kiwideodorant o rly

I fredags väcktes vi av nyheten att "Deodorant ska rädda fåglar i Nya Zeeland". Vetenskapsradion berättade att de inhemska fåglarna på Nya Zeeland äts upp av införda djur såsom katt och hermelin och att de är lätta byten på grund av sin skarpa lukt, ugglepapegojan luktar t ex "som 'ett mustigt fiolfodral'" (Allt om mats vindomare, släng er i väggen!). En deodorant för att minska deras odör sades vara lösningen.

Jag höll på att gå i taket! Gör så här och alla kiwifåglar är döda inom tjugo år löd min dom. Lösningen kändes lika genomtänkt som när Australien importerade de här giftpaddorna som skulle ta död på skadeinsekter men inte nådde dem med tungan och istället spred sig själva och sitt gift över hela Australien (källa: film på Naturkunskapen i gymnasiet och Svd). Hotas en inhemsk art är det nog smartast att inte rota så mycket med dem utan isåfall straffa katternas näsvisa nosar.

Ikväll forskade jag vidare i ämnet. Den här mannen med den trevliga uppsynen är det som håller i forskningsprojektet. Jim Briskie. Med det ansiktet i minnet och vetskapen om att han forskat om ämnen som "Nest predation and the evolution of nestling begging calls" och "Similarity of chatter calls between orange-fronted parakeet and yellow-crowned parakeet" känner jag mig helt säker på att det där med deodorant som han säger det bara är på skoj! Originalartikeln här. Men ingen vetenskapsjournalist fattar detta, kanske ska man inte skoja med dem?

Är för övrigt besviken på Vetenskapsradions källhänvisning, ska man behöva googla fram det här helt själv?

Andra bloggar om Nya Zeeland, fåglar, odörer, deodorant, Vetenskapsradion, P1, Sveriges Radio, Canterbury University

mist legitimitet

Bloggen ljuger.* Ni vet att jag bor i Majorna (/Kungsladugård) nu va? Tvärs över vattnet, den diametrala motsatsen till Biskopsgården. Tydligaste skillnaden: Inga medlidande "jahaaa":n när man säger var man bor. Direkt effekt: "Åhmenorka ta mig någonstans, kan vi inte stanna här i MAJORNA ikväll." Jobbig grej: Varfan ska jag handla min mat? Jag blir ruinerad.



Väntad och levererad farhåga: Jag undrar hur stort problem burkaklädda kvinnor egentligen kan vara, hur många finns det? Jag har kanske sett max tio i hela mitt liv. "Men du bor ju i Majorna!" Se där, jag blev medeklass och förlorade legitimiteten. Hur länge kommer mitt "Men jag har ju för fan bott i Biskopsgården i fem år!" att fungera?




*För ogöteborgare: "I det stora område inom stadsdelen Biskopsgården som har fått stadsplan och bebyggelse under de senaste åren har gator och torg med ytterst få undantag fått namn som innehåller ordet väder. De första gavs 1954. Flertalet är av den tredelade typen Blidvädersgatan [...]" (Lindstam, Carl Sigfrid Göteborgs gatunamn 2 uppl. 1962, s. 57)




Andra bloggar om Göteborg, Majorna, Kungsladugård, Biskopsgården, legitimitet, förorten

Valpepp

Ta hand om ditt jävla barn

Min absoluta käpphäst, frågan om föräldraförsäkringen. Jag är som en religiös, jag lägger så stor vikt vid detta att det nästan är löjligt. Men jag är övertygad om att häri ligger nyckeln till många av de jämställdhetsproblem vi ser både på arbetsmarknaden och privat. Nästan alla.

En individuell föräldraförsäkring skulle jämställa föräldraskapet och vi skulle tvingas att se pappor som riktiga föräldrar, inte "barnvakter".

Inte bara kvinnor i "barnafödande ålder" skulle av chefer räknas med vara hemma i något år snart. Jämnare löneutveckling, risktagande vid anställning. Jag skäms när jag i smyg känner mig nödgad att på anställningsintervjuer hinta att jag är singel – inga barn på gång.

Behöver jag ens fortsätta? Kan jag väl göra någon gång om någon vill. Läs Gustavs färskaste på ämnet så länge.


Igår lämnade jag F!-valsedlar i förröstningslokalerna som ligger i anslutning till och nära mitt jobb. Men fattar ni eller, i förrgår vid kvällstandborstningen fick jag en uppenbarelse som sade precis hur jag skulle rösta i de tre valen. Idag blev den återkallad och jag har väl ändrat mig en minst två gånger. Ett jävla gissel är det. Jag har tre värsta-scenarior och mitt riksdagsval kommer antagligen att gå ut på att försöka eliminera åtminstone något av dem. Problemet är att jag inte "tror" (=fattar) på sannolikhetslära a.k.a. är humanist. Klurigt, minst sagt. Feministiskt initiativ kanske?

Moa och Edward, pizza eller tunga

Åh, när jag kom hem åt jag en pizzaslice från gårdagen och sedan en påse micropopcorn.

Men på vägen lyssnade jag på radio, SR Minnen. Moa Martinson uttryckte sig mycket föraktfullt om "pissa – jag vet att det stavas med två zäta". "Slarvsylta, vet ni hur man gör det?" Ett underbart radioklipp, lyssna får ni höra.

Moa skulle ha älskat Edward Blom! I avsnitt 3 av sitt gästabud på TV8 tillsammans med Jan-Öjvind Swahn lagar han bortglömd mat!

Två tips for you. Vet ni vad, idag och i tisdags gick jag i kurs för att "skriva för webben". Did I learn much?

Kaj Husell data jävel

Slängde ut möbler från förrådet på Blidväders, saker jag redan trodde var slängda. Om en månad klipps mina kopplingar dit helt, då flyttar min sista andrahandshyresgäst ut. Jag räddade bara tangentbordet till vår gamla 4/86:a.

På den där jag skapade dylikt:
Jag lyckades komprimera bort det viktigaste. OBS! "Copywright Johanna N"

Jag har inte bloggat sen stan brann!

När jag var liten sa man ofta såhär om något man inte gjort/sett/hört på länge:
En sådan har jag inte sett sedan stan brann!

Det var inte förrän ganska nyligen som jag kom på att det måste vara ett dialektalt uttryck. Det var väl mormor som lärde mig, som med så mycket annat. När hon växte upp kunde man ju faktiskt säga det och mena det på riktigt. Sundsvall brann 1888 och i princip hela Sundsvall fick byggas upp på nytt, nu i sten. 9000 människor blev hemlösa.

Idag på P1 när de påannonserade Vetenskapsradion Språket och SR Minnen blandade min hjärna ihop det hela och jag trodde att de i princip skulle skriva det här blogginlägget. Jag trodde att Språket skulle handla om "inte sedan stan brann" och andra dialektala uttryck med ursprung i traumatiska lokala händelser. Så var det icke men i SR Minnen fick man i alla fall höra ögonvittnen till branden och kanske var det bland dessa som uttrycket föddes.

I kyrkan har jag inte vart sedan stan brann!

Andra bloggar om språk, dialekter, sundsvall, P1, sundsvallsbranden