Fotbolls-VM i Tyskland och jag är lite pepp. Jag upplever det som att bevakningen är större än den någonsin varit under ett dammästerskap och visst påverkas man av det. Sport upplever man kollektivt. Om andra är intresserade är vi också det. Eller inte. Det finns folk som inte är intresserade av sport. Eller som bara gillar handboll. Eller som bara gillar OS. Eller som osv. Själv gillar jag friidrott för att det är snyggt samt sjukt mätbart. Och så gillar jag fotboll men skulle aldrig få för mig att bry mig om Allsvenskan, de spelar för dåligt.

Så himla konstigt att tidningar skriver om herr-Allsvenskan när de spelar så dåligt. Jag menar, har ni sett La Líga? DÄR snackar vi fotboll. Pinsamt att svenska tidningar kvoterar in amatörmässiga lag i sin bevakning bara för att.

Liksom. Nu bevakas äntligen dam-VM halvordentligt, vuxna fotbollsspelande kvinnor är inte fullkomligt osynliggjorda och fotbollsspelande tjejer kanske äntligen kan se en fotbollsframtid bortom landskapslaget och därefter direkt till Korpen. Då kommer det töntar och gapar om intresset motsvarar utrymmet eller ej. Och annat sjukt töntigt ... som om tjejer som spelar fotboll VAR EN NYHET??? (jag fäktas mot ap-kommentarerna alltså. )

(Sverige vann med 1-0, jag kunde bara se bitvis på slutet eftersom jag jobbade)

Andra bloggar om fotboll, sport, Fotbolls-VM

SJ slår ett slag för trovärdigheten

GP scoopar med att SJ uppvisar realistiska tidtabeller till sina passagerare innan köp av biljetter. EEH. Jag är mycket tacksam om tidtabellen är anpassad efter troliga förseningar så att jag får en rimlig uppfattning om jag kommer hinna till mötet/bussen/flyget/träffen/whatever.

JAG HAR LÄNGE önskat att också Västtrafik skulle anpassa sina tidtabeller efter verkligheten och inte efter en spårvagnsresa utan passagerare, stopp eller övrig trafik. Jag vill inte få noll (0) minuters marginal till mitt tågbyte istället för fem (5) som jag hade trott efter att ha tittat på tabellen.

Andra bloggar om SJ, Västtrafik, kollektivtrafik, tåg, tidtabeller, Göteborgsposten, GP

Morfars blombär

Jag tog den här växten ur morfars lägenhet precis efter att han hade dött. Det satt ett rött fint bär på. Det röda bäret föll dock av under cykelturen ner till Böle.

För en månad sedan fick jag aprikosa blommor som nu tappats. Nå, ser det inte ut som att ett eller två bär skulle kunna spricka fram inom kort?

Galen gammal gubbe motas i Majorna

Igår förmiddag när jag kom cyklande på cykelbanan vid Ekedal försökte en urgammal gubbe på en urgammal moped köra på mig och såg full i fan och förbannad ut när jag lite förvånat försökte väja.

Senare på dagen när jag stod och tittade på Göteborgsvarvet vid typ Vänmötet hördes plötsligt ett ilsket brummande vid en av avspärrningarna. När jag tittar dit ser jag samma gubbe på samma moped försöka komma förbi repen och in på banan. Allt medan en funktionär handgripligen motar mopeden åt motsatt håll och gubben spottar och svär.

Allt som inte är förbjudet är önskvärt

Det är ju inte ovanligt att Jan Björklund kör sitt eget race och struntar i forskning. Den här gången manifesterar han sitt kunskapsförakt och fullständiga brist på förtroende för relevant expertis på ett flagrant sätt. Jag. Blir. Så. Trött.

Men förutom det då, sakfrågan:
Det som slår mig mest är att i varje uttalande från Björklund om både betyg från tidig ålder och skolk i betyget verkar han tro att skolan är totalt oförmögen till kommunikation med hemmet annat än via myndighetsutövning dvs betyg.

Att skolket inte skrivs in i betyget, något som alltså flera tunga remissinstanser motsatt sig, betyder ju knappast att "man kan komma och gå som man vill", det är ju snarast ett mycket konstigt sätt att se på verkligheten.

Nya tag, nytt liv

Om man verkligen kan blogga från telefonen med den här applikationen (Bloggeroid, tack Katrin!) så ser jag en helt ny tid framför mig. Har efterlyst och letat den möjligheten i mer än ett år utan resultat. Informationsspecialist eherm.
Got tons to do och huvudet fullt men ofta i kollektivtrafiken behöver man tömma sig på en del men på mer än 140 tecken. I tweet for life och nu även blog.

Smal teve och lätta bibliotek

Den senaste Public Service-debatten som har blossat upp har varit ganska intressant. Jag har noterat att moderaterna har varit tongivande i media (och med media menar jag P1), de är också de med mest avvikande åsikt från de övriga. Eller åtminstone mest hårdragen. Public Service ska endast sända sådant som de kommersiella kanalerna och aktörerna inte gör. Och de får inte finansiera en endaste del via sponsring (oftast gäller detta stora sportevenemang men moderaten Gustaf Hoffstedt som pratade i Studio ett idag var också kritisk till att man exponerades för Mercedesbilar i Stjärnorna på slottet). Detta vurmande för smalhet och motstånd till positiva tittarsiffror känns så främmande om man tänker på hur bibliotekens verklighet och värdering har kvantifierats de senaste åren.

För något år sedan fick jag på min dåvarande arbetsplats, ett litet folkbibliotek, reda på att vi måste skriva ner nya mål för vår verksamhet. De måste vara mätbara.
- Men hur mäter vi kvalitet? Hur mäter vi värdet av vårt demokratiska uppdrag? invände jag. Det var ett annat problem. De mål vi fick sätta upp för verksamheten var enkla att mäta. Öka utlånen, öka antalet besök på hemsidan, behålla personalstyrkan. Lätt att mäta men oanvändbart som mätare på hur verksamhetens syfte egentligen uppnåddes.

Biblioteken i Nacka kommun får inför varje budgetår sätta upp mål enligt de tre parametrarna utlån, besök, öppettider. Efter hur höga mål man satt får man sedan av kommunens pengar. Når man ej upp till målen får man betala tillbaks efter årets slut. Praktiskt men hämmande. Vart tar bibliotekets uppdrag vägen här? I Nacka finns inget huvudbibliotek, biblioteken konkurrerar med varandra om samma pengar. Ingen tjänar på en tidsödande och dyr social verksamhet, ingen tjänar på dyra tillgänglighetslösningar. Det kan straffa sig med att du får betala tillbaks och nästa år ha ännu mindre medel.

Vad är målet med folkbibliotek och vad är målet med Public Service? Ska folkbiblioteken reduceras till räkneverk och ska Public Service definieras negativt med hjälp av ögonen sneglande mot de kommersiella krafterna? Kraften i de offentligt finansierade biblioteken och det licensfinansierade Public Service är ett möjligt risktagande. Man kan stå fri och våga satsa på det man vill och vad användarna behöver. Ett bibliotek som är offentligt finansierat utan vinstkrav kan och ska erbjuda tillgänglig litteratur för de som inte ser, böcker på språk med få läsare men med stora behov, de kan satsa på välbehövliga insater som kanske inte alltid maximerar antalet besök.

Andra bloggar om Public service, bibliotek, Nacka, moderaterna

I högstadiet lärde vi oss om talesätt

Upplysningsvis och på förekommen anledning ska jag bara berätta en sak:
Uttrycket "Köp grisen i säcken" implicerar inte nödvändigtvis att något ska köpas. Särskilt inte när det står låna precis under och det ändå helt uppenbart inte är grisar i säckar som ligger på bordet.

"Vaa? Får man bara låna dem? Men det står ju 'köp'! Nähä, då ska jag inte ha något. "

Freud-V.I.P.

Rolig grej som händer när man bor i Majorna t ex:


Man börjar jiddra på twitter om borttappade konsertbiljetter i en lånebok, blir indragen i diskussion om att låna böcker av kvinnliga författare som skriver om psykoanalys och yada yada yada bli twitterinbjuden av Göteborgs stadsbibliotek till föreläsning om psykoanalysen och litteraturen. Tre twittrare placerade längst fram med stolar markerade med rödvitrandig tejp och postitlappar med våra namn. Strålande!

Och föreläsningen? Jo jag började förstå åtminstone något när det var dags för frågor. Sedan drack vi öl efteråt och jag lärde mig ordet "analysanden".

Om man kan lika lite som jag om psykoanalys så tycker jag att det här avsnittet av filosofiska rummet var ganska upplysande.

twitter-love

Åh, twitter alltså. Ikväll har Johanna Koljonen (@jocxy på twitter, missa inte henne för allt i världen, crème de la crème) twittrat så jävla viktigt om att plötsligt komma på att man nog varit med om det som i dagarna kallats "överrasknings-sex" och så börjar man undra hur man har det med sina gränser egentligen och varför är allt så svårt och vi upptäcker att det är många som delar liknande erfarenheter och tveksamheter.

Då håller jag verkligen med Rasmus Fleischer som på ett seminarium under bokmässan i år sa ang. bibbliotek och sociala medier, att det viktigaste är inte att biblioteken hänger med på twitter nu. Det man vill är att kunna gå tillbaka, vad pratade vi om förra månaden? Ikväll var en sådan kväll. Johannas första tweets är redan långt ner i feeden men man vill att fler ska hinna läsa.

Bra då att hon drog igång en skrivarstorm. Du som inte orkar läsa endast 140 tecken åt gången kommer att kunna läsa fler och längre texter snart! Jag lägger mig i badet och skriver lite jag med. Håll ut!

Majorna - man får ligga?

Jag skulle vilja blogga men jag skriver knappt ens ner några anteckningar längre. Vill inte riktigt erkänna att jag nog skulle behöva sluta twittra för att komma i gång ordentligt. (Samt säga upp mig.) Men det finns ju andra som levererar.

Jag har nuddat vid det här, men jag är väldigt intresserad av Göteborgs stadsdelar, föreställningar kring dem, demografi, förväntningar. Jag bor ju i Majorna nu och det kan ju ha med andra omständigheter att göra men nog tycker jag mig inge mer respekt när jag nämner var jag bor. Jag minns när jag bodde i Biskop att jag trodde mig missa saker för att min bostadsort drog ner mitt varumärke (haha). [Brasklappar redan nu att denna känsla helt och hållet kan vara inbillning från min sida.] Man söker jobb eller söker ... kontakt och folk ba "men vad är det för fel på henne om hon bor DÄR?!"

Och nog har jag fått bättre jobb, fler kompisar, legat mer, blivit snyggare (okej det beror väl på att jag fyllt 30) sedan jag flyttade till "rätt sida älven" (eftersom jag kommer från Sörberge känner jag mig mycket hemma med den polemiken).

Men i alla fall, angående att det finns andra som levererar var det ju: Jag önskar att jag kunde skriva mer om detta själv och framför allt att undersöka Biskopsgården på liknande sätt men till dess (sluta inte andas), läs Sociologisuget
del 1
del 2
del 3
Mycket intressant läsning om Majorna, gentrifiering och symbolisk sådan. Ja läs och jobba vidare!

Majorna - så himla franskt!

Majorna - vi har snö också!

Majorna - min mysiga innergård!

Andra bloggar om Göteborg, Majorna, Biskopsgården, förorten, gentrifiering, identitet, Kungsladugård