Ung och oförstörd med favoritkusen
Första advent alltså. Bakning i det här landet ska visst alltid vara befästat med något problem. Nu hade vi hittat ordentlig färsk jäst, men när jag skulle öppna en till mjölpåse visade det sig vara något annat än mjöl, det såg mer ut som miniatyr-mannagryn (bovete?). Eftersom det inte fanns något annat att göra fick jag he (för sörlänningar som inte förstår, titta här) i det. Det var ju såklart som gjort för katastrof, resultatet blev stenhårda lussekatter som Eva t o m slängde i soporna. När de var nybakta gick de iof att lura i Lucy och Magnus en massa! Nu har jag köpt nytt, riktigt mjöl och en massa mer saffran, så till Lucia ska vi väl lyckas få till det?
Detta får mig såklart att återigen tänka på Göteborg och göteborgarnas sjuka, sjuka vana att äta "lussekatter" utan saffran. För er som inte läst artikeln om fenomenet ännu, ger jag en repris.
Förra året, på Blidvädersgatan med Ann-Sofie, gick det utmärkt att baka de gula små älsklingarna. Bilden är från då, med den lilla fågel vi gjorde som blev så söt, så söt, och inte alls lik en fågel när den var gräddad.
No comments:
Post a Comment