Rocken

En dag i början av augusti försökte jag och Magnus förbereda oss inför Prag genom att hitta riktigt stilsäkra kläder att bära när det väl var dags. Magnus hade redan kollat ut en rock, den hade funnits i hans sinne i flera veckor, jag hade hört många målande och romantiserande historier om den. Så, denna vackra dag i augusti fick jag så se den på riktigt. Det var även en stor dag för herr Magnus (senare känd som Pan Merci) himself, för trots att rocken hängt där i butiken så länge och han drömt våta drömmar om den på nätterna, så hade han inte vågat prova den ännu. Skulle den motsvara hans förväntningar? Var det en besvarad kärlek?


Snart skulle vi få veta. Det hela började mycket bra, med den fina överraskningen att priset hade blivit lägre än tidigare (men fortfarande en ganska ansenlig summa)! Det kunde ju bara peka mot en sak, att den var hans ... Rocken fanns i två färger, blottarbeige och svart. Beige verkade tilltala den unge mannen till en början, men efter ett tag insåg han att det ändå var svart som gällde.

Man kan ju se hur bra han hanterar rocken i all dess prakt, Med tillbörlig respekt, ska tilläggas. Det hela stötte på patrull när den svarta rocken som hängde framme visade sig vara lite för trång för Magnus nya kanotpaddlarmuskler. Vad kunde vi göra? Den svarta rocken var bara alltför åtråvärd! Lyckligtvis, lyckligtvis, hade de sparat en större storlek, just för detta tillfälle (vad annars?) och lyckan var gjord! Utan de nödvändiga medlen att köpa den direkt, fick den bli undanlagd och väntas på heeeela helgen. Det var en mycket lycklig och fridfull Magnus som lämnade butiken (för att gå och äta sjukt fina crêpes på Vasagatan).

Sedan tog det ett tag innan jag fick se den berömda rocken igen. 20 augusti åkte jag själv till Prag, medan rocken var kvar i Magnus lägenhet i Göteborg och senare troligen i Kristinehamn (en berest rock!). De första dagarna av Magnus vistelse i Prag var också av den temperaturella karaktär att rocken inte riktigt skulle kunna göra sitt bästa.

Så kom de då, de kyliga dagarna, och en mycket lycklig rockägare fick klä på sig. Lite gny och gnäll kom det dock, då tydligen kanotpaddlarmusklerna försvunnit lika fort som de kommit (!), och han tyckte rocken inte kramade honom lika bra som tidigare. "Borde jag kanske ändå köpt den mindre storleken" funderade han.
Det hade ju faktiskt varit helt omöjligt, så med hjälp av mycket ost och bärande av Branik-kartonger i trapporna, samt övningar med bag-in-boxvin, ska vi nog få ordning på detta. Jag tror faktiskt inte att det verkligen existerar ett problem kanske är det den känslan man får när man får någon man arit kär i länge, man blir skraj helt plötsligt och tror att den inte är bra nog för en, eller kanske snarare tvärtom. Som ni kan se på de två bilderna från Prag, sitter rocken och Magnus ihop på ett väldigt passande sätt, och jag tycker att han stilsäkert beter sig som sig bör iklädd denna dröm och kärlek. Výborně!