saker man gör för att få lite äventyr i vardagen - eller för att få ett jobb

Igår var jag på teater och fick m h a mina nyfunna vänner t o m träffa skådespelarna efteråt och dricka öl och snacka. Snacka teater förstås. Det fick mig att tänka på jobbet jag sökte i höstas. Jag berättade ju aldrig om det.

Innan jag fick det jobb jag har nu, sökte jag ju en massa biblioteksjobb runtom i hela Sverige men även vadsomhelstjobb i Göteborgsområdet. Ett av dessa vadsomhelstjobb hade rubriken "Modell/Skådespelerska/regiassistent" på Platsbanken. I was on a jobbsökarspree så jag sökte det såklart. En vansinnigt luddig men lång beskrivning av jobbet (bara ord, ingen mening) gjorde mig förvirrad men frasen "projektet börjar med en 3 veckor lång turné i Frankrike" fick mig att köpa det och sälja mig själv i text. Jag såg väl snygg ut eller nåt för jag fick snabbt svar om att den ansvarige ville träffa mig. Han var eager, ville att jag skulle komma nu helst typ men jag hade ju en nattågsbiljett bokad och en jobbintervju i Krokom att genomföra först. Han fick vänta men vi bestämde möte bara två timmar efter att mitt nattåg skulle anlända Göteborg.

Ehm. Eftersom jag skulle träffa honom på Drottningtorget, där han skulle plocka upp mig och en annan tjej som skulle intervjuas, och köra oss till hans lokal, behövde jag en livvakt som snabbt skulle kunna avgöra om det var en dubbelmördare jag hade bestämt träff med eller inte. Gustav fick följa med.

Efter att vi båda i tyst samförstånd konstaterat att han verkligen såg ut som en dubbelmördare, hoppade jag in i bilen tillsammans med den andra tjejen som åtminstone såg ut och verkade helt normal. Gustav åkte hem (eller whatever).

Väl på plats i Långedrag i huset där han huserade med sin verksamhet bjöd han inte på kaffe eller nåt! Men han slurpade själv i sig lite sallad. Vi fick sitta i en soffa och han satt på en stol framför oss medan han berättade om projektet, en dröm var det, som han hade haft i flera år. Först nu hade han hållbar finansiering. Det skulle vara en pjäs som byggde på en bok som givit honom en stark upplevelse. Vi skulle spela flickan i huvudrollen. Om man blev den utvalda. Vi försökte få svar på frågor som: När börjar det? (När som, det beror på) Vad ska vi göra i Frankrike, när åker vi dit? (Det får man se, hur det utvecklas. Nej jag kan inte säga något datum, det beror på den som ska åka med, när det passar). När den andra tjejen försynt frågade om man fick Frankrikeresan betald eller om den sågs som mer nöjesresa som man skulle betala själv blev han tydligt förnärmad och liksom upprörd över att vi inte fattade att detta var professionellt. Överhuvudtaget blev han ganska irriterad över det mesta som vi frågade, särskilt frågor av praktisk art.

Jag kände väl ganska direkt att det inte fanns någon fruktbar kemi mellan oss, honom och mig. Intervjun/mötet höll på i tre timmar och jag menar jag ville ju ha ett jobb. Klart man ansträngde sig. Ändå kunde jag inte låta bli att vid en direkt fråga hur det kändes svara att "det är mycket att smälta, jag tror att jag måste hem och känna efter lite." Fast jag var ju ändå tvungen att vidhålla att det var ett spännande projekt som jag inte ville säga helt nej till.

När vi till slut kom därifrån (hungrig!), bubblade jag och den andra tjejen av upprördhet över hans totala flummighet och brist på raka svar. Hon var skådespelarutbildad men det verkade inte som att hon var van sådana här arrangemang.

Senare på kvällen fick jag ett sms från tjejen där hon skrev att hon ringt och tackat nej till jobbet och att han hade varit väldigt kort i telefonen när hon meddelat detta. Jag har ju telefonskräck som det är och bestämde mig för att jag skulle mejla mitt avvisande. Inte som att jag behövde fortsätta göra ett gott intryck direkt.

Jag skrev ett vansinnigt trevligt mejl (verkligen t r e v l i g t) där jag tackade för dagens möte och önskade honom lycka till med projektet men att jag inte kände att jag hade den rätta gnistan typ. Alltså jag läser det nu och överväldigas över min trevlighet. Kvällen efter fick jag svar.

nåväl, det märktes ganska snart på mkt tidigt stadium att din energi
och ditt intresse för mitt projekt var svagt, dvs på mitt kontor, man
kan bara undra varför du med flera andra intressenamälda över
huvudtaget anmäler sitt intresse, när man egentligen inte har tid och
förståelse för det jobb man söker eller anmäler intresse för... var ej
ledsen, jag har ett par kandidater med hög kompetens redan före jag
träffade dig, de där personerna jag nämnt nu kallas: energitjuvar
mvh.

och två minuter senare:

det är inte de med hög kompetens som är energitjuvar utan den andra
kategorin... kram!