skickar vidare

Det är lite obehagligt men samtidigt lite pirrigt skönt att vara så trött så att det känns som att man har feber.

När jag är i inte-skriva-koma är det tur att Gustav skriver så här bra om våldtäkt, heja!

hjälp, jag har Orup-sjuka

Temat i det senaste har tydligen varit bort bort bort. Det är nog än så länge bara en hälsosam reslängtan som inte gör ont. Men visst finns det ställen man kan åka till änna. Göteborg t ex (som nämnt). Det är ju lagom hälsosamt att börja tänka som Orup (fast i en annan stad), jag ba: "la la la jag vill va där jag känner gatornas namn", eller hur sjöng han nu? "Jag hittar överallt men ... la la la." (Hur sjukt det än är, har jag ännu STORA problem med att hitta helt basala ställen här i Östersund, det är i sanning en klurig stad!)

Jag var i Göteborg förra helgen (den här har jag myshelg för mig själv i Östersund *myyyys* ööh) och öh höhö guu va trevligt det var! Jag var så himla på topp, här ba:

Lagom, roligt onykter, hemma hos Pedram, ätandes goda störda potatissnacks i fantastiskt trevligt sällskap och med österrikiskt vin!

Hello dr Freud

Jag ska på kurs i STOCKHOLM i mars och ska åka dit från ÖSTERSUND och sedan tillbaks till ÖSTERSUND igen. Men jag vet visst inte heller vart jag ska eller var jag bor. Här är minneslappen jag skrev när jag skulle gå till receptionen och be dem boka tåg och hotell till mig.


Love

morgonsur

Igår morse, jag tar åttanolltretåget som vanligt, sätter mig som vanligt längst fram i tåget. "Quiet zone", är det där. På norska står det vad man inte får göra: Snakke høyt, snakke i mobil osv. Egentligen har jag aldrig tänkt så mycket på att det är Quiet zone, de flesta åker själva och pratar inte. Fast en gång när jag skulle ringa kom jag på det och gick och ställde mig i foajén.

Ja just ja igår var det ja: Då sitter det 8 kvinnor och har någon slags MÖTE vid de 8 "platser med bord" som finns närmast dörren i den tysta delen. Jag läser i en så himla bra bok men i mitt huvud hörs inget annat än om arbetssituationen på Apoteket. Dessutom for dörren upp så fort en av dem sträckte sig över gången för att ge papper till de på andra sidan. Sorgsen gav jag upp boken och återgick till min radio (som jag för ovanlighetens skull stängt av, eftersom boken krävde det). Men det var också svår att höra i allt babbel!

Nu ska jag snart hoppa på tåget igen och risken att några har möte i den tysta delen igen är väl inte så stor. Men boken var ju så tunn (53 sidor) att jag läste ut den igår eftermiddag så nu är jag inte lika noga.

Men: igår var det betydligt ljusare ute än dagen innan!

Ja, inte så här ljust förstås

På resa i Euroland under forntiden

Sommaren 2001 reste jag och en vän genom Europa och bodde bl a hos en holländsk familj i Luxemburg några nätter. När vi pratade om priser (herregud, gör man inte jämt det? "Hos oss kostar en öl XX" gaah) använde vi hela tiden dollar som enhet medan holländarna pratade i euro. De tyckte det var konstigt att vi pratade dollar och undrade varför och vi ba "men vi har inte sådär värst bra koll på hur mycket euron är värd och dessutom är det så bra för en dollar är precix tie spänn".

När jag tänker på det nu låter det ju jättekonstigt. Inte ha koll på euron liksom. Snacka i dollar med fellow européer. Men så var det väl på den tiden. Lustigt.

extra extra: Det finns mycket att säga om denna fantastiska familj som var så gästvänlig och underbar men två saker bland dessa: Det var en massa eldflugor i deras trädgård, första och enda gången jag har sett sådana! Där (i trädgården) satt vi på kvällarna och drack pastis.

clarifiance ance ance dance

Jag bor i Östersund. Jag jobbar i Krokom. 13 min med tåg, 25-32 min med buss. Inte svårare än så.

Förut bodde jag i Göteborg. Jag jobbade i en annan del av Göteborg. 55 min med kollektivtrafik (spårvagn+buss), 35 min på cykel. Men inte sjutton var det folk som med bekymrad och förvånad min frågade mig om jag pendlade, eller blev förvirrad över var jag egentligen bodde. (Den bekymrade minen och det ömkande tonfallet kom istället när jag sa just var jag bodde men det är ju en annan historia.)

Det är ju inte så himla lätt att hålla reda på geografin överallt i hela världen så för att underlätta så upprepar jag nu:
Jag bor i Östersund, i stan.
Jag jobbar i Krokom, centrala Krokom.

När man är i Krokom och ska till stan, så menar man utan tvekan Östersund (förutom nån bonne som Emma syster hörde prata en gång men det finns ju stolpskott överallt). Precis som man i Timrå kallar Sundsvall för "stan". När två platser har den relationen till varandra, så menar jag att man faktiskt inte kan pendla där emellan. Man bara åker.

Kroppdrömmar

Det har varit en ovanlig men härlig helg. Spännande. Moster, morbror och kusiner var i stan för skidtävling och moster t o m huserade hos mig. Mysigt! Dagarna tillbringades uppe på ÖSK (20 min promenad från min lägenhet) där vi hängde runt och kollade skidåkare (THOMAS WASSBERG!!!), vallabodar och drack kaffe. Och hejade på kusinernas framfart i spåren förstås. Idag på förmiddagen hade jag dock lite svårt att koncentrera mig, då solen låg så magiskt fint på Åreskutan en så där 10 mil bort (något tydligare bild). Jag drömde mig bort till varmare tider och lätta cyklar, som skulle kunna ta mig dit.

Själv är bäste längd

Eh höhö. Nä men verkligen det kortaste jag hade kunnat vara är jag, när det gäller att sätta upp lampor i min lägenhet. Det är lite högt i tak och jag har ingen stege eller något annat som är högre än en stol. Och sängen, den är ju lägre än en. När Emma bodde med mig ställde vi en stol på sängen som hon höll i och så nådde jag upp till taket hur lätt som helst. Fast nu insåg jag att jag behövde byta plats på lampan i vardagsrummet och sovalkoven men hur skulle jag nå upp dit igen? Jag provade att ställa en stol på sängen men så vingligt är inte ens jag dumdristig nog att ställa upp på. En rulle liggunderlag + sovsäckstäcke kirrar biffen men hade fingrarna vart bara en centimeter kortare hade det aldrig gått!

Pigg, glad och pank!

Fy faaaaabian vilken lång och skön ledighet jag har haft över jul och nyår! Fyra intensiva, sällskapliga dagar i Sundsvall och sedan sex dagar av många ensamma, långa promenader i Stockholm, med sällskapliga avbrott på Ingarö under nyårsaftonen och -dagen och med Emmili på mysiga kvällar och mornar. Skön avkoppling (och ett enormt pengaslöseri fast det är väl inte slösa om det var värt'et?)! Bilder kan beses HÄR.

När jag kom tillbaks till Östersund var det helt sjuuukt kallt men vansinnigt snyggt. Trots -23 grader (eller kanske lite mindre där mitt på dan, but still!) ville Åsa och jag ge oss ut på utflykt. Promenera gick väl an, men att fika, det var lite svårare. Varenda lem ville förfrysa vid också bra det kortaste moment av stillhet så det fick bli snabbfika!

Idag började jag jobba igen och jag är mycket, mycket tacksam över att vi slutade klockan två och över att jag är ledig i morgon. Det tar ett tag att vänja sig ifrån slappa nöjesdagar där man får kolla hur mycket Anne på Grönkulla man vill.