Petřin

Här skulle vi ha landat, underst i högen, ifall tåget skulle fått för sig att ge upp

En dag efter skolan (den enda lektion i veckan vi har) passade vi på att åka upp på Petřinkullen. Där finns lite olika saker men det mest iögonfallande är utkikstornet som kallas för Eiffeltornet. Tydligen är det byggt som en kopia av det riktiga Eiffeltornet (fast en fjärdedel högt), men inte tycker jag de är så likt, inte. Nåväl, vi kom dit för sent för att få gå upp i tornet den här dagen och jag var nästan lika glad för det, trapporna såg Mycket oskyddade och läskiga ut. Waiting for a braver moment ...

Tyckte liksom att det räckte med bergbanan upp, det var ganska brant alltså. Det är mycket roligt att bergbanan räknas in i kollektivtrafiken, för oss är det bara att kliva på eftersom vi har våra månads- (eller ja, kvartals-) kort. Om man vill åka till Strahov och hälsa på t ex Miguel eller Pelle, så är bergbanan det snabbaste sättet att komma dit. Tyvärr slutar den att gå 20.45 eller något sådant.

Det fanns många bänkar, buskar och rosor

Dagens guldkorn ur Evas guidebok: "Första maj: I gryningen ses unga älskande traska hemåt efter en natt av det som känns naturligt att göra på Petřinkullen. "

Dr Alban in da house

I går var det en stor kväll. Vi hade höga förväntningar på den, sådant kan ju vara lite risky, men inte tror ni väl att Dr Alban skulle svika oss? Två timmar innan han äntrade scenen (fast vi visste inte när det skulle ske och var först oroliga att vi hade missat det hele) kom vi till Misch Masch (...) och kvällen till ära hade de erbjudande på - caipirinha!!! Vi bälgde i oss för kung och fosterland (!). Stämningen var på intet annat ställe än PÅ TOPP.
Ser ni glädjen i de unga vännernas ögon? Allvarligt talat, luften var
elektrisk!

Jag tror inte jag kommer att kunna säga så mycket mer. Titta på bilderna och på filmen och försök förstå vår extas. För mer extatiska bilder kommer länkar till Eva och Magnus.

Alla älskade Alban

Misch Mash alltså. Det är ett helt sjukt ställe. De har gogo-dansare ... Ölen kostar typ 55 (för 33 cl). Fast i deras snabbmatslucka (!) kostar den 35. Musiken är på gränsen mellan bra och dålig. De ordnar konserter med Dr Alban och Shaggy. Jao. Ni förstår? De har en hemsida.

Magnus, Eva & Vincent gör vad de ska på Misch Masch's dansgolv.

Gogo-dansare är så meningslöst, alla dansar ju ändå. Deras kläder är inte att leka med. Tjeckisk haute-couture när den är som bäst.

Dr Alban inledde med No coke (ecstacy very much, your life!). Han körde också bl a It's my life och Sing Hallelujah (inte Hello Africa (eller Alla vi ...)). Det blev ett extranummer. Vi skrek efter Hello Africa, men den dumma publiken ville höra It's my life igen. Stupid? Anyways så hade inte Alban HelloAfrica med på sin playback-skiva så han gjorde en "kompromiss", han rappade början till HA och sen körde han It's my life igen. Jag säger bara: det var pricken över i:et liksom. Det definierade kvällen ganska bra. Och vi var i extas ...

Måndag natt

Jag har, herregud, vart och tränat i dag. Poweryoga hette det, det gick fruktansvärt långsamt och var fruktansvärt svettigt. Ledaren talade oavbrutet - på tjeckiska. Jag förstod när vi skulle ta oss på knäna, för i skolan sjöng vi huvud-axlar-knä-sången många gånger.
Inte hade jag, innan jag gick dit, anat att jag skulle bli SÅ HÄR empowered av den lilla timma av träning. Måndagsuttråkan visste inga gränser, men som tur var hittade Magnus hurra-bloggen (Pedram, just den här posten skulle jag ändå ha skickat dig annars, så klicka nu) åt oss så jag fick iaf vrida mig av skratt i soffan. Måndagsuttråkan är en jobbig sak, den kan få en att vilja dricka gammalt franskt vin, gjort för daglig konsumtion, blandat med apelsinjuice från Tesco. Trots att vinet har bruna fläckar, oroväckande likt svamp. Jag har ju bara nyligen lärt mig äta svamp

I kväll har vi upptäckt den mycket underhållande google-tjänsten översättaren och gått igenom fransosernas och fransyskornas bloggar, för att förstå vad de Egentligen Menar! Vidare har vi övat oss på franskt 60-tal, eftersom vi ska se Jules et Jim i morgon (därefter dricka varsitt sofistikerat glas franskt vin och sen svepa tre små becherovka var på Strossmayerovo Naměsti eftersom vi fått lära att det är Felixs födelsedag = fest sen). Mina övningar var att se smart ut och uttala franska ord ur ordlistan genom att bara läsa den fonetiska skriften. incorrigible, incriminer, inconvénient, inculpation.


Tillslut har jag också fått på grått papper att jag är biff. Saken är den att jag tror det kan vara de faktiskt få slagsmål jag har vart i i mitt liv som fick mig att bli biff. Hm, eller mina svettproblem (mina flatmates vet vad jag pratar om). Men jag klagar inte. Värre kan det ju va.

You Are Beef

You're big, burly, and maybe even a little stinky. And no one's going to come between you and a good steak. And you've probably never met a vegetable you like, unless fries and ketchup count.

WhatKind of Meat Are You?

utklädningslådan

Vi gillar att klä ut oss. Vi lånar gärna accessoarer av våra kära vänner. Här har vi förfest innan vår inflyttningsfest (längesedan!!) iklädda Vincents skärm och solglajjer.

Här är dock det oefterhärmliga och fotogenialiska originalet

När vi var på Nebe sist snodde Lucy & jag åt oss Kaupos kepa också!

Men han var inte nöjd med sin frisyr utan den

Dagens guldkorn ur Evas guidebok: "Bohemia bagel: Man kan knappt tro det, men det fanns inga bagels i Prag förrän amerikaner öppnade det här stället 1997. [...]"

Pusskalas

Fastän det var Matthieus födelsedag tyckte Eva och Lucy att det verkade bättre med en repris från Vincents. Det tyckte nog Vince också.

I fredags var det Matthieus födelsedag! Efter ett mycket kort french flat-party (kraftigt förkortat av en kolerisk tjeckisk hyresvärd, tillika granne, som 9.30 pm rasande dundrar in och säger saker som "keine hotel" och "RAUS!") gick vi skakande ner på gatan för att fortsätta kalaset på Cross club. Först var vi tvungna att dricka upp vinet, det gick väldigt fort och tic-tacgrogg gick också ner, sen var vi (jag) fulla.
Det gick ju inte så fort att vi inte hann ha pusskalas på gatan. Vi tyckte det var en jättebra idé att pussas massor. Både roommate-kiss och family-kiss. Och Vincents obligatoriska double-kiss. Efter lite yrande och drickande runt på Cross Club delade familjen upp sig, en gick hem, troligen mest p g a tic-tacfylla, en lyckades ramla/glida fem meter på rygg i en stentrappa på väg till métron och Nebe, dra Felix med sig, och sen ha pain i två dar. Den tredje följde med resten till Mecca där en hysterisk publik dansade till en fransk "väldigt känd" (kändare än Alberto Tomba tydligen) DJ som spelade oss extatiska.

Dagen efter var det mesta rätt jobbigt. Som tur var har vi en vänlig själ i Miguel som hade bjudit in oss till Strahov för lite spansk matkultur. Jag fick lära mig laga tortilla de patata (medan Eva & Magnus gjorde en liten avstickare till gamla kära Delvita i Dejvice för att införskaffa en korkskruv) och sen satt vi och åt oss lyckliga.

Rocken

En dag i början av augusti försökte jag och Magnus förbereda oss inför Prag genom att hitta riktigt stilsäkra kläder att bära när det väl var dags. Magnus hade redan kollat ut en rock, den hade funnits i hans sinne i flera veckor, jag hade hört många målande och romantiserande historier om den. Så, denna vackra dag i augusti fick jag så se den på riktigt. Det var även en stor dag för herr Magnus (senare känd som Pan Merci) himself, för trots att rocken hängt där i butiken så länge och han drömt våta drömmar om den på nätterna, så hade han inte vågat prova den ännu. Skulle den motsvara hans förväntningar? Var det en besvarad kärlek?


Snart skulle vi få veta. Det hela började mycket bra, med den fina överraskningen att priset hade blivit lägre än tidigare (men fortfarande en ganska ansenlig summa)! Det kunde ju bara peka mot en sak, att den var hans ... Rocken fanns i två färger, blottarbeige och svart. Beige verkade tilltala den unge mannen till en början, men efter ett tag insåg han att det ändå var svart som gällde.

Man kan ju se hur bra han hanterar rocken i all dess prakt, Med tillbörlig respekt, ska tilläggas. Det hela stötte på patrull när den svarta rocken som hängde framme visade sig vara lite för trång för Magnus nya kanotpaddlarmuskler. Vad kunde vi göra? Den svarta rocken var bara alltför åtråvärd! Lyckligtvis, lyckligtvis, hade de sparat en större storlek, just för detta tillfälle (vad annars?) och lyckan var gjord! Utan de nödvändiga medlen att köpa den direkt, fick den bli undanlagd och väntas på heeeela helgen. Det var en mycket lycklig och fridfull Magnus som lämnade butiken (för att gå och äta sjukt fina crêpes på Vasagatan).

Sedan tog det ett tag innan jag fick se den berömda rocken igen. 20 augusti åkte jag själv till Prag, medan rocken var kvar i Magnus lägenhet i Göteborg och senare troligen i Kristinehamn (en berest rock!). De första dagarna av Magnus vistelse i Prag var också av den temperaturella karaktär att rocken inte riktigt skulle kunna göra sitt bästa.

Så kom de då, de kyliga dagarna, och en mycket lycklig rockägare fick klä på sig. Lite gny och gnäll kom det dock, då tydligen kanotpaddlarmusklerna försvunnit lika fort som de kommit (!), och han tyckte rocken inte kramade honom lika bra som tidigare. "Borde jag kanske ändå köpt den mindre storleken" funderade han.
Det hade ju faktiskt varit helt omöjligt, så med hjälp av mycket ost och bärande av Branik-kartonger i trapporna, samt övningar med bag-in-boxvin, ska vi nog få ordning på detta. Jag tror faktiskt inte att det verkligen existerar ett problem kanske är det den känslan man får när man får någon man arit kär i länge, man blir skraj helt plötsligt och tror att den inte är bra nog för en, eller kanske snarare tvärtom. Som ni kan se på de två bilderna från Prag, sitter rocken och Magnus ihop på ett väldigt passande sätt, och jag tycker att han stilsäkert beter sig som sig bör iklädd denna dröm och kärlek. Výborně!

söndagsmaraton

I söndags gick jag och Magnus på en sjukt lång promenad. 3 stadsdelar på 3 timmar, nästa gång tar vi Hradcany, Mála Strána och Stare Město. Vi började med en väldigt höstig och idyllisk park, som ligger väldigt nära oss. I vinter kommer vi att åka pulka där.

Sen åkte vi upp i TV-tornet, bara för att få ta kort i den roliga hissen igen! Hissen är jättesnabb, så man måste skynda sig med kameran. Självklart har jag aldrig rätt inställning på från början, så det blir ännu stressigare.

Utsikter är boring, här en liten exposé över bygget. Och en chans att få se lite kranar, det är lite ont om fototillfällen för kranar här i stan faktiskt.

Alltså, den var ju inte ens trasig!

Efter att ha bestämt träff med resten av familjen på Radost tog vi oss genom skumma spöklika kvarter, inhysandes diverse sjukhusmottagningar, till Emmaus, där Magnus med dyrrocken passade in väldigt väl. Kommer kanske skriva mer om den en annan dag förresten, rocken.

Vad gäller tiden på Radost hade vi överskattat Prags storlek, så för att fördriva tiden pratade vi med några svanar. Men de var så stora så jag blev superskraj och mindes de elaka svanarna på Gistaholmen som äääälskade mariekex. Det blev inte bättre för att Magnus påminde mig om att de faktiskt kan flyga. Han kan rätt mycket om fåglar.

förgiftningsförsök

Samma dag som Magnus kom, hade jag och Eva hittat vegetarisk korv på Delvita och bestämt oss för att det fick bli vår lunch. Va gott med korv & bröd! Ja, alltså, något korvbröd i svensk mening hittade vi inte, det fick bli rohlik. Det är ett giffellformat bröd som ungefär är en blandning mellan baguette och källarfranska. Ketchup hade de ju såklart och så dessa fyra korvar i en vakuumförpackning. Mums.


Vi gick hem, tog ut korvarna ur förpackningen och Eva började steka. "Mmm, va gott" sa jag, "de har ju skinn och allt"! Efter ett tag kändes det som att allt inte stod riktigt rätt till. "Det ser minsann ut som plast ...". Eva tog en liten smakbit på skinnet, och visst var det plast. Lösningen blev att fick ställa oss och försöka skala av plasten som nu av värmen troligen fått ett ännu fastare grepp om korven. Jag var helt värdelös på att skala och det bidde endast en halv korv kvar av den jag försökte mig på. Eva hade rätta handlaget.


När korven var uppäten infann sig ett enormt behov av vila och vi däckade stenhårt på varsin madrass. Vi nästan sov över Magnus hämtning. Smält plast + korv = inte världens mest hälsosamma.

Tomba la bomba mon amour

I dag var den stora dagen inne! Vi skulle få möta den store, den vackre, den ende; Alberto Tomba la bomba! Förväntansfulla tog vi plats utanför butiken för att sondera terrängen för vår fanatiska framfart.
Vi fick sedan vänta inne i butiken ett bra tag, och jag var lite besviken att det inte fanns gigantiska posters att köpa, vi kunde gott behövt ett stort Tomba-monument ovanför soffan i köket (nu blev det så här istället). Efter köande och sen mosande kom han så ut ur hissen. Vilken upplevelse! Den mannen har en magnetism som ingen annan!
Jag visste att han var speciell, men det var inte förrän han kom in i samma rum som jag, som jag förstod det verkliga magiska med honom. Som ni kan se blev även Magnus helt betagen och gjorde allt för att få en skymt och ett foto. Det var nog bra attt man bara kunde träffa Tomba under en begränsad ganska kort tid, jag tror nämligen att hans magnetism suger musten ur en väldigt fort. Vi har en teori om att det även är orsaken till att han förbrukar så många kvinnor. Ingen är stark nog att behålla sina sunda vätskor efter en så omvälvande upplevelse.

Tomba la bomba började genast flirtovat med tolken

När allt till slut var över infann sig ett stort lugn och mycket stora leenden. Den harmoniska känslan följde med ända hem till Lublaňská och vi kunde dela med oss av den till våra underbara döttrar som av bara farten lagade en uuunderbar potatisaubergineish gratäng. Vilken dag! är allt jag har att säga! Resten av kvällen ska jag ligga i min säng och tänka på Alberto Tomba.

Grattis Emma!

Dagens birthday girl tar mig på en tur i Sundsvall

I dag fyller Emma 22 och jag har hört att hon ska baka muffins. Själv ska jag träffa Alberto Tomba.

I går var det en slags utomhuskonsertfestival i Strahov! Det är ett område där många av våra vänner som studerar på CVUT bor. Som Ryd typ, fast "mycket häftigare" enligt Pelle. Tillställningen var trevlig, festivalkänsla utan 5 dagar av smuts. Roligt var det också att träffa lite gamla språkkursare, det är sällan fel.

Eva är kort i jämförelse med Kaupo, som ser ut som en affischpojke för kommunismen

Gårdagens birthday boy var som synes mycket lycklig

Nu måste jag bege mig ut, jag har en del att göra innan vi ska träffa Tomba la Bomba. Först måste jag göra mig fin förstås. Arrivederci!

vino

I går gick Magnus och jag på ostjakt i Vinohrady. Mmm mmm. Vi tog hem bytet till de andra och hade en kväll med ost ost ost och vin vin vin, jag tror jag drack 1½ flaska rödvin själv.
Jag trodde att jag hade blivit jätteblå om tungan, men det ser det inte ut som jag är. Vet inte.


Jag hittade Volvic i en fransk butik under ostjakten och kände mig så sjuk i huvudet att jag köpte en flaska för 45 korun. Mmm, I love Volvic! Men jag ska nog inte köpa så dyrt vatten någonsin igen. Det var väl alla ostdofter som förvred mitt omdöme.


I dag sov jag till 12.35 och sen åkte jag till Anděl och köpte UNO.


Skolan har fortfarande inte börjat, ingen av lärarna verkar vara särskilt intresserade av oss, utan har tagit semester eller befinner sig på annan ort. Kurserna verkar grymt intressanta dock, vore ju kul om man fick läsa dem någon gång också bara.

söndagsmys

I lördags hade Ági, Felix och Vincent + deras två andra flatmates inflyttningsfest. Lyckliga som vi var över att toaletten äntligen var lagad (fast det var den ju inte riktigt iof) köpte vi en massa "champagne" för att fira. Det var ett sjukt smart drag, tillsammans med sangrian som det bjöds på blev det en mycket blöt och festlig kväll/natt. Det är fortfarande helt chockande hur många som kan komma till en fest, och hur hög ljudvolym det kan bli i en vanlig lägenhet. Dagen efter hade de fått en lapp av grannarna där det stod något i stil med: "Dear neighbours, please don't be so noisy at night-time. We cannot sleep. Night-time starts at 22.00 pm. /Your neighbours". Hehe.

Trots den festliga lördagen kände vi (tre av oss iaf) oss rätt pigga (hm) på söndagen och gjorde en liten familjeutflykt till Létna, där det står en stor metronom. Vädret var ljuvligt och man hade fin utsikt. På samma plats som metronomen nu står ska det visst ha stått en stor Stalin-staty på den tiden.

Som vanligt hade vi vår söndagsmiddag på Radost FX, I love that tradition, och nu hade även Eva vaknat till, även om hon verkade lite skör.

Vi slutade dagen på ett fantastiskt sätt; vi gick nämligen på bio (I looove a good cinema!). Filmen som vi såg var Lásky jedné plavovlásky (The Loves of a Blonde) av Miloš Forman. Den var så fruktansvärt bra, det tyckte hela disfunktionella familjen! Jättejättejättebra! Tyvärr upptäckte vi att den var den sista filmen i en serie av tjeckiska klassiker med engelsk text.

Little flat of horrors

Jag kan inte skriva, misären är för stor. Jag skulle skriva om när vi firade kanelbullens dag i onsdags och bakade misslyckade kanelbullar (jävla torrjäst!) utan pärlsocker (verkar vara en tämligen svensk företeelse). Jag skulle kunna skriva om att cinnamonman hade ställt en
kopp rykande hett kaffe och en kaka bredvid min säng på morgonen och jag väcktes av ett glatt "Grattis på kanelbullens dag!" från sängen bredvid (hade inte sinnesnärvaro nog att ta bild innan jag börjat knapra på kakan).


Tyvärr är det omöjligt då vi nu i två och ett halvt dygn levt utan toalett. Rörmokare som ska komma, inte kommer, kommer men gör inget, rörmokare som kommer men säger "kaputt, ni behöver en ny toalettstol, vi kommer med den på måndag". Landladyns vän som ringer mig tusen ggr och bara gör mig besviken, de kommer sju, nej nio, nej tio i morgon nej elva. Nu är en dyr rörmokare här och ingen pratar engelska, så de måste alltid ringa den här Lukáš som kan översätta vad de säger. Och hur ska vi kunna förklara att det egentligen är spolningen som är problemet? To je probleeem.


Jag var ut i går, passade noga på att gå på toaletten innan jag gick hem, men liksom nu går det inte längre och vi måste stanna inne för rörmokarens skull, och klockan tolv kommer en annan av landladyns vänner (som är britt tack och lov) och ska försöka få oss att låna grannens toalett, som är i trapphuset (som i Nice, Emma. Fast inte lika äckligt får jag hoppas). Jag är så hemskt desperat och förstörd, jag måste komma ut härifrån, gå var som helst, bara jag får fri tillgång till toalett.


Jag återkommer förhoppningsvis lite mindre desperat.


Oh men måste bara tillägga att nu pratade jag med Lukáš IGEN och jag frågade om rörmokaren visste att det var spolningen som var problemet. Nej nej nej säger Lukáš, problemet är att er landlady hällt cement i toaletten när de höll på och renovera. Men va härligt! Gud så sjukt. Att golvet på toaletten, som väl är vad de använt "cementen" till lossnar bit för bit gör det hela ännu mer intressant. Och jag tänker inte ens nämna att rörmokarna som var här i går råkade göra en spricka i blandaren till badkaret, så nu kan vi inte använda duschmunstycket.

sofa!

I dag åkte vi på soffjakt, för det är det enda vi kände saknades. Vi begav oss till utkanten av Prag eller jag vet inte men det hette Libensky most i alla fall. Där hittade vi precis vad vi behövde; en tresitssoffa (till köket), en tvåsitssoffa (till Lucys rum) och två fåtöljer (till oss och till Magnus). Tänk vilken tur att vi hittade ett set med precis dessa saker. Fint och tämligen oanvänt var det också. När vi hittat soffan såg vi så här glada ut, sen åkte vi bara hem och väntade på transporten. Eva & Magnus hann laga sjukt god mat innan också, medan jag och Lucy sov.

Under matlagningen fick vi reda på att dessa två tyska pantomimartister tydligen bor med oss. Det är pantomimmannen Hans-Georg Günther och hans pantomimfru Ute. De är väldigt strikta och jag ska avslöja att herr Günther blev rasande på Ute efter att denna bilden tagtits, då hon helt fallit ur stil och inte bär svart. Allt ordnade sig senare till det bästa och jag och Ute gick en promenad då hon bar helt svart. Nu ser vi bara fram emot första föreställningen. Jag har faktiskt även hört rykten om ett filmprojekt; "I'm makin a movie now"-project.



Så här glada ser vi ut i vår nya soffa i köket efter en god middag (efter lång koncentration med kameran av pantomimartisten vill säga). Nu är vi dock sjukt uttråkade igen och vill knulla och supa.

omorganisering

Kom på att en annan stor grej har hänt också, men den känns så naturlig så jag inte ens tänkte på det! Jag har flyttat in i Evas rum (det finaste rummet ...), Magnus bor i det blå med loft och Lucy i rummet med trägolv (som sist). Evas och mitt rum blev jättefint på en gång och pricken över i: et var den rosa ljusslingan vi köpte på IKEA. Så übersociala som vi är nuförtiden känns det nästan skönare att dela rum än att vara ensam och man kan ju alltid vara tyst om man inte orkar prata. Hoppas att Eva, som sover, inte störs av mitt knappande nu bara ...


Dobrou noc!

Magnus vecka

Vi hade lite sightseeing i diverse parker och fick se fiskar kräla sig genom undervattensstaket genom att se helt sjuka ut

Så, för en vecka sedan flyttade Magnus in, och det har varit ganska hektiskt, som vi förutspådde ... På tisdagen köpte vi métrokort till honom, och åkte halvvägs till flygplatsen och betalade vår hyra i ett gigantiskt betongbankkomplex som jag tror kommer att kunna beskådas på en blogg nära mig senare när han kommit i gång. Det var ungefär det vi hann den dagen.


På onsdagen åkte vi till IKEA för att köpa viktiga saker och saltlakrits (ja, de hade nämligen salta fiskar på IKEA: t som låg i andra änden av den gula linjen. Jag hade redan varit där en gång också, detta blev alltså mitt tredje IKEA-besök sedan jag kom hit, det är ju lite sjukt).


Torsdagen var den stora dagen, nämligen Magnus födelsedag och vi ställde till med stor fest bestående av bl a caipirinha såklart. Gustav tyckte också att festen verkade rolig så han lämnade Göteborg och kom till Prag just på torsdagen. Vi fick fina presenter i form av Plaza magazine och saltlakrits av våra kära gamla kursare kvar i Sverige. Det var otroligt snällt och vi är mycket tacksamma!!


Efter den festen blev inte mycket sig likt, vi har varit rätt förstörda av sömnbrist och bakfylla sedan dess. Sedan har vi iof spätt på det med lite mer fest på lördagen och sådär. Anyways I'm probably back now, för nu börjar snart skolan och det blir lite lugnare ...?

Så här tror jag det kändes för honom de första dagarna. Och röken har han inte sluppit än