tio år efter lunarstorm

Ons 27 nov 2002 20:34
motorpsycho
igår kväll kände jag för första gången på väldigt länge att jag skulle kunna dö nu (då). Det enda som gav mig lust att leva var att chansen finns att jag får gå på en konsert med Motorpsycho igen. Jag tycker synd om alla som inte var där (det fanns plats!) för de är ett av de bästa band som finns förmodligen. Jag hörde/förstod inte mycket av vad de sa eller sjöng men det spelade ingen som helst roll. Egentligen skulle jag skriva på norska nu, det var så jag tänkte i går kväll. Jeg föler det som jeg kan dö nå, det eneste der holder meg kvar i livet er sjansen til å få se dem en gang til.

Sen blev det alldeles för många öl på alldeles för kort tid på Bookmaker (!). Ramlade in på toaletten hemma och smsade med Emma mitt i natten. På norska.

Lite skryt: VG X2!!! Jag är bäst!!!!!!!!! Och en sten föll från mitt bröst. Klag på universitetet: Tentaresultatet kom i dag och omtentan är på lördag. Knäppt. Vi var skitnervösa och ville snabbt komma till skolan för att få reda på vårt resultat. Så var det broöppning! Gaah

Tja/Johanna

ps. Vad menar du Marie?

bloggbuketten

Jobb, jobb, jobb och för mycket twitter. Men nu har jag en annan text att skriva och då passar ju bloggen så bra som flyktort. Om man skulle börja använda den igen ..?

Jag passar åtminstone på att ladda upp en bild från (den allra sista timmen på) en av årets bröllopsfester. Sekunden efter den togs fångade jag brudbuketten som käraste Eva med berått mod kastade på mig.

Alison Bechdel under my skin

När jag var sjuk tidigare i maj så var det fint väder och jag satte ute på gården och läste Alison Bechdels senaste serieroman Are you my mother? 

För några dagar sedan hade jag en nära Bechdelupplevelse, jag plockade ut en kula ur kinden!

*stolt*

tänker högt, bara för långt för en tweet (om min träning)

På grund av uppsatsskrivandet har jag knappt tränat alls under det senaste året, några sporadiska träningspass på boxningsklubben är allt det har blivit och nog har jag märkt av det i form av trötthet och slapphet. Av de där armarna som jag lyfte mig till för något år sedan var inte mycket definition kvar.

Nu har jag varit mer eller mindre sjuk i två månader och knappt rört mig alls, på sin höjd haltat till spårvagnshållplatsen. Jag har magrat en aning tror jag. Och fått om än sämre kondition.

Men, nu har jag börjat äta kortison som har gett omedelbar effekt. Jag känner mig betydligt piggare och framför allt otroligt sugen på att träna (det är faktiskt inte likt mig)! Jag trodde att jag skulle bli plufsig och tjock av kortisonet men det har jag inte blivit alls (än?) så nu har jag ett perfekt utgångsläge för dunderträning! Ingen extra last men stor lust!

Elin och jag ska springa intervaller. Enda sättet att göra det roligt med löpträning (det ska bli jättekul). Men sen då? Jag skulle kunna fortsätta med boxningsträningen på boxningsklubben någon gång i veckan (men inte längre onsdagar för då jobbar jag kväll) och kombinera med intervallerna. Det finns även lite gymgrejer där (typ ett traktordäck?!) så att man kan köra lite lyft själv men det är jag inte så bra på. Fördelen med boxande på boxningsklubb är att det är ganska billigt, fast jag kan i och för sig inte använda min tusing till friskvårdskupong där. Jag skulle ju också kunna göra som sist, alltså köpa kort på Friskis & Svettis eller Fysiken (vad välja?!) där man både kan träna asroliga boxpass (utan att behöva lära sig boxas på riktigt - det här med att undvika slag alltså, inte min grej, jag vill bara pangpang) och lyfta skivstång i grupp (bra! Då blir det gjort och rätt!). Jag borde välja det ställe som har roliga pass som passar bäst in i mitt jobbschema för jag kommer antagligen att träna mest på vardagskvällar efter jobbet. Men jag vill börja snart snart snart och än är det bara sommarschema överallt.

Kanske får jag köra armhävningar hemma i vardagsrummet fram till i höst?

Ukraina Sjukraina

Buhuhu, jag skulle ju åka till Ukraina och köpa broderier men istället måste jag stanna hemma och vara sjuk.

Jogga mot jämställdhetsarbete

Vaknade inatt av värk i knä, gnydde och gnällde och kunde sedan inte somna om. Tittade istället på internet och såg bilder från Vårruset och folk som tyckts ha sprungit i lag med sina arbetskamrater. Blev förvånad*.

Friskvård i all ära men om arbetsplatsen ska betala ens medverkan bör detta inte göras under separatistiska former. Jag gissar att ett subventionerat deltagande i motionslopp också är till för att stärka gruppen och den psykosociala arbetsmiljön? Det brukar ses som något positivt att personalen gör något tillsammans utanför arbetet. Det är trevligt att springa med sina arbetskamrater och det är trevligt att få en picknick att äta tillsammans efteråt. Förra året var jag med när några från min arbetsplats sprang Blodomloppet i Slottsskogen (men i år kan jag nog inte vara med eftersom jag just nu är sjukskriven för att undvika att gå på fötterna).

Jämställdhetsarbete blir bäst om det sker proaktivt. Din arbetsplats kanske är kvinnodominerad, kanske består av endast kvinnlig personal? Men försök att inte skapa traditioner inom arbetsplatsen som verkar exkluderande om någon av ett annat kön anställs. "Men vi har ju alltid haft möten i bastun/bytt om tillsammans/haft en sexistisk jargong/sprungit Vårruset."

Skapa inte barriärer som arbetsamt måste raseras när gruppen diversifieras för att förbättra jämställdheten på arbetsplatsen. Var beredd istället!

*Fast varför blev jag det? Jag har själv som tonåring ställt upp i min mammas jobbs lag när de var en kvinna kort


Andra bloggar om Vårruset, jämställdhet, Blodomloppet, friskvård

en timme i lokaltrafiken

Så här var det:

Vid Drottningtorget klev jag på en 11:a som jag väntat på i fyra minuter. När vi kom till Grönsakstorget sa föraren att han pga tidigare förseningar skulle vända där genom att köra över Vasastan. Vi som skulle till Majorna fick ta nästa tur.

Eftersom hållplatsen vid det här laget är knökfull tänkte jag vara taktisk nog och gå tillbaka till Domkyrkan för att ta nästa 11:a. Yeey, den kommer om bara två minuter! Jag hittar en sittplats men blir lite misstänksam när den kör upp mot Vasastan vid Grönsakstorget. Då vi ser poliser genom träden, på bron på andra sidan tror vi det är därför. Vid restaurang Vasastan är fullt av piketer och fotbollshuliganer. Och vips var vi tillbaka på Grönsakstorget.

För att komma ut ur limbo hoppar jag på en 6:a, den tar mig till Järntorget.

Några minuters väntan, sedan kommer äntligen en 11:a, vi knôr oss in, det är så packat det kan bli. Vid rödljusen innan Masthuggstorgets hållplats stannar vagnen och föraren säger: "Vi har en trafikolycka* framför oss, ni kan ju gå av eller sitta kvar ..."

Alla går av. De som såg spektaklet måste ha misstänkt att något stort skulle hända på Stigbergstorget, så många som vallfärdade ditåt.

Jag traskade upp för backen och passade på att där handla lite mat.

Sedan fick jag ta en 3:a hem, den gick runt runt, Marklandsgatan-Marklandsgatan via Vagnhallen Majorna och Ekedal.

Yada yada yada en timme för sent var jag hemma. Bad och Hci-kväll it is! Men först:Tröstande och mättande korovo borödo.

Published with Blogger-droid v2.0.4

*disclaimer: Trafikolyckan var en bil som stod tvärs över ena spåret men verkade ha knockat spårvagnen på andra sidan. Ingen såg ut att ha skadat sig förutom en lyktstolpe och motorhuven.

Nytt i länklistan

Någon monolog – mycket oklart varför jag inte länkat till denna tidigare; Maria skriver fantastiskt bra och befinner sig just nu i Baku, Azerbajdzjan. Spännande värre. Och mycket vackert. (Dessutom delar vi blod men har kanske aldrig träffats.)

Hemmakläder för hållbarhet - eller hur gör motståndarna?

 Var på ett samkväm för någon helg sedan då en blå kofta ompratades och uppvisades varpå jag sa "den där liknar faktiskt en av mina 'hemmakoftor' (se ovan)." Jaså, har du hemmakläder du, det är inget jag pysslar med, svarade en närvarande. 

Men vad gör ni med kläderna som blivit lite för fula för att ha på sig i offentligheten eller gått lite sönder? Skänker dem till någon att ha som hemmakläder?

 Och när ni ska vara hemma och oduschad en hel dag, inte vill man väl slösa respektabla kläder på det tillståndet? Är det här ett tvättstugesyndrom? Eftersom det är långt till nästa tvättid måste jag spara på juvelerna. 

Obs! Det här är inte retoriska frågor. 

Dance you speechless

suktar - tur att jag inte redan köpt karrat

Fyller påskäggen inför påsken och har nu bland annat köpt låtsastatueringar, "Dangers of the deep tattoos" i leksaksaffären. Några av dem har jag lagt i äggen men de större arken ligger bredvid mig här och lockar och pockar och frestar.

Blir så sugen på att lappa på mig ett av de coola sjömonstren ...

... i kôrsrygga.

Dagens whiteboard

Precis som Julia tar jag chansen att visa upp något som ritats på min whiteboard. Den sitter bredvid köksbordet. Jag har den till alla möjligt.

Dagens bild kom till i en diskussion kring vem man kallar granne. När jag var liten och ens hus var ens hela värld så kallade jag inte Empan för granne, hon bodde ju på en gata med ett annat namn och med ett helt hus plus gård emellan. När jag skulle hem till henne släppte min mamma iväg mig över vår väg, så genade man över grannens gård och möttes av hennes mamma på andra sidan.

Sedan jag har flyttat 80 mil därifrån säger jag självklart att vi växte upp som grannar. Och snart har vi känt varandra i 30 år!

sartorial dissatisfaction

Don't know if y'all remember ... men i november 2009 berättade jag historien om den förbannade jackan. Han snubben som var den som räddade min jacka och som jag försökte få tillbaks den ifrån, jag träffade ju aldrig honom. Vi hördes ju endast i telefon : "Tur tur tur, en i sällskapet hade en kompis kvar där uppe som vi ringde och jag talade med". Och sedan hade han ju till slut (eller vet ju inte när) lämnat den till vår gemensamma kompis var jag kunde hämta den.

I fredag var jag ut på galej. Klubb Text och sedan en öl på Notting Hill efter det. Ett litet gäng bestående av en kompis till mig, en av mina kollegor och två av hans kompisar var det som satt där och sörpla. En av kompisarna var jacksnubben (kände igen namnet)! Men det vet han nog inte själv om. Jag sa inget om det.

När jag skulle gå hade alla andra redan gått utom jacksnubben och den tredje. Jag hade så bråttom att jag visst råkade glömma min halsduk. Kallt var det när jag gick till spårvagnen i göteborgsblåsten. Igår kväll gick jag förbi Notting Hill och frågade efter halsduken men den var inte kvar.

Jag släpper den nu. Aldrig att jag frågar jacksnubben om han råkade få med sig min halsduk hem.

Antikrundan

Jag köpte den här tavlan på Stadsmissionens butik Ebbe & Haldis i centrala Göteborg. Nästan varje dag tänker jag på hur fin jag tycker den är. Jag undrar vem som har gjort den. Jag tror hen har gått konstskola och att tavlan är målad nära i tiden till skolgången (pga den tydliga leken med komplementärfärger).

Published with Blogger-droid v2.0.3

procrasti-cra cra cra

Den ofrånkomliga jag-ska-skriva-så-jag-ritar-fåglar-istället-lusten. Vi har hört det förr. Talgoxen på väggen ritade jag för nästan 6 år sedan.

Published with Blogger-droid v2.0.3

Varför är vagnen sen?

Jag har tidigare uttryckt irritation över Västtrafiks sköntabeller (fast jag tror bannemej de skärpt sig lite, ty sedan i december står det i tabellen att resan från mig till Centralstationen tar 20 minuter och inte 16 som det stod förut. Det har inte direkt blivit längre).

Idag hittade jag till en bloggpost skriven av en spårvagnsförare där han hållplats för hållplats redogör för tidtabellen och se så sen han blir! Faktum är att jag blev så försjunken i texten (som jag läste i mobilen) att jag missade min hållplats och fick gå av på nästa! Varför är vagnen sen?

Språkligt lästips

Utan något eget att skriva och med anknytning till den förra posten (LÄS det jag länkar till om det är för dig ogjort!) skickar jag idag vidare till Lingvistbloggen och detta särskilt läsvärda inlägg (framför allt inklusive dess talrika kommentarer) . Seså, klicka på!

Nytt (språkligt) i länklistan:

Linneas språkblogg

Vill särskilt puffa för detta fantastiskt roliga och träffsäkra inlägg som fick mig att hitta dit från första början: Den välgörande vaginabäraren från Hägersten

GIFF 2012 pt 2

Hur blir det då?


Jo, inte heller detta år har jag all tid i världen, så jag fick sålla rejält bland mina först förkryssade filmer. Men åh vad jag ser fram emot många av de här filmerna!

On a side note: Jag offrade Alper (av regissören till Dogtooth) för att jag anade att den skulle få svensk premiär och javisst: 10/2 på Hagabion!

skitgubbar

Apropå Sundvall (och att filmen Amélie från Montmartre gick i den smala filmens salong när den kom till stan (fast handen på hjärtat så vet jag att det beror på att endast SF i Sundsvall biograf har och Amélie distribuerades av Sandrews (rip)) så hittade jag den här gamla skitinsändaren. Men åsikterna lever än.

Published with Blogger-droid v2.0.3

Fördel Tjernobyl

Titta mamma, det här var väl bra?

GIFF 2012 pt 1

Dessa filmer finns förkryssade i mitt program. Jag kommer absolut inte att hinna se alla (och tar gärna emot andras tips):

My little princess

Monsieur Lazhar

11 flowers

The giants

Goddess of the stadium

Marija's own

The house

Dumbstruck

The interceptor from my hometown

Land of oblivion

Café de Flore

Asma'a

Dom 237 Piteå tingsrätt

Goodbye

Notebook from China

Mourning

Tomboy

Alper

The minister

Vi måste prata om Kevin (ja, den har definitivt svensk distribution men jag är så nyfiken!)

Ecstasy of order: the tetris masters

Alois Nebel

Amnesty

Slaget om Alger

Putin's kiss

17 girls

Gudar och människor

Brödbart

Läser i en av de tre böcker om Ukraina som jag har fått hem och den står "Ukraine has long been known as the breadbasket of Europe, and bread is central to the local culture." Det bådar gott, jag har inte mycket till övers för brödlösa kulturer.

Och härmed testar jag min nya blogger-app. Ska bli spännande att se var bilden hamnar (och om den blir rutig). Fan vad jag ska köpa broderier i Kiev!

Published with Blogger-droid v2.0.3

"Would you like to buy a T-shirt 'Hard Rock Cafe, Chernobyl'?"

No?