ta med sig själv

Jag lärde mig en väldigt bra sak i Östersund men har haft väldigt svårt att ta med mig kunskapen hit till Göteborg. Det är av högsta vikt att jag försöker mer. Det finns en anledning till att jag slog rekord i blogginlägg förra året. Alla hemmakvällar. De var behagliga, jag njöt. Jag gjorde lite mat, bloggade. Var det helg kanske jag drack vin. Det var det här att jag visste att inget hände, jag kände ingen annan som gjorde något roligare. Själv var bästa dräng. Ensam kände jag mig inte, ingen fanns att lämna mig ensam.

Den inledande euforin över att bo i samma stad som en massa av ens vänner och bekanta, att aldrig vara hemma, alltid på språng, det har inte gått över. Jag skyllde först på just den inledande euforin, sedan på att jag inte ville hem till katten men nu har det gått över tre månader, jag har flyttat till egen lägenhet och jag kan inte riktigt låta bli att smsa någon på vägen hem från jobbet, vad ska vi hitta på? Jag kan absolut inte med att neka någon som önskar hitta på något (med mig! liksom), måste passa på.

Här finns anledningen till allt obloggande, till ouppackade kartonger, osorterade böcker. Samt ett missnöje med mig själv, missnöjet över att inte längre nöja mig med mig själv, den svårnåbara nöjdheten som jag hittade under 1,5 ensamma år.

31 juli kommer jag tillbaka från semestern, låt mig starta en ny lugn tid! Kombinationen av det bästa av mig själv och det bästa av andra. Jag ska stanna hemma. Det är också skönt.


Jag har aldrig varit så glad över att bo i Göteborg som nu. Sommaren är varm och jag har aldrig varit ensam. Allt är så roligt. Att jag bott i Jämtland har jag svårt att förstå men jag känner kontrasten.