I fredags väcktes vi av nyheten att "Deodorant ska rädda fåglar i Nya Zeeland". Vetenskapsradion berättade att de inhemska fåglarna på Nya Zeeland äts upp av införda djur såsom katt och hermelin och att de är lätta byten på grund av sin skarpa lukt, ugglepapegojan luktar t ex "som 'ett mustigt fiolfodral'" (Allt om mats vindomare, släng er i väggen!). En deodorant för att minska deras odör sades vara lösningen.
Jag höll på att gå i taket! Gör så här och alla kiwifåglar är döda inom tjugo år löd min dom. Lösningen kändes lika genomtänkt som när Australien importerade de här giftpaddorna som skulle ta död på skadeinsekter men inte nådde dem med tungan och istället spred sig själva och sitt gift över hela Australien (källa: film på Naturkunskapen i gymnasiet och Svd). Hotas en inhemsk art är det nog smartast att inte rota så mycket med dem utan isåfall straffa katternas näsvisa nosar.
Ikväll forskade jag vidare i ämnet. Den här mannen med den trevliga uppsynen är det som håller i forskningsprojektet. Jim Briskie. Med det ansiktet i minnet och vetskapen om att han forskat om ämnen som "Nest predation and the evolution of nestling begging calls" och "Similarity of chatter calls between orange-fronted parakeet and yellow-crowned parakeet" känner jag mig helt säker på att det där med deodorant som han säger det bara är på skoj! Originalartikeln här. Men ingen vetenskapsjournalist fattar detta, kanske ska man inte skoja med dem?
Är för övrigt besviken på Vetenskapsradions källhänvisning, ska man behöva googla fram det här helt själv?
Andra bloggar om Nya Zeeland, fåglar, odörer, deodorant, Vetenskapsradion, P1, Sveriges Radio, Canterbury University
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment