Min absoluta käpphäst, frågan om föräldraförsäkringen. Jag är som en religiös, jag lägger så stor vikt vid detta att det nästan är löjligt. Men jag är övertygad om att häri ligger nyckeln till många av de jämställdhetsproblem vi ser både på arbetsmarknaden och privat. Nästan alla.
En individuell föräldraförsäkring skulle jämställa föräldraskapet och vi skulle tvingas att se pappor som riktiga föräldrar, inte "barnvakter".
Inte bara kvinnor i "barnafödande ålder" skulle av chefer räknas med vara hemma i något år snart. Jämnare löneutveckling, risktagande vid anställning. Jag skäms när jag i smyg känner mig nödgad att på anställningsintervjuer hinta att jag är singel – inga barn på gång.
Behöver jag ens fortsätta? Kan jag väl göra någon gång om någon vill. Läs Gustavs färskaste på ämnet så länge.
Igår lämnade jag F!-valsedlar i förröstningslokalerna som ligger i anslutning till och nära mitt jobb. Men fattar ni eller, i förrgår vid kvällstandborstningen fick jag en uppenbarelse som sade precis hur jag skulle rösta i de tre valen. Idag blev den återkallad och jag har väl ändrat mig en minst två gånger. Ett jävla gissel är det. Jag har tre värsta-scenarior och mitt riksdagsval kommer antagligen att gå ut på att försöka eliminera åtminstone något av dem. Problemet är att jag inte "tror" (=fattar) på sannolikhetslära a.k.a. är humanist. Klurigt, minst sagt. Feministiskt initiativ kanske?
3 comments:
att inte tro på "sannolikhetslära" är att fatta Sannolikhetslära. du gör rätt!
Intressant fenomen att så många verkar vilja stödja Fi i ord och handling men inte på valdagen?
Primärmålet måste ju vara att ta sig över gränsen för statligt partistöd (2,5% tror jag) för att få pengar till att bygga organisation på ett seriöst sätt men då måste tillräckligt många våga rösta på dem trots att de inte kommer in det här året.
Vill du mest av allt motverka SD så skall du självklart rösta borgerligt men det är väl för mycket begärt :)
jag är också sådär galet religiöst fanatisk när det kommer till föräldraförsäkringen! Jag blir tokig av alla dåliga bortförklaringar. Men jag kan ju inte uttala mig, jag har ju inga egna barn. Men vänta ni bara, vill jag skrika!
Post a Comment