frisörer

På kvällen kollade vi på Carl-Einar. Han gjorde kondomtricket!

I går lämnade jag blod för jag hade läst att man skulle det. Jag var inte den enda som hade känt sig lika skyldig, så man fick sitta och vänta i ungefär en timme för att bli tappad. Men äh, det är ju skönt att slappa och jag var ändå lite seg.


När man går till blodgivningen fast man inte vart där på ett halvår, eller till och med mer (man får som kvinna lämna blod max var 4:e månad), så är de alltid lika snälla och förebrår en inte alls på något sätt. De säger bara att man är så duktig så kommer och så vidare. Dessutom får man macka, kaka, saft, kaffe och till och med ersättning (jag använde min till att betala mitt nya skrivbordsunderlägg som jag sen köpte). TROTS att det ju är livsviktigt att det lämnas blod och att fler borde göra det oftare. Eller kanske just därför. För hur skulle det vara om man kände dåligt samvete varje gång man skulle lämna blod och visste att nu skulle man bli ifrågasatt varför man inte kommit tidigare.


... Som hos frisören! Vad är det med dem egentligen?? Det är MITT hår, men ändå är det som om man har begått något slags folkrättsbrott om man inte går dit var 6:e vecka (sic!). Jag tror det kanske var förra gången som jag var hos en frisör som jag kröp till korset och erkände att jag inte varit hos en frisör på ett år eller vad det var. Jag ville på detta sätt förklara mitt eventuellt sneda och ojämna hår. Men hur trevligt är det att frisören med dramatisk ton svarar: "Varför haaatar du oss?"? Herregud. Lache moi tranquille.