Den senaste Public Service-debatten som har blossat upp har varit ganska intressant. Jag har noterat att moderaterna har varit tongivande i media (och med media menar jag P1), de är också de med mest avvikande åsikt från de övriga. Eller åtminstone mest hårdragen. Public Service ska endast sända sådant som de kommersiella kanalerna och aktörerna inte gör. Och de får inte finansiera en endaste del via sponsring (oftast gäller detta stora sportevenemang men moderaten Gustaf Hoffstedt som pratade i Studio ett idag var också kritisk till att man exponerades för Mercedesbilar i Stjärnorna på slottet). Detta vurmande för smalhet och motstånd till positiva tittarsiffror känns så främmande om man tänker på hur bibliotekens verklighet och värdering har kvantifierats de senaste åren.
För något år sedan fick jag på min dåvarande arbetsplats, ett litet folkbibliotek, reda på att vi måste skriva ner nya mål för vår verksamhet. De måste vara mätbara.
- Men hur mäter vi kvalitet? Hur mäter vi värdet av vårt demokratiska uppdrag? invände jag. Det var ett annat problem. De mål vi fick sätta upp för verksamheten var enkla att mäta. Öka utlånen, öka antalet besök på hemsidan, behålla personalstyrkan. Lätt att mäta men oanvändbart som mätare på hur verksamhetens syfte egentligen uppnåddes.
Biblioteken i Nacka kommun får inför varje budgetår sätta upp mål enligt de tre parametrarna utlån, besök, öppettider. Efter hur höga mål man satt får man sedan av kommunens pengar. Når man ej upp till målen får man betala tillbaks efter årets slut. Praktiskt men hämmande. Vart tar bibliotekets uppdrag vägen här? I Nacka finns inget huvudbibliotek, biblioteken konkurrerar med varandra om samma pengar. Ingen tjänar på en tidsödande och dyr social verksamhet, ingen tjänar på dyra tillgänglighetslösningar. Det kan straffa sig med att du får betala tillbaks och nästa år ha ännu mindre medel.
Vad är målet med folkbibliotek och vad är målet med Public Service? Ska folkbiblioteken reduceras till räkneverk och ska Public Service definieras negativt med hjälp av ögonen sneglande mot de kommersiella krafterna? Kraften i de offentligt finansierade biblioteken och det licensfinansierade Public Service är ett möjligt risktagande. Man kan stå fri och våga satsa på det man vill och vad användarna behöver. Ett bibliotek som är offentligt finansierat utan vinstkrav kan och ska erbjuda tillgänglig litteratur för de som inte ser, böcker på språk med få läsare men med stora behov, de kan satsa på välbehövliga insater som kanske inte alltid maximerar antalet besök.
Andra bloggar om Public service, bibliotek, Nacka, moderaterna
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
:)(: Jag har inte läst alla dina ord än i detta nya inlägg, ska bara skriva detta först, men äntligen köper jag inte grisen i säcken när jag klickar in mig på denna blogg.
NU... ska jag läsa.
/Sape
Hurra! Men sen då?
Nu är det sen. Intressant det här. Och ja, jag har följt detta också. Fast lite ytligare än vad du gjort och gör. Men med oro, eftersom jag tillhör den sovande och bakåtsträvande delen av brfolkningen som mycket väl kan tänka mig att tvångsbetala (betala skatt) för att andra ska kunna ta del av böcker, information, kultur och så vidare... Ja, du vet ju på ett ungefär vad jag tycker.
Men, det du skriver om, 'moderaterna', 'mätbara mål' etc dryper av ideologi. Spännande. De gör verkligen slag i saken och genomför vad väljarna bad om (?) när de la sina röster. Och det är väl bra?
Konkurrens ut i minsta del av offentligheten gillas ju numer. Och vi som inte gör det kanske inte vet så bra om vad som egentligen är bra?
Bra skrivet! Skriv mer. Och oftare. Se det som megatwitter.
:)
Peter
Post a Comment