sartorial dissatisfaction

Don't know if y'all remember ... men i november 2009 berättade jag historien om den förbannade jackan. Han snubben som var den som räddade min jacka och som jag försökte få tillbaks den ifrån, jag träffade ju aldrig honom. Vi hördes ju endast i telefon : "Tur tur tur, en i sällskapet hade en kompis kvar där uppe som vi ringde och jag talade med". Och sedan hade han ju till slut (eller vet ju inte när) lämnat den till vår gemensamma kompis var jag kunde hämta den.

I fredag var jag ut på galej. Klubb Text och sedan en öl på Notting Hill efter det. Ett litet gäng bestående av en kompis till mig, en av mina kollegor och två av hans kompisar var det som satt där och sörpla. En av kompisarna var jacksnubben (kände igen namnet)! Men det vet han nog inte själv om. Jag sa inget om det.

När jag skulle gå hade alla andra redan gått utom jacksnubben och den tredje. Jag hade så bråttom att jag visst råkade glömma min halsduk. Kallt var det när jag gick till spårvagnen i göteborgsblåsten. Igår kväll gick jag förbi Notting Hill och frågade efter halsduken men den var inte kvar.

Jag släpper den nu. Aldrig att jag frågar jacksnubben om han råkade få med sig min halsduk hem.

Antikrundan

Jag köpte den här tavlan på Stadsmissionens butik Ebbe & Haldis i centrala Göteborg. Nästan varje dag tänker jag på hur fin jag tycker den är. Jag undrar vem som har gjort den. Jag tror hen har gått konstskola och att tavlan är målad nära i tiden till skolgången (pga den tydliga leken med komplementärfärger).

Published with Blogger-droid v2.0.3

procrasti-cra cra cra

Den ofrånkomliga jag-ska-skriva-så-jag-ritar-fåglar-istället-lusten. Vi har hört det förr. Talgoxen på väggen ritade jag för nästan 6 år sedan.

Published with Blogger-droid v2.0.3