Monday, June 22, 2009

Budapest 18.06.09

äåö
För första gången på väldigt länge (sen när?) kommer jag till ett land där de talar ett språk jag inte kan ett skvatt av. Trots lite tjuvträning på tåget, kan jag inte få ur mig ett God dag, ett Tack eller Please på detta märkliga språk. Mina tjeckiska artighetsfraser kommer jag inte långt med här. Och medan jag med stor framgång pratar engelska precis med alla och vem som helst och känner mig Arrogant with a capital A, försöker jag lyssna och fånga något av ungerskan. Det går en timme efter min ankomst, utan att jag uppfattar ett enda yttrande på ungerska. Det går en till och jag börjar undra om det verkligen är sanning, alla myter jag hört om detta mystiska språk. Är det ohörbart ända intill du fullkomligt behärskar det?

Jag sitter på kafe och hör en fantastiskt vacker tjej yttra - Igen! och jag lugnar mig lite. Men dagen förflyter och jag slits mellan känslor av extrem nyfikenhet - "jag flyttar hit och skriver in mig på en intensvikurs!" - av hopplöshet och kapitulation, samt den ständiga plågan över att vara den som går omkring och säger inget annat än Please och Thank you.

Kössönöm.


Andra bloggar om

3 comments:

Emma said...

Jag såg på mannen utan öde häromkvällen. Det lät som finska. Så om du tänker att det är finska så kanske du kan urskilja nåra ord. (Ja, de tillhör väl samma språkgrupp? men det var enklare att lyssna när man kunde referera till en melodi som man var bekant med.)

Ha det så kul, slappna av bland sorlet

Yet Another Bla Bla Blog said...

Budapest vad härligt! Gav Emmili dig några tips?

Åh vad ressugen man blir :)

Anonymous said...

mysigt att följa din resa här på bloggen! Själv är man hemma och önskar att man var någon annanstans.../ mollan