Ma sœur

et moi.

Max på Arlanda, nej inte riktigt.

Flygplatspriser är så provocerande höga att jag får någon slags hjärnblödning varje gång jag ser dem. Något annat än snabbmat var därför uteslutet.

Jag hade kollat på MAX hemsida att de hade en restaurang på Arlanda, WIN! Jag lallade runt lite och väntade på lunchtid, när det var dags och jag genomgått en procedur med mitt bagage då inga bagagevagnar fick åka i hissen upp, visade det sig att man måste vara incheckad och säkerhetskontrollerad på Terminal 4 – inrikes för att komma in i restaurangen! BUT WHY???

McBean på McDonalds, okej, jag är glad att det hade, har varit med om att hamburgerrestauranger på off ställen – Scandinavium – inte för vegetariskt. Men varför snålar de med dressingen och varför är den så torr? Och varför får alla tillgång till McDonalds medan bara de som slösar och flyger inrikes (när man kan åka tåg!) får äta på Max?

Farsen

Biljetterna till Alice i Underlandet kunde köpas direkt på nätet, så kan man vänta fram till filmens början att hämta ut biljetterna och jag behövde inte skicka någon att göra det innan. Praktiskt.

"Glöm inte att ta med dig kortet eller företagsbiljetten till biografen!"

Biljetterna ska hämtas ut med hjälp av det kort man betalat med. Vi ska se filmen i början av mars. 0210 går mitt bankkort ut. När jag bokade biljetterna (jag var ivrig, ville ha bra platser!) hade mitt nya inte kommit än. Och då ska ni veta att jag trodde det bordet kommit, så jag hade ringt min bank för att fråga om det var på väg eller ej. Men de hade tydligen inte så bra framförhållning, någon vecka innan det gamla slutar gälla kommer det nya.

"Glöm inte att ta med dig kortet eller företagsbiljetten till biografen!"

Jag visste ju om att min kort skulle gå ut men vad skulle jag göra? Medan jag bokade pratade jag med Gustav på msn och konstaterade att det måste fungera, jag tar med det gamla kortet helt enkelt.

Att ta med det gamla kortet och dra det i uthämtningsautomaten, det blev min plan (plus att skriva ut köpbekräftelsen).

Det nya kortet kom någon dag senare. Eftersom jag ska utomlands och allt, ville jag testa om det funkade bra så jag började använda det relativt omgående. Jag tänkte hela tiden att jag måste prova om det gamla kortet fortfarande också funkar. Det skulle båda gott.

Dum som jag är provar jag inte det gamla kortet i en affär utan i en bankomat. Jag stoppar in det i maskinen som bara slukar det. "Bankomaten behåller kortet."

Panik! Alice är i fara!!!

Även fast kortet är spärrat fortsätter jag att vara övertygad om att jag måste ha med det till bion. Tur att jag är i Krokom och att jag är ensam kund inne i banken när jag kliver in och ber tjejen i kassan att öpnna automaten och ge mig kortet tillbaks.

Drömmen om Alice lever.

Att överleva sig själv

Först kunde jag inte somna utan låg och nästintill feberyrade till ljudet av en dokumentär som i slutet bryts av ett mamma!, sedan en fortsättning och helt plötsligt rymdbrus. Jag lyssnade på samma idag och det var verkligen så konstigt som det verkade för en sömnlös. Jag som ju är bra på att sova, det är inte många saker jag kan men sova är en.

I drömmen kom jag fram till lillasyster men utan min väska! Den hade jag glömt vid övernattningen (?) på min mellanlandning(?). För att hämta tillbaks den blev jag tvungen att betvinga min cellskräck. Jävligt fail.

På kvällen visade och såg jag Fish tank på Regina. Ugh. Den var sablarns fin men den gjorde så ont. Som väntat. Vad värre var att jag ute i Östersunds snåblåst efter filmen kände mig som kvar i filmen. Jävligt fail det med, att känna sig som skadad brittisk underklass på en vanlig svensk måndag.

Alice!

Eh. Nu ska jag göra någon nytta. Men liksom ^^ woop woop!

Håller tummarna för @helahustrun

Heja heja!

Det som inte kommer ut.

Texter som inte är fullständigt formulerade än, utan ligger slarvigt sorterade i hjärnan, på kvitton, på baksidan av platsannonser, i mobilen. Ja, överallt utom på bloggen. Vissa har krafsats på i över ett år men det blir nog inte bättre för det.

- Detta har hänt sedan jag blev ateist
- Tjejseparatism gör mig obekväm
- Musiken på min MP3-spelare
- Om mitt upprätthållande av normer
- Jag har världens bästa syster

Jao.

Goblin-omelett

Ikväll kollade jag på Morden i Midsomer, skojigt var det, om bl a två fotografföreningar i en liten by dårå, den ena höll på med analogt foto och den andra med digitalt. Rena rama motorcykelklubbfejden mellan dem! Och så lite framing och så där.

Sedan slog jag över till treans spindelmannenfilm, trean. Kirsten Dunst och James Franco stekte ganska snart en omelett. Åh gud vad jag är lättledd när det gäller matfrestelser:

Och så någon skiva ost.

Helgen vecka fem

Jag gör som skibumsen men räknar dagar på is; TRE.

Lördag, typ 5 km.

Söndag, typ 5,2 km.

Juanita

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMJcAV7PIQTxB0mOmYgcPI1xghMd6GdTLedA-xEf_ZieTKkt9z0UsYgrifcGlyHz_k4BWYhB5GsyFl2PerCvPP3lnNoe8plsgTwffWCTw9Y3Kt7Zxwf_V-rKxyMCyfRZwU1ROY/s1600-h/20100206+d.jpgPetka

Precis som i exempelvis spanskan eller ryskan (Ana-Anita, Rosa-Rosita; Alexander-Sasja) hör till de tjeckiska förnamnen minst en varsin diminutiv, smeknamn. Eva-Evička, Alena-Alenka, Milan-Milanek men även mer otippade som Jan-Honza. Några namn har flera diminutiver kopplade till sig: Josef-Jozífek, Jožka.

Jag vet inte hur det är i Spanien eller Ryssland (borde kanske fråga mina spanska och ryska informanter), men enligt Karen von Kunes i boken Beyond the imaginable : 240 ways of looking at czech (1998) kan man i Tjeckien på födelseattesten inte registreras med något annat namn än "a neutral form of Christian names." Inga Honza här inte, alltså.

På min franskakurs i Prag gick jag med en lång, smal, blek, som en tjeckisk kliché, tjej som hette Lenka.

Det är inte bara namn som kan smekas utan även ting, t ex krabice-krabička (låda-ask) medan en del ord finns bara i diminutivform t ex lžička (liten sked) eller hodinky (armbandsur (fast hodin betyder ju timme alltså)). För att inte tala om milenka, som betyder älskarinna.*

*Exemplen här har jag skamlöst snott från von Kunes bok


Andra bloggar om språk

Självbilden

Helt nyligen fick jag kontakt med en gammal vän. Jag blev jätteglad och skrev ett mejl med ett rätt typiskt innehåll om man tänker på att vi inte hörts på drygt tre år. "Kul att se dina bilder, roligt att höras, jag bor här etc etc" Fick svar:
"Kul att det går bra för dig [...]"

Va? Vad skrev jag egentligen?

Återanvända bakplåtspapper

När jag bakade semlor. Åh, jag är så diminutiv. Ja, Johannka, liksom.



Det finns kvar i frysen.

Grattis Östersund!

Under de närmaste nio veckorna med början imorgon kommer ni att kunna se dessa filmer på Regina. Premiärer på fredagar klockan 21.00:

Drag me to hell (recension)
Fish tank (recension)
Metropia (recension)
Solisten (recension)
Sin nombre (recension)
Avsked (recension)
Årstider (recension)
Precious (recension)
Prinsessa (recension)

Vad är väl en göteborgsk internationell filmfestival med tillhörande tält? ...

Manic mode

Vet ni vad? I min garderob på jobbet har jag, förutom en kartong med tamponger och några smala (bildligt talat) böcker från Panache en ganska stor bit bubbelplast. Jag är ofta inte så nöjd med mitt samlarjag men att jag behållit plasten sedan någon leverans, det räddar mina mornar ibland.