vinbloggen goes hörsägen

Mamma skulle köpa något vin till kvällens tantträff, "tror vi ska äta grillat, får gärna kosta lite". Bättre föreslå än inte, jag plockade fram Beni Duilio Castellani bara för att jag själv var sugen. Här följer ingen doftredovisning, när jag kom fram till Åstön vid elvatiden och skulle hämta henne var vinet urdrucket men mycket uppskattat.

"SÅ gott! Det var så gott att det räckte länge. Vi tre drack bara den flaskan på hela kvällen. Bag in boxen fick stå orörd."

Men så kostade det 129 spänn också.

Det var allt, själv har jag de senaste kvällarna sippat på några glas Rotari rosé 2006. Gott!

åhvadjaghatar buss.

18/7 20.40, (1½h in på resan)
Jag åker buss till Berlin. Prisvärt, reser över natten, helt OK komfort. Det är verkligen helt OK att åka buss men det går inte ens att jämföra med tåg. Här finns inget mervärde i form av romantiska drömmar eller inskrivandet av mig själv i ett filmmanus. Att åka buss är helt OK men acceptabelt är inte nog för dryga halvdygnet resa.

Tåg ger mig distraktion, inspiration, takt och ton [slumpmässigt rim!], bussen minner om bilsemesterns åksjukepotential och harvande längs breda vägar med viltstängsel som bästa blickpunkt.

Människan framför mig har fällt sitt säte vansinnigt långt bak. Jag sitter framför en man med långa ben.

Klockan är nio på kvällen. Jag tar på mig glasögonen för att trots allt njuta lite av den hallänskånska utsikten innan solen går ner.

----

Vi stannar mitt på parkeringen vid McDonalds utanför Ängelholm. Tio minuters rast för "rökning eller toalett" har nu blivit många fler. Fin upplevelse: Många av resenärerna, som ej verkar känna varandra sedan tidigare, knyter band. Några över de rester av pommes frites som chauffören bjuder ut.

En tant, vars "rullande skor" jag redan smsat en vän om, säger när hon ska upp i bussen igen: "Hjälp, här finns inget handtag och jag har runda skor på mig!"

----

Epilog:
23.00 byte i Köpenhamn, eller inte, hamnade åter på samma buss.
02:00 påstigning färjan i Rödby.
02:45 påstigning bussen i Puttgarden.
04:40 byte till faktisk annan buss i Hamburg.
05:30 denna buss avgår.
06:00 somnar för första gången.
08:22 vaknar, av solen, på väg in i Berlin.
08:45 anländer och möts av pigg syster med skateboard.

ta med sig själv

Jag lärde mig en väldigt bra sak i Östersund men har haft väldigt svårt att ta med mig kunskapen hit till Göteborg. Det är av högsta vikt att jag försöker mer. Det finns en anledning till att jag slog rekord i blogginlägg förra året. Alla hemmakvällar. De var behagliga, jag njöt. Jag gjorde lite mat, bloggade. Var det helg kanske jag drack vin. Det var det här att jag visste att inget hände, jag kände ingen annan som gjorde något roligare. Själv var bästa dräng. Ensam kände jag mig inte, ingen fanns att lämna mig ensam.

Den inledande euforin över att bo i samma stad som en massa av ens vänner och bekanta, att aldrig vara hemma, alltid på språng, det har inte gått över. Jag skyllde först på just den inledande euforin, sedan på att jag inte ville hem till katten men nu har det gått över tre månader, jag har flyttat till egen lägenhet och jag kan inte riktigt låta bli att smsa någon på vägen hem från jobbet, vad ska vi hitta på? Jag kan absolut inte med att neka någon som önskar hitta på något (med mig! liksom), måste passa på.

Här finns anledningen till allt obloggande, till ouppackade kartonger, osorterade böcker. Samt ett missnöje med mig själv, missnöjet över att inte längre nöja mig med mig själv, den svårnåbara nöjdheten som jag hittade under 1,5 ensamma år.

31 juli kommer jag tillbaka från semestern, låt mig starta en ny lugn tid! Kombinationen av det bästa av mig själv och det bästa av andra. Jag ska stanna hemma. Det är också skönt.


Jag har aldrig varit så glad över att bo i Göteborg som nu. Sommaren är varm och jag har aldrig varit ensam. Allt är så roligt. Att jag bott i Jämtland har jag svårt att förstå men jag känner kontrasten.