Sitter med fördragna gardiner för att inte solen ska blänka i teven.

Har en jävligt gnällig dag idag. Jag skyller på klimatet men egentligen är det nog så att jag saknar mina kompisar och att kunna köpa Münster. Hur som helst, helt fel dag att få frågan av en bekant ("släkt med släkt") hur jag trivs i Jämtland.
- Hatar vädret, svarar jag tjurigt på årets näst varmaste dag. Tjur tjur tjur. Och Christian badade tydligen i havet idag (men DET är väl lite sjukt ändå?). Två sorger i en. Tjuuuuur.

Men ändå, när jag åkte hem i eftermiddag, tyckte jag att det hade blivit en gnutta mer ljusgrönt än det var i morse. Framsteg.

Men jag fortsätter tjura. Brände middagspopcornen också.

Blidväders i media och vårhatet

Här sitter jag och frossar i hemlängtan och norrlandsvårhat, kan inte låta bli att läsa gp.se, bereder mig på vårreportage och bilder på vårfirande göteborgare som svämmar över slottskogens gräsmattsbrädder. Men gp vill inte att jag ska längta hem. Fast vete fan om det funkar. Kalljävla hål.

ps. Min arbetsdag började med att jag läste ett mejl som slutade så här: "Vänliga hälsningar från Lund i vårdräkt med magnolier i blom". Just kill me already.

ringgurka

Öppnar Vår kokbok för att hitta receptet på pajdeg men med ens jag slår upp den tappar jag matlusten:

hem-hem

Men ÅH NEJ, jag måste, av uppenbara skäl, få bort Göteborg från de senast besökta! Börja intressera sig för vädret i Kiruna och Happis kanske?

Jag skulle kunnat ha den här bilden för helg också.

Att komma hem är emo

Man kommer hem.

I morgon bitti firar jag 6 månader i Jämtland. Snön ligger kvar.

Man hade helg.

Om fredagen

tyngden

Det torde inte vara någon högoddsare att anledningen till att mina lemmar numer väger fler hundra kilo var och till min överdrivna vårtrötthet har med det här att göra. Jag åker till Sundsvall imorgon eftermiddag.

Fredag kväll dyker jag, helt otippat, upp i Göteborg och om du är på rätt plats vid precis rätt tidpunkt (sent fredag kväll helt enkelt) finns det en chans att vi ses. Resten av helgen sitter jag i rikskonferens (jag har en tendens att hamna i sådana sammanhang. Jag tror inte att man ska se det som något positivt) för Folkets bio. En alternativ öppning är i och för sig söndag mellan 16 och 19, vi kanske skulle käka middag ihop, innan mitt tåg går? Vill du?

Jaha, då måste jag packa. Och välja kläder. Har väl aldrig varit sorgligare.

radio fandom

Jag tänker på:

Cecilia Udéns ständiga dramatiserande. Fredriks Wadströms MOSKVA (med avgrundsdjup och myndig stämma). Och Hanna Sahlbergs oerhörda ägande och coolhet. Det finns många på SR jag gillar (såklart!) men tyvärr, ingen annan är så bra och tuff och häftig som Hanna Sahlberg i Kina!

(förresten så har vi en hel radiostudio plus ett spelmanslag, lösa spelmän, en kaktant och en massa radiolyssnare i biblioteket just nu!)

går i däck

Det var något jag skulle säga men jag är alldeles för knockad (vem var förresten det som hade fångat en rubrik i stil med "NN blev nockad"?) för att ens tänka på att skriva något som har mer än ett stycke. Men i alla fall så har Gustav plötsligt gett sig in på Aftonbladets debattsidor! The excitement!

surar

Det här är bara ännu ett exempel på att folk som använder Firefox är lika sekteristiska som Mac-användare.
Jag vet inte hur många gånger folk indignerat frågat mig hur jag I HELVETE kan använda ie. Sedan tycker de lite synd om mitt oskyldiga, lurade ass också. Varför är Apples kunder och Firefoxmissbrukare sådana duktiga gratis marknadsförare och korsfarare? No offence. Men det ligger ju nära tillhands att ge spegeln och tycka synd om Apples oavlönade soldater. Mohaha.

Kunde inte låta bli, ty jag är på mitt sämsta humör. MEN som uppiggare: Vet ni vad Jessika Gedin nyss sa i Spanarna-avsnittet från 11/4? Att hon brukar "blåsa ägg och fylla med choklad". Va va va? Kan man göra så? Kan man kan man?

lille kamel

Var det någon som undrade vad det lilla gula var för någe? Ah, the cutest thing!

jobbar, bloggar

Bloggar jobb:
Christer Hermansson i GP
Generalsekreteraren i Biblioteksföreningen läser

Ah, det var bara det.

vänskap materialiserad när man behöver det som bäst

Sedan kommer man hem från jobbet och hittar helt överraskande ett tjeckiskt paket i brevlådan! Vad kunde det vara iiii?

HALLIS!!! andra godsaker SAMT fem filmer! Ofattbart glad blir jag!
Občan Havel
Želary
Lásky jedné plavovlásky Saw it, loved it to pieces!
Pelíšky Saw it, loved it!
Ostře sledované vlaky Hörde som bok till mitt sommar-tema!

Jag bubblar!

var är jag egentligen??

Idag kom det en tidning till jobbet som skulle någon helt annanstans.

solen och stjärnorna

Påsk. Timrå. Kusiner och mostrar och morbröder och mat och fyra dagars sockerkoma. Och en fyrmänning med familj samt övrig släkt och vänner. Lägga sig två varje natt, helt utan anledning och sol i ögonen. Tänka på generationer som försvinner eller naggas i kanten med stora, ofattbara tuggor. Morfar på bilden. Och återvända nästa fredag.

sprit och data

Igår var första gången jag var på en släktmiddag (avlägsen dårå) där det trugades snaps (som kvinna fungerade det att säga nej) och bjöds på starköl och vin. I kid you not.
Och jag älskar allt som är meta. Då passar det väl bra att jag idag hittat ett spot on spel som inluderar sprit. The web 2.0 drinking game.
Take a drink every time you hit stop on a profile's music because you're already listening to music.

(Och om du är bibliotekarie/liknande: Take a drink every time someone mentions library 2.0. Und so weiter)

Men whatabout the web 2.0 drinking game 2.1 including facebook and all that. Och bloggar! Hilfe!

saker man gör för att få lite äventyr i vardagen - eller för att få ett jobb

Igår var jag på teater och fick m h a mina nyfunna vänner t o m träffa skådespelarna efteråt och dricka öl och snacka. Snacka teater förstås. Det fick mig att tänka på jobbet jag sökte i höstas. Jag berättade ju aldrig om det.

Innan jag fick det jobb jag har nu, sökte jag ju en massa biblioteksjobb runtom i hela Sverige men även vadsomhelstjobb i Göteborgsområdet. Ett av dessa vadsomhelstjobb hade rubriken "Modell/Skådespelerska/regiassistent" på Platsbanken. I was on a jobbsökarspree så jag sökte det såklart. En vansinnigt luddig men lång beskrivning av jobbet (bara ord, ingen mening) gjorde mig förvirrad men frasen "projektet börjar med en 3 veckor lång turné i Frankrike" fick mig att köpa det och sälja mig själv i text. Jag såg väl snygg ut eller nåt för jag fick snabbt svar om att den ansvarige ville träffa mig. Han var eager, ville att jag skulle komma nu helst typ men jag hade ju en nattågsbiljett bokad och en jobbintervju i Krokom att genomföra först. Han fick vänta men vi bestämde möte bara två timmar efter att mitt nattåg skulle anlända Göteborg.

Ehm. Eftersom jag skulle träffa honom på Drottningtorget, där han skulle plocka upp mig och en annan tjej som skulle intervjuas, och köra oss till hans lokal, behövde jag en livvakt som snabbt skulle kunna avgöra om det var en dubbelmördare jag hade bestämt träff med eller inte. Gustav fick följa med.

Efter att vi båda i tyst samförstånd konstaterat att han verkligen såg ut som en dubbelmördare, hoppade jag in i bilen tillsammans med den andra tjejen som åtminstone såg ut och verkade helt normal. Gustav åkte hem (eller whatever).

Väl på plats i Långedrag i huset där han huserade med sin verksamhet bjöd han inte på kaffe eller nåt! Men han slurpade själv i sig lite sallad. Vi fick sitta i en soffa och han satt på en stol framför oss medan han berättade om projektet, en dröm var det, som han hade haft i flera år. Först nu hade han hållbar finansiering. Det skulle vara en pjäs som byggde på en bok som givit honom en stark upplevelse. Vi skulle spela flickan i huvudrollen. Om man blev den utvalda. Vi försökte få svar på frågor som: När börjar det? (När som, det beror på) Vad ska vi göra i Frankrike, när åker vi dit? (Det får man se, hur det utvecklas. Nej jag kan inte säga något datum, det beror på den som ska åka med, när det passar). När den andra tjejen försynt frågade om man fick Frankrikeresan betald eller om den sågs som mer nöjesresa som man skulle betala själv blev han tydligt förnärmad och liksom upprörd över att vi inte fattade att detta var professionellt. Överhuvudtaget blev han ganska irriterad över det mesta som vi frågade, särskilt frågor av praktisk art.

Jag kände väl ganska direkt att det inte fanns någon fruktbar kemi mellan oss, honom och mig. Intervjun/mötet höll på i tre timmar och jag menar jag ville ju ha ett jobb. Klart man ansträngde sig. Ändå kunde jag inte låta bli att vid en direkt fråga hur det kändes svara att "det är mycket att smälta, jag tror att jag måste hem och känna efter lite." Fast jag var ju ändå tvungen att vidhålla att det var ett spännande projekt som jag inte ville säga helt nej till.

När vi till slut kom därifrån (hungrig!), bubblade jag och den andra tjejen av upprördhet över hans totala flummighet och brist på raka svar. Hon var skådespelarutbildad men det verkade inte som att hon var van sådana här arrangemang.

Senare på kvällen fick jag ett sms från tjejen där hon skrev att hon ringt och tackat nej till jobbet och att han hade varit väldigt kort i telefonen när hon meddelat detta. Jag har ju telefonskräck som det är och bestämde mig för att jag skulle mejla mitt avvisande. Inte som att jag behövde fortsätta göra ett gott intryck direkt.

Jag skrev ett vansinnigt trevligt mejl (verkligen t r e v l i g t) där jag tackade för dagens möte och önskade honom lycka till med projektet men att jag inte kände att jag hade den rätta gnistan typ. Alltså jag läser det nu och överväldigas över min trevlighet. Kvällen efter fick jag svar.

nåväl, det märktes ganska snart på mkt tidigt stadium att din energi
och ditt intresse för mitt projekt var svagt, dvs på mitt kontor, man
kan bara undra varför du med flera andra intressenamälda över
huvudtaget anmäler sitt intresse, när man egentligen inte har tid och
förståelse för det jobb man söker eller anmäler intresse för... var ej
ledsen, jag har ett par kandidater med hög kompetens redan före jag
träffade dig, de där personerna jag nämnt nu kallas: energitjuvar
mvh.

och två minuter senare:

det är inte de med hög kompetens som är energitjuvar utan den andra
kategorin... kram!

men jag hinner inte nuuuuu

Fan, i åtta år har jag bott sju timmar från hemorten. Lagom lång tid kanske man kan tycka. Nu tar det bara drygt två timmar att komma hem till påskmusten, så jag hinner inte skrädda ihop det där blogginlägget om när jag sökte skådespelarjobbjobb hos en gubbe i Långedrag som sedan blev omotiverat sur när jag tackade nej.

Oj, "nu rullar vi snart in på Sundsvalls central" så snart får jag smaka påskmust. Hörs.

stormigt

Jag gör saker jag inte borde, jag letar upp saker som triggar till tårflöden. Det måste vänta tills jag slutar jobbet. Men alla kan hjälpa Cancerfonden lite.

Fast så läste jag en annan sak också. En vårtext som liksom fick mig att le.
Smakprov:

Där sitter de och puffar på varandra som vilka tonårsgrabbar som
helst; fotbollströjor, smygrök. Och tjejerna sitter och försöker balansera
mellan lockande och avvisande. Och så, pang, börjar de sjunga hymner från
elvahundratalet.

Vill du äta frukost med ditt ex?*

Även fast jag var dubbelt förvarnad, skrattade jag SÅ HIMLA mycket när jag såg omslaget till DIK-forum, min facktidning (värt fackavgiften bara det). Så idag kan jag äta frukost med Pedram. HA HA HA HAH HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHA

*Visst hade GP en sådan reklam på Humanistens fiks kaffemuggar, typ för 1,5 år sedan?

polish

Nyss hemkommen från Stockholm är jag fullkomligt utmattad och inte så där värst sugen på att installera mig i Östersunds smutsiga, slaskiga ursäkt till vår igen.
Löjlig bild va? Men vilken lördag det var!

À bientôt.