På Mont Blanc-expressen, sagolikt va?
En morgon vaknade jag klockan sju och såg solen, då tog jag det här fotot genom fönstret
Emma & jag, katjing!
Lite småklättring
Vertigoterapi
Alltså. Vi ska åka med den. Upp dit, till den högsta toppen ni ser (L'Aiguille du Midi 3482 möh). Jag skojar inte. Min vertigo var inte riktigt botad, jag hade gelében och babblade om tusen saker av ren nervositet, samt inspekterade mina naglar väldigt noga
Högre än det mesta
Jag sa ju bergknull
Ey, vilken jävla fototapetsbild
Sista dagen medan mamma och pappa åkte på spa i Courmayeur och Emma jobbade gick jag på en egen promenad till Floria, det tog ungefär 50 min att gå dit, inräknad smultronfrossa och fotbad i alpbäck 
2 comments:
wow!
Alltså helt lycklig kan man ju aldrig bli innan man fått uppleva det där...det gör ooont så vackert och jag antar att jag inte alls kan förstååå hur vackert det var...!
Post a Comment