I korridoren på Lunnevad hade vi det minimalaste lilla pentry man kan tänka sig. Under veckorna behövde man på sin höjd koka te där, eftersom vi hade helpension i kantinan. På helgerna däremot, då blev det lite trångt när 10 personer helt plötsligt skulle göra sin frukost, lunch och middag där. Man ville helst att det skulle gå rätt fort, eller i alla fall att alla andra skulle bli klara fort ... Jag började köpa nudlar, då det kräver minimalt med disk och minimalt med tid. Varje gång vi åkte till City Gross (Mobilia! I Mantorp!) köpte jag på mig ett lagom stort förråd med just det här nudelmärket, just den här smaken. Den enda goda, vegetariska.
När jag sedan efter två år av köksfattighet flyttade till Göteborg och ett riktigt kök! Som jag bara delade med en person! Så var det riktigt kul att äntligen få sväva ut ordentligt med matlagningen och göra långkok, storkok, komplicerade kok.
Jag har i princip varit student med (eller utan) studielån ända sedan dess. Men i princip aldrig har jag väl levt på nudlar. Varifrån kommer den dumma och antagligen självuppfyllande myten om studenter och nudlar? Det finns väl knappast något mer oekonomiskt att äta? Billigheten bygger på att man ser ett nudelpaket som en huvudrätt och vem är den lilla fågel som blir mätt på det? Och vem är den garderobsblomma som klarar sig på 85 gram (!) tomma kolhydrater? Världens dummaste middag är det, du kan lika gärna äta en vit franskbulle. Går man på myten om nudelstudenten blir man inte bara en fattig student men också en dum student i dålig form.
Billigt är mat man håller sig mätt på länge. Morötter, linser, potatis, ris, rejäla grönsaker. Du kan ju använda nudlar som ett tillbehör, i likhet med pasta. Men då är det ju ändå billigare att köpa 500 gram pasta istället för portionsförpackningar med nudlar. Ungefär när jag började med tredje stycket i det här inlägget åt jag upp min tallrik nudlar och jag är redan lite svag och hungrig igen. Anledningen till att jag trots allt åt detta nu då, var att jag hittade en påse i mitt skafferi och eftersom jag har stor tidsbrist och mycket att göra just nu (packa packa packa) så tyckte jag det passade bra att stoppa i sig lite snabba kolhydrater. Fast egentligen hade jag kanske lika gärna kunnat fortsätta äta av godiset som Maria lämnade kvar igår.
Att jag ens hade paketet förresten, det berodde på att jag ju gillar smaken på kryddblandningen! Efter att jag flyttat från Linköping till Göteborg såg jag aldrig aldrig till den här lila förpackningen i affärerna. Den gröna, den bruna, den gula, den blå. Men inte den lila. Så när jag väl hittade den, jag tror i nån obskyr butik i Vastastan eller Johanneberg, passade jag på att nostalgishoppa lite.
uppdatering kl. 17.04
Bara för att fullända dagen sitter jag nu och äter pommes frites, gourmetburgare och ketchup.
1 comment:
tro't eller ej, men igår va jag och handlade på ica i umeå och då köpte jag den där smaken! jag trodde inte heller att det fanns vegetariska nudelkryddor längre.
Post a Comment