Narodni Knihovna for real

När vi besökte Nationalbiblioteket tog jag den här, inte alltför lyckade bilden på deras läsesal. Den är ju, trots kvaliteten på bilden, rätt så imponerande. Så i mina försök att börja ett nytt studieliv tog jag med mig estetikboken för att läsa där. Det var inte så lätt som det först lät. När vi var där sist hade vi ju vår lärare som guide så jag hade inte tänkt på att det skulle vara krångligt på något vis (hm men helt klart blir ju allt krångligare när jag inte talar språket!). Så här går det i alla fall till på Narodni knihovna:


1)Först, häng in jacka och väska i den bemannade garderoben. Du får inte ha med dig en väska in i biblioteket (du kan sno!). Om du har mycket prylar som du måste ha med dig in (pennor, böcker, miniräknare, i-pod osv) kan du få en narodni knihovna-kasse att ha det i. Det kostar inget att ha sin jacka här och det är obligatoriskt vad jag har förstått.


2)För att komma in i biblioteket behöver du ett lånekort, eller, som blev min lösning, ett dagskort. Dagskortet får man inte låna några böcker med men man får sitta i läsesalen och studera. Dagskortet kostar 10 korun och man får gå in och ut hur många gånger man vill under dagen.


3)Om du har egna böcker med dig, i mitt fall The Blackwell Guide to Aesthetics, måste du ta en lapp som ligger tillgänglig i ankomsthallen och skriva namnet på boken, datum och ditt namn på den. När du sen är på väg in lämnar du lappen till vakten, som godkänner och ger dig tillbaks den. Du visar honom också ditt lånekort/dagskort. Behåll boklappen, för när du ska gå ut får han tillbaks den.


När man kommit så långt är det bara att hitta en plats och börja läsa. Så tomt som det är på bilden, var det inte när jag var där igår, men jag fick i alla fall plats. Det är ganska trångt där, men om man skjuter in stolen ordentligt så kan folk komma förbi bakom en. Mitt efterlunchpass satt jag dock bredvid en kille, som i sin tur satt längst ut på raden. Varje gång någon behövde komma ut, kände han sig nödgad att kliva upp och lyfta in sin stol. Vi andra nöjde oss med att sitta kvar men tryckta nära mot bordet. Han var jävligt snabb också, ibland tänkte jag att den här gången kommer hon att hinna förbi, och han fattar att han inte behöver kliva upp varje gång, men nä, snabb som en vessla ur stolen var han! Som ni märker hade jag svårt att inte koncentrera mig på detta.