Juanita

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMJcAV7PIQTxB0mOmYgcPI1xghMd6GdTLedA-xEf_ZieTKkt9z0UsYgrifcGlyHz_k4BWYhB5GsyFl2PerCvPP3lnNoe8plsgTwffWCTw9Y3Kt7Zxwf_V-rKxyMCyfRZwU1ROY/s1600-h/20100206+d.jpgPetka

Precis som i exempelvis spanskan eller ryskan (Ana-Anita, Rosa-Rosita; Alexander-Sasja) hör till de tjeckiska förnamnen minst en varsin diminutiv, smeknamn. Eva-Evička, Alena-Alenka, Milan-Milanek men även mer otippade som Jan-Honza. Några namn har flera diminutiver kopplade till sig: Josef-Jozífek, Jožka.

Jag vet inte hur det är i Spanien eller Ryssland (borde kanske fråga mina spanska och ryska informanter), men enligt Karen von Kunes i boken Beyond the imaginable : 240 ways of looking at czech (1998) kan man i Tjeckien på födelseattesten inte registreras med något annat namn än "a neutral form of Christian names." Inga Honza här inte, alltså.

På min franskakurs i Prag gick jag med en lång, smal, blek, som en tjeckisk kliché, tjej som hette Lenka.

Det är inte bara namn som kan smekas utan även ting, t ex krabice-krabička (låda-ask) medan en del ord finns bara i diminutivform t ex lžička (liten sked) eller hodinky (armbandsur (fast hodin betyder ju timme alltså)). För att inte tala om milenka, som betyder älskarinna.*

*Exemplen här har jag skamlöst snott från von Kunes bok


Andra bloggar om språk