Nu har jag bara en crackania de mango y canela från Barcelona kvar. Den ska snart dränkas i kaffe i min mun. Jag sitter på min ännu inte vårstädade balkong och dricker eftermiddagskaffe. Och skriver blogginlägg. För hand. I ett kollegieblock.
Hela - ja hela, varenda ribba används - min lägenhet är fylld av rena men fuktiga kläder. Jag blir tokig på min tvättsuga och kan inte sluta älta. Läget:
Det finns fyra tvättrum. två små och två stora. I de små finns en tvättmaskin, en torktumlare och ett stort torkskåp. I de stora finns tre maskiner och två torktumlare. HALLÅ man kan ju inte torktumla vanliga kläder såsom tröjor och byxor, det går ju bara med 60-graderstvätten; lakan, handdukar och underkläder! Således blir man tvungen (här hade jag tänkt skriva får man lov men det är för norrländskt för att ni ska fatta att det är ett tvång tror jag?) att boka två rum varje gång man ska tvätta, ett stort och ett litet. Har man det lilla kan man ju bara tvätta en sorts tvätt ändå.
Den här gången hade jag inte lyckats med det, det fanns bara en ledig (stor) tvättstuga (han som tvättade samtidigt som mig hade bokat tre rum :)). Jag var alltså beredd på att jag skulle behöva hänga all 40-graderstvätt på galgar i badrummet. Gjorde så. Stoppade in vita lakan etc i en torktumlare och mörka underkläder etc i den andra. MEN SÅ KOMMER JAG TILLBAKS till tvättstugan strax innan min tvättid är slut och upptäcker att tumlaren med lakanen INTE HADE FUNGERAT. Så förutom att jag egentligen hade tagit upp all tillgänglig plats med den andra tvätten skulle jag nu hitta någonstans att göra av dessa stora åbäken. De fick bli gardiner i sovrummet ... Vita handdukar hänger på sängen. Jag har t o m hängt en handduk på Christians stol.
RH i lägenheten kommer att överstiga acceptabel nivå. Bäst jag sänker värmen.
