Fådda blommor

Jag fick så fina blommor av mamma och pappa när jag fyllde år, snart är de vissna. Jag önskar att jag kunde fylla år jämt, eller en gång i månaden åtminstone.

Hyllan

Jag tycker mycket om den här min hylla jag har i köket. Där står böcker som inte får plats någon annanstans, där har jag mitt lilla kontor, där har jag min köksklocka. Hyllan är precis utökat med lite julpynt, glasskivan med tomten ska jag hänga upp i fönstret när det är närmare jul. De små tomtarna i keramik har Birgitta Sjölander i Bergsjö gjort. Sockerskålen är full av souvenirer, det är så sällan någon sockergris kommer på kaffe numera så den är fortsatt full.

Hyllan har suttit på kontoret på E4 Bilgummi (skapar den första google-träffen för "e4 bilgummi", google index come harve this) sedan jag vet inte när. Jag tror den har suttit kvar genom namnbytena, från Tyreco till Däckia. Nu sitter den i mitt kök och det nedre hyllplanets framsida är full av hål från häftpistol. Pappa (och innan honom Challa) använde hyllan som anslagstavla.

Påfågelmorgon

Lördagkväll och jag lyssnade på Naturmorgon (betydligt behagligare än att lyssna på dess originaltid och dessutom hade jag förresten nyss vaknat från en liten middagslur). Svaret i förra veckans tävling var påfågel. Den kommer ursprungligen från Indien och Sri Lanka och jag har sett en på riktigt!

Det var bara det att jag var så fumlig med kameran att jag endast lyckades fånga dess stjärt.

Snälla Hans gick iväg för att försöka locka fram den till oss paparazzi igen men den var dessvärre för alltid försvunnen.

Cidertillverkning i Borensberg

Nu får vi änna se till midsommar om det blir drickbart! Vad skönt det var att åka bort en helg till schlätta och arbeta lite med kroppen!

Kan någon förresten vara så snäll att påminna mig om att jag ska gå en keramikkurs sedan när jag är klar med allt och har mer tid? Ett tag tänkte jag att jag skulle vilja gå en krokikurs också men när jag tänker på hur koncentrerad man behöver vara då så blir jag bara matt. Den känslan kan ju ha att göra med att jag nyss vaknade från min lördagskvällssömn och känner mig helt groggy, men ändå. Inte huvud, utan händer skulle vara bra. Då kan jag dreja små glöggmuggar kanske.

Nöjd med mig själv

Jag fick en hög räkning på några av böckerna jag lånat i Borås, glömde att ta med dem när jag åkte dit men blev lovad att jag bara behövde betala administrationsavgiften om jag skickade tillbaks dem med post. Gjorde detta, ett stort, tungt paket. KÖPTE en av böckerna från Adlibris istället, för över 300 kronor (har knappt öppnat den).

Häromdagen fick jag en påminnelse på 400 kronor. Tar fram den gamla räkningen för att ringa upp och fråga om inte bokpaketet kom fram. Ser att jag skickat tillbaks fel bok. Den jag köpte från Adlibris stod inte med på räkningen, det var en annan (som jag knappt öppnat men nu ser jag att den verkar bra).

Krusbäret

Jag har väl sagt att jag tog över tusen bilder i Indien? Vilken mardröm att sortera och välja, ni har inte fått se någon än! Men nu kommer två.

Jag skrev i ett av mina inlägg under resan om det gigantiska krusbäret som jag fick helt gratis av en fruktförsäljare. Här är bildbeviset. Men det var som sagt hårt, typiskt omogen känsla och mycket, mycket bittert. Lite surt. Ingen jag kommer att köpa igen om jag inte får några bra tillagningsknep, förstås.

Det blev så, jag blev nog Indien-biten. Jag har massor att göra nu, sitter hemma och ska skriva och det är ju inte ovanligt att det leder till att jag skramlar runt med en massa annat onödigt men idag har jag till största delen lyssnat om och om igen på mina Indien-filmer, tittat igenom mina bilder, andras bilder, drömt mig tillbaks och bort. Jag har många gånger sagt att jag inte ångrar att vi åkte runt så mycket, fast vi bara var där i två veckor och att jag är glad att jag åkte, trots att jag bara kunde vara där i två veckor. Men det var för lite! Man ska vara less när man åker därifrån tror jag.

Men sedan är det ju också så att jag inte kan komma på ett enda ställe jag någonsin rest till, förutom Nice, som jag inte velat besöka igen. Det är lite besvärligt.

Aux armes etcetera

Måndag till fredag jobbar man. Jag är så inrutad i detta, eller framför allt att: lördag och söndag är man ledig.

Så de lördagmornar man kliver upp lite för tidigt och tar pendeln ut till kranskommunen för tjänstgöring i kulturens tjänst på huvudbiblioteket, de lördagsmornarna känner jag mig som en riddare! Ståtlig hållning och till häst, aux armes!

Försvara oss mot horderna som stormar bastiljen? Nja, mer som ett strävsamt lerdikeskrälande och kämpande men med stolt huvud!

Det är med den här känslan man skrider runt i bibliotekslokalen, ler stort mot alla som kommer in och ger ut nya PIN-koder på löpande band. Ingen kan kröka min rygg, rustningen är på!

Sedan får man åka hem medan solen ännu är uppe.

Andra bloggar om bibliotek, helgjobb, riddare

Jag förstår inte men påverkas av fysiken

Hela det här blogginlägget är en del i en hittills två blogginlägg långa serie om mig och fysiken. Del 1 hittar man här.


Jag spelar in telefonsamtal. Har telefonen på högtalarfunktion och min headsetmikrofon bredvid, spelar in gör jag med ljudinspelaren på datorn. Innan jag spelade in i skarpt läge gjorde jag två testinspelningar. Först ringde jag upp min stackars syrra. Resultatet blev sjukt mycket pulserande störningar, så man knappt hörde vad vi sa. Telefonen kanske låg för nära datorn. tänkte jag, och ringde upp en kompis för att prova när jag hade telefonen längre från datorn. Jättebra lät det. Antagligen hade jag lagt telefonen på en stol, men det tänkte jag inte på då ...

Gjorde min första riktiga inspelning, på golvet, shit pommes frites, så många störningar. Gud jag plågas. Men jag hör åtminstone vad hen säger. Vad blev fel?? Jag kanske hade mikrofonen för nära telefonen? Jag kanske borde ha stoppat i högtalarsladden också, och inte låtit den ligga och störa nära uttaget?

Idag, stoppade i alla sladdar, satte mig så långt ifrån datorn som möjligt, mikrofonen på lagom avstånd. Tyckte inspelningen verkade gå bra men när fastighetsskötaren drog igång en högljudd lövblås mitt i ville jag springa ut och lägga krokben för den! Det kommer att förstöra allt! trodde jag.

Kan ju säga som så att man hörde inte lövblåsen i inspelningen. Man hörde knappt något annat heller, än surrdurrburr-skitljud. Ringde efteråt igen upp min lilla syster. Lade då telefonen på trästolen och konstaterade att plast är skit, trä är guld. Jag borde helt klart ha varit mer uppmärksam på fysiklektionerna.

Nästa gång, nästa gång! Då träjävlar!