Jag har ett problem som ofta kan bli ganska handikappande. Jag kan inte avsluta saker. Uppsatser, förhållanden, mat (har jag blivit bättre på), disk, städning. Jag skojar inte, jag kan ha ett stort diskberg, diska allt men lämna kvar en gaffel i diskhon. Eller plocka undan allt från bordet utom en liten flaska nässprej. Ibland är jag blind för dem men ibland kan jag bara inte. Det var längesedan jag avslutade något akademiskt nu. Men det senaste jag fick klart var en svenska A-kurs som jag läste på halvfart när jag också skulle skriva uppsats.
Nu har jag en idé. Jag måste ta mig an något som är större och jobbigare än uppsatsen. Något jag kan försumma för att istället smyga iväg och skriva D-uppsats.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 months ago
5 comments:
Så jag är alltså inte ensam. Mitt största krux är att jag inte kan äta nåt utan att lämna en liten rest, alltid en liten bröbit kvar av mackan, alltid en liten bit potatis kvar av gratängen osv. Jag tänker inte ens på det, bara gör det. Resten av släkten, som har sett beteendet sen jag var liten, skrattar gott.
Ja, precis så har jag varit med just maten. Fast när jag var liten var jag jättedålig på att äta och fick alltid sitta kvar svinlänge i matsalen eller vid bordet för "man måste äta upp", jag tänker att lämnandet av en tugga blev en slags frigörelse :)
Ja samma här, och ja alltid var man tvingad att äta upp trots att risken att man skulle gå hungrig senare inte kunde vara särskilt stor med frukost-lunch-mellanmål-middag-evkvällsfika varje dag. Ack dessa barndomstrauman. Frigörelsetanken gillar jag dock skarpt, den tar jag med mig :)
usch.. känner igen det där,,uppsatsen ja.. Den fixar du! Kram
Vad kan vara större och jobbigare än uppsatsen? Skulle också behöva ha nåt i den stilen för att motivera mig..
Post a Comment