Eskapism per fordon

Jag älskar verkligen att åka tåg. Det är så löjligt. Men det är då man är närmast ett annat liv, tycker jag. Ett filmiskt liv. På samma sätt som när man gör fattigmansespresso på gasspis. Ren njutning. Det gör inte så mycket om du är vemodig, då blir det ett bara ett melankoliskt drama. Apropå allvarliga dramer och mokabryggare har jag väl sällan haft sådana upprymda stämningskänslor som när jag såg Sous le sable av François Ozon. (parentes.)

T o m när jag egentligen vill mörda mina medresenärer (de brukar då vara i högstadieåldern) kan jag ändå uppskatta att jag får åka tåg. "Här sitter jag och genomlider prövningar på tåg" liksom.

Allra roligast är det att åka tåg i andra länder. Det finns ju så mycket som är annorlunda och olika. Som man kan notera och förundras över. Tvåldispensrar t ex. En resa från Göteborg till Lausanne med tre olika tåg, gav mig fyra (tre) olika tvålvarianter. På det första tåget var tvålen slut. Mellan Köpenhamn och Basel (nattåg) slog de till med både en tvålkvarn (jag tycker de är ascoola) OCH skum (lite modernare än kvarn?). Mellan Biel och Lausanne (hur kom jag till Biel??) hade de vanlig flytande tvål. EH JA, men i alla fall. Såna saker. Eller att man får åka kupé, att det står på ryska på nödbromsen, eller att man får eller inte får röka. Eller klassisk musik-tema tåg - Smetana - där informationsjingeln inför ett utrop är en Smetana-strof.

Denna tågfetisch och min oförställda kärlek till Tjeckien med omnejd gör att jag peppar ihjäl mig inför min kommande semester. Det är iof lite oroande att jag fortfarande inte bestämt mig för om jag ska köpa interrailkort eller varje biljett var för sig men jag tvivlar i alla fall inte på att jag kommer att få sitta på en massa centraleuropeiska tåg. Efter bara några dagar i Prag ska jag tåga ner till Bukarest. Det är ganska långt. Enligt tidtabellen man kan hitta på bahn.de (bästa sidan!) tar det minst 22 h. Inget knussel här inte ...

Efter bröllopsyra i Bukarest kommer jag att ta mig upp igenom Ungern, för att så småningom komma tillbaks till Prag igen. Ungern längtar jag till mycket. Men jag har aldrig varit där, har inga förväntningar på hur det kommer att vara. Något som jag däremot ser mycket, mycket fram emot att återse är Bratislava. I somras blev det 24 h i den stan och det gav mersmak. Indietown, eller hur var det?

Jag läser Donaubloggen för inspiration och information.

Tjeckiska spår