I dag var den stora dagen inne! Vi skulle få möta den store, den vackre, den ende; Alberto Tomba la bomba! Förväntansfulla tog vi plats utanför butiken för att sondera terrängen för vår fanatiska framfart.
Vi fick sedan vänta inne i butiken ett bra tag, och jag var lite besviken att det inte fanns gigantiska posters att köpa, vi kunde gott behövt ett stort Tomba-monument ovanför soffan i köket (nu blev det så här istället). Efter köande och sen mosande kom han så ut ur hissen. Vilken upplevelse! Den mannen har en magnetism som ingen annan!
Jag visste att han var speciell, men det var inte förrän han kom in i samma rum som jag, som jag förstod det verkliga magiska med honom. Som ni kan se blev även Magnus helt betagen och gjorde allt för att få en skymt och ett foto. Det var nog bra attt man bara kunde träffa Tomba under en begränsad ganska kort tid, jag tror nämligen att hans magnetism suger musten ur en väldigt fort. Vi har en teori om att det även är orsaken till att han förbrukar så många kvinnor. Ingen är stark nog att behålla sina sunda vätskor efter en så omvälvande upplevelse.
När allt till slut var över infann sig ett stort lugn och mycket stora leenden. Den harmoniska känslan följde med ända hem till Lublaňská och vi kunde dela med oss av den till våra underbara döttrar som av bara farten lagade en uuunderbar potatisaubergineish gratäng. Vilken dag! är allt jag har att säga! Resten av kvällen ska jag ligga i min säng och tänka på Alberto Tomba.
1 comment:
jag tyckte att det va lite skumt att du skulle träffa alberto tomba... men nu minns jag ju hur stor han var... öhhh!
appropa c'est pas ma cuisine sa var det eduardo som sa att det va its not my buisness? eller du, och jag fragade om det var det och da sa han ja.
Post a Comment