Göra mask

Man måste sätta upp håret när man ska lägga gips i fejan

Vad har hänt med den här bilden då?

Så här såg jag ut efteråt, trots att jag täckte ansiktet med plastpåse

Nästan färdig

Helt färdigmålad

Nu ska jag samla ihop det rosa

En dag ska jag bli klar med min D-uppsats och ha en examen. Det börjar nu. Jag har lagt beslag på två studieplatser på Mittuniversitetets bibliotek och sorterat upp alla mina papper som låg i en platskasse i ett överskåp. Det känns lite som en arkeologisk utgrävning. Jag hittar tidningsurklipp från sommaren 2007, en lista över min mammas Agatha Christie-böcker, busstider från Borås och blogganteckningar jag skrev nere i UB Göteborgs källare. Just nu går jag igenom mina två tjeckiska anteckningsböcker. Man kunde hoppas att jag skulle kunna skönja en utveckling men det gör jag inte. Snart är ett block utläst och allt är mest bara en enda röra.

24/10-07
Under arbetet med uppsatsen, när jag letade en artikel i en bortkommen volym beklagade bibliotekarien sig för mig, hon sa att tekniken går för fort, folk hänger inte med, texter läggs ut på nätet för att plötsligt försvinna och så kanske de inte finns där längre.

Det bästa är i alla fall att jag sitter på UB igen. Inte mitt älskade GU UB men väl ett UB. Och det näst bästa är att om 40 min ska jag äta lunch med mitt twitterfynd.

Personal archives/papers in librariresVÄRDELÖS SÖKTERM

SKRIV UT THE DIGITAL BLACK HOLE

OBS! att digitalt är platsbesparande

E579 Järnglykomat Svart färgämne Natriumhydroxid - kaustiksoda salt + vatten Ej kalamata!

NU SKA JAG SAMLA IHOP DET ROSA

ut ur min hjärna alltså

JA men som sagt: " jag [har] plockat bort alla möjligheter på utflykter som kräver annat än allmänna färdmedel ur min hjärna."

"Storstadstjejen."

Hjälp mig att miljöbovsturista i Jämtland!

Jo alltså, om drygt en vecka kommer min Emmili hit och hälsar på, ska bli sjukt gött. Det medför dock ett delikat problem: Hon kommer i bil. Det är ju vansinnigt lyxigt och betyder således att vi kan hitta på saker som kräver bil. Men vad kan man göra då? Är det någon som har koll på var man ska åka om man vill göra en kortare dagstur i trakterna kring Östersund i november? Eftersom jag inte har tillgång till någon bil har jag plockat bort alla möjligheter på utflykter som kräver annat än allmänna färdmedel ur min hjärna. (Det har medfört att jag aldrig gör några utflykter här uppe.)

Moist Froist

Inte snö men frusen fukt, på eftermiddagen den 21 oktober. Krokom-Östersund på 156:ans buss. Idag är det ett år sedan jag anlände till Krokom, med nattåget från Borås.





OK, jag erkänner att det är pretty darn sagolikt här ibland alltså.

sådär typiskt ingenting särskilt.

Varför jag sitter och schemalägger poster istället för att helt enkelt publicera dem, det är lite av ett mysterium. Kika hit imorn 07.22 så kommer det fina bilder.

Hade en helt ok (underdriftigt sagt) eftermiddag "på jobbet". En kollega och jag åkte tidigare för att besöka Gaaltije och köpa böcker. Plockade åt mig en hög för cirka 1800 spänn, hur lätt som helst.

Inget sydsamiskt för mig ikväll, jag ska lägga mig och fortsätta den tyska hösten. Har precis påbörjat Inre säkerhet av Christa Bernuth. Sedan blir det Schenkels Bunker och sedan får det vara nog med det tyska på ett tag. Avklarat är: Våtmarker av Charlotte Roche, Fritt fall av Juli Zeh och Buddenbrooks av Thomas Mann. Såvaremede.

Vadstena

Löskragehärvan fick överraskande många fler trådar. I en tidning såg jag ännu en H&M-annons, denna gång för en turkos damvariant och då stod det minsann scarf. Sen utbrister helt plötsligt Maria att hon tatt på sig sin periskopsjal. Det är ju genialt. Vi omformulerar till periskoppolo (lapskt/grekiskt?) och är sjukt nöjda.

Åt en del skaldjur, en del päron och äpplen. Lärde mig Settlers och blev med ens besatt. Var på en anställningsintervju jag sedan dess har försökt förtränga, hur perplex kan man bli? Jag tror inte att jag sa att jag var en bindgalen, autistisk, självgod, lättskrämd och svåromtyckt tråkmåns men det var nog inte långt ifrån. Vilken dålig självbevarelsedrift. Och vad nu?

fuskpolo is a fuskpolo and don't bring this löshet into the discourse.

Dagen efter twittrar Elin från telefonen att hon i upprört tillstånd skickat mig ett mms och därmed snubblat på gatan. Och jag som inte kan ta emot mms! Gammtelefon. Vad som gjorde henne så upprörd? JO: H&M försöker förringa vår barndomliga cellskräcksångest genom att kalla denna löskrage (fatta punnen) till universalplagg (man kan dra upp till mössaktighet!) för FUSKPOLO. Nej ingen kommer att förstå vår plåga om man utvidgar polobegreppet. Itsheynes!

men jag lär ju inte ha frusit åtminstone

Man var ett barn. Man tvingades ha fuskpolo på vintern. Fuskpolo och ansiktet insmetat med Nivea. Gud vad jag skrek över den där trånga, strypande fuskpolon. SLÄPP UT MIG! Elin börjar prata om värmande kläder som kliar och sticks, jag påminns om fuskpolon. Livet som barn är maktlöst och ofta en fysisk plåga.

När jag skulle vara med på skidtävling hade jag på mig allt man kunde, tjocka täckbyxor, mängder av tröjor (plus fuskpolo!). Efter bara några vingliga stavtag var utmattningen ett faktum och kroppen svettades och försökte förgäves ta sig fram på ett smidigt sätt. Fatsuit doesn't fit the skier öh. Så jävla jobbigt.

Som fysiskt och psykiskt omogen tioåring hade varken jag eller någon annan insett att bröstvårtorna ändå kunde vara ömtåliga. Tenniströjor (knottriga! utan sköljmedel!) burna av lill-Johanna utan någonting under. Ren ångest. Ångest så många dagar utan att jag kunde koppla det till det fysiska skavandet. Till och med en avslutning förstörde jag, iklädd vit fin klänning med stenhårda dekorationer på bröstet.

Det fanns endast två sorters strumpor (förutom de alltid för korta strumpbyxorna som faktiskt var en fröjd att ta på sig, bli lyft i linningen och igungad av pappa): tubsockar (inga hälar! sjukt.) eller tunna, på längden ribbade men utan någon övre resår att tala om. En sak var väl när skorna till slut kom av, Kalle Anka-fötter, hurra! Men att i stövlarna ha nedhasade sockar och blottade hälar, det var ren och skär olust.

Nej sällan eller aldrig drömmer jag mig tillbaka till barndomen. Trygg, rolig, fin och utvecklande. Men barnets maktlöshet är oundviklig och grym.

donat anaren

Efterrätt:
Granatäpple, salt. Chemistry at it's prime.

Kickoff/AW

Är det någonsin någon som haft ångest för att den pratar för lite på fyllan, eller att den lyssnar för mycket på andra? Tveksamt. Sjukt duktig på att snacka är jag men som väl är inte värst. Men det här kinesiska fylleursäktsbrevet känns ändå toppen. Stannade på Bishops tills de tände. Hittade en tjej i baren som också ville ha en ny kompis. Nu har jag numret till en förskollärare i Dvärsätt i telefonen.

Gillar inte att lägga mig tre och vakna nio. Lördagen har varit mycket plågsam.

trött på det här

Ber om ursäkt för mängden sådana här bilder men välkommen till mitt liv. This is it. (Must. Get. Out.)

Nu vill jag absolut inte ha något hus och verkligen inte någonstans mellan Östersund och Krokom men om jag skulle vilja det så vore det här drömhuset. Gröna fönster och ...

... en utsikt utan motstycke.

Har äntligen förstått det värdelösa i norrländsk höst eller varför den är så kort. Dels är variationen av sorters lövträd mycket begränsad. Nästan endast björk. Det gör att alla (få) lövträd har samma färg samtidigt. Sedan innan de har rodnat klart kommer snön eller kylan och löven slutar byta färg och eller faller av. Höstdöden.

Maria Maria Maria Maria Maria Maria Maria Maria Maria Maria

What the funk, jag trodde att jag kryssade ur att jag skulle "visas på framsidan". Nå, inte så noga, det viktiga är att: Det är så sjukt jävla lätt att skänka lite pengar till Cancerfonden.

Big love.

lilltussens födelsedag

Våran Emma lilltroll fyller 25 välfyllda år och vi hurrar högt och skickar gröna paket till Lyon.

Kusin Karolina tillägger:
Emma pemma fågelskrämma
fyller år men inte hemma
Vi vill ändå att hon ska fatta
att vi henne vill gratta
så kom hem till jul
då får vi ha kul

Grattis gömman

om vi ska va såna kan vi säga att jag smittade henne med negativ energi

P.S

Min ljuvliga syster hälsar:
"[...] vaknade med ont bakom ögat, fick sen skit i det från trafikleden, kurssalen tom, vaknat i onödan igen [...]"

samt:
"Skriv nåt om hur vidrigt fridans är. Å mina vägnar."

Det var så länge sedan jag dansade fridans att jag glömt hur vidrigt det var, om det ens var det. Minns i och för sig en viss extremt klyshig rörelse, ett bakåthopp med kutig rygg, och så ska man väl hoppa fjäderlätt får man förmoda. Men mer kan jag inte skriva om det så jag fortsätter att citera:

2009-10-07 21:45:48 jaa SKITTRÅKIGT HATAR FRIDANS JU MER JAG GÖR DET
2009-10-07 21:46:08 eller inte när jag gör det själv, men att ha lektioner i fridans är jäääääääävligt ostimulerande
2009-10-07 21:46:12 vilka jävla pratkvarnar
2009-10-07 21:46:32 hatar dom djupt ibland, när man står och lyssnar i 10 minuters hypnos om en rörelse
2009-10-07 21:46:50 jag har fattat att det är Djupare än rörelser men wtf

2009-10-07 21:47:20 men orkar inte ta hiphopdansen för den är i en filial i förorten.

C'était moi

Värsta ömma punkten för mig, är dålig indisk mat

Ååååååååå. Skulle "fira" lite, unna mig. Hejdå Östersund, ni har en jättesämst indisk restaurang. Utan att minnas att jag tog samma rätt sist (fast restaurangen har flyttat och bytt namn, är det då samma?), dissade jag palak paneeren (de övriga smårätterna var försvunna från menyn) för vegetarisk Tikka Masala. Men frågade, vad är det i? Kan jag inte få ost som i palaken, paneer istället för grönsaker? Det kunde ordnas.

Godkänt papadam och chutney till förrätt. Fast stod det inte "a selection of chutneys" på menyn? Nå, jag kan ha varit vimsig av hungern.

Men när maten serveras med ... riven ost på, blir jag lite förvirrad. Innehållet i såsen är ju fortfarande de jävla wokgrönsakerna. Guuud vad pinsamt att de tror att jag ville ha riven ost på maten. Sen biter jag i en liten sten också.

Kunde inte låta bli att fråga sen, vad har ni egentligen för ost i er palak paneer, inte är det väl riven? De gör inte den själv, säger han, det är redan färdigblandat. Ursäkta mig här men hur gott ris ni än har (gott!) och hur bra musik ni än spelar (bra!) betalar jag aldrig mer 125 spänn för wokgrönsaker i en sås, eller färdiglagad ost-i-spenat.

Forsätt i den här slappa stilen och ni är snart i nivå med den tjeckiske indiern på Štěpánská.

Hej gnälliga vecka, snälla ta slut.

Alltså, bilder från tåget och min dagbok idag

Så här knasig dag. Hade så stort med mig kameran på tåget i morse för höstiga tågbilder. Just nu är det istället i det närmaste snöstorm. Jobbdagen börjar med ett i sig kul möte men jag är på dåligt humör och blir förnärmad när ett enligt mig konstruktivt förslag på förändring bemöts med "ja man har ju olika rutiner." Men jag har ju argument för mina!

Kollar jobbmejlen, har fått ett mejl till "Alla" från någon med ekonomiansvar. Det gäller att bluffakturor anlänt och att man inte ska betala yada yada. "Ni kan läsa mer om blufföretaget via länken nedan: [länk till "artikel" på politiskt.inkorrekt.wordpress.com]". Jag ba men va faan. Källkritik för helvete.

Lyssnar på Meny i P1, kommer in i mitten. Är på så pass dåligt humör att jag blir helt svart i ögonen och får ökad huvudvärk av att de inte nämner tahina som en av ingredienserna i hummus. Jag menar whutwhut? (Blir lite gladare när Gustav och lillmacho ger mig uppbackning på Twitter.)

Dålig dag.

Ett positivt telefonsamtal stack in emellan, återkommer kanske om det. (Har inget med föregående post att göra, haha.)

För att båda rot på min obildning, och för att göra det själv istället för att gifta mig till det, har jag bestämt mig för att börja läsa Buddenbrooks tillsammans med Bokcirkeln i P1. Jag började lite sent, så jag har mycket att läsa ikapp nu. Först gick det trögt men igår kväll hade jag faktiskt svårt att lägga ifrån mig boken. Läste såklart på lunchen också men glömde såklart sedan boken på kontoret.

Har ju bråttom, som sagt, så när jag kom hem till Östersund gick jag in på bibblan här men någon annan hade ju förstås lånat den. Då skrotar jag runt och kollar lite i katalogen, kollar lite tidskrifter, hittar ett par vantar på golvet som jag lämnar in i disken. Kollar lite mer, bestämmer mig för att gå hem. Hittar inte mina vantar. Föreställer mig den bisarra situationen att gå tillbaka till disken och fråga om också någon annan lämnat in ett par vantar, men mina. Vågar inte, går tillbaks och runt och hittar mina vantar vid katalogdator.




Morgonen som var så vacker.

Bjuder Gustav på en fråga

Hej Bullen (eh, en kompis har skrivit det här brevet, jag bara erbjuder en kanal. Nä, skojaba.)

En gång i jobbets matsal såg jag en kille som var så sjukt snygg. Det var säkert en 8 månader sen eller så. Jag blev så överraskad av att se en så snygg kille där, och med så snygga skor! Det är ju inte så många unga i den där matsalen, så vi lade märke till varandra. Men sen skulle jag och mina kollegor gå. Samma dag på min lunchrast stötte jag på honom i entrén och han sa Hej. Vill inte tjata men han är verkligen dödssnygg, så jag hade ju redan tappat hakan men jag hade åtminstone sinnesnärvaro nog att återgälda hälsandet.

Jamen i alla fall, sen såg jag honom där i matsalen några gånger i månaden, på torsdagar. Alltid på avstånd och alltid i brytningstiden mellan att jag och mina arbetskamrater hade fikat klart och skulle gå och han kom. Allt det fanns utrymme för var en blick. En enda gång har jag sett honom utanför jobbets väggar. På ett utomhuskafé jag var på med en kompis, det var en varm majdag, jag köpte en juice, han hade solglasögon och andra kläder än han brukade ha på jobbet.

Jag har förstås inte kunnat hålla mig från att snoka rätt på lite info. Jag vet nu var i kommunen han jobbar med vad och vad han heter (därmed har jag tillgång till hans jobbmejladress ...), och hur gammal han är. ("I would only date a stalker, I need some proof of your level of information competence.")

Sedan början av sommaren hade jag inte sett honom alls, förrän i fredags. Då såg vi varann i lunchrummet, igen när jag var på väg därifrån och han precis hade kommit. Och nu börjar det ju bli lite löjligt. Vid de tillfällen då vi har setts på jobbet har det varit helt omöjligt till någon mer verbal kontakt. För många människor, för stora avstånd, för hastiga ögonblick.

Frågan är: Vad gör man? Jag stöter ju aldrig på honom på stan. Väldigt sällan på jobbet och aldrig öga mot öga (kan han inte få för sig att låna en bok?). Ändå skulle jag knappt skämmas om jag skulle bjuda ut honom, så mycket tycker jag mig tro att vi har flirtat. Men var går man härifrån? Jag har t o m övervägt att mejla honom, hur oprofessionellt det än skulle vara att använda jobbets mejlsystem på det viset. Men vad gör man??

Ett förtydligande: Han jobbar alltså inte här i samma hus, utan kommer hit ibland, det kan vara en gång per vecka.

Uppdatering: Jag har fått svar!

Jag fattar inte men påverkar fysiken

Väldigt ofta sitter jag vid köksbordet med datorn och lyssnar på radion som står i fönstret, precis bredvid. Då och då blir det dock omöjligt, då mitt mobila bredband ibland påverkar radion nåt så otroligt mycket och irriterande. Ni vet hur det låter i radion när en telefon är på väg att börja ringa, fast ihållande. Vid dessa tillfällen blir jag tvungen att ställa radion ute i hallen (rosa kryss). Jag höjer volymen.

När tågen åker förbi utanför, max 50 meter bort, brukar det ibland brusa till lite i radion, inte så konstigt, ett stort järnmonster i vägen för radiovågorna kan man ju förstå påverkar. Men vad jag inte förstår, är varför det blir störningar på radion i hallen när jag står vid det gröna krysset i köket. Och bara när jag står just där.

Jag som skulle vilja baka nu, det där är ju min bakplats.

När tiden står still och jag står i centrum

Så fint som Isabelle Ståhl här skriver om tåg, kommer jag aldrig att kunna.

"[N]är jag omsluts av tågets elektroniska livmoderkropp och låter hundra mil av döende natur och öststatig arkitektur dundra förbi i 290 km/h utanför så känner jag ofta ett starkt närvara; dimslöjorna glider bort från varat, allt blir så klart."

Östra Tjeckien

Stöde

Ånge

Budapest

Schweiz

i Krokom (bildspecial)

Jobbade fredag för ovanlighetens skull. Jag gillart. Vi stänger fyra men jag missade kvart över-bussen. Har anledning att köpa en Harlequin-bok men varken ICA, Konsum eller kiosken hade dem. Fan, trodde aldrig att jag skulle svära över de normala böckernas intåg i dagligvaruhandeln. När jag jobbade på Domus var fortfarande Harlequin-böckerna förhärskande. Jag minns jag skämdes.


Men så hade jag ju i alla fall några minuter över innan nästa buss gick och boklös var jag (förutom tre låneböcker jag släpade på), så jag passade på att föreviga Krokom med nykameran. Jag gick genom tunneln, tänkte ta mig ner till sjön men det lyckades jag inte riktigt med, var liksom gårdar i vägen.




Ikväll gick jag på Harlequin-jakt i Östersund, ICA och Hemköp, no luck. Borde väl egentligen bli glad.