Den första tiden i Prag måste vi ha sett och verkat mycket mer exotiska än senare när vi antagligen hade tjeckifierats både till stil och sätt. Den första tiden blev vi nämligen betydligt mer uppvaktade av infödingar, något som i princip helt avtog efter en tid. Min naivitet och oerfarenhet angående detta kan ju också ha spelat in, förstås. Sen lärde man sig att det kanske inte är någon bra ide att ge ut sitt nummer till random tjeck som tyckte det var spännande med en engelsktalande.
En gång var vi på en bar på Jungmannová (tror jag) och medan jag stod i baren och skulle beställa slog jag mig i slang med (haha va? skrev jag precis det där?) en amerikan och hans tjeckiska polare. Men sen bah efter ett tag så gick amerikanen och så stannade tjecken kvar, va e de? Det är ju inte det att det inte är kul att snacka med folk, det var ju jättekul, han lärde mig hur jag skulle säga "Jag heter Johanna med två n" och att det finns en sång om Johana med långa ben (fötter). Men så fick han av nån jäääävla anledning mitt nummer och skrev in mig som "Johana s dlouhejma nohama" i sin telefon (hur fick han plats??). Eh och så innan jag/han (?) gick så gav han mig det här kortet. Vad det är för kort? Ja, det är frågan. Jag tror han sa att man fick billigare taxi och typ skitbra service när man visade det. Eheh tack tack. Man åker ju inte taxi i Prag änna.
Efter helgen smsade han mig och frågade om vi skulle fika men jag svarade inte.
No comments:
Post a Comment